Den ekonomiska krisen och 80-talets låneeufori har försatt ett stort antal hushåll i stora ekonomiska svårigheter som många inte har någon som helst möjlighet att ta sig ur utan hjälp. Den försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering som Konsumentverket bedriver är angelägen och nödvändig. Det är dock synnerligen angeläget att vid sidan av denna verksamhet införa en skuldsaneringslag som kan hjälpa de människor som aldrig någonsin kommer ur sin skuldfälla och som därför är dömda att resten av sitt liv vara en ekonomisk belastning för samhället.
Med anledning av ett riksdagsbeslut (bet. 1987/88:12, rskr. 57) tillkallades år 1988 Insolvensutredningen (Ju 1988:02) med uppdrag att utreda ett antal spörsmål på konkursrättens område. I enlighet med vad som angavs i direktiven (dir. 1988:52) behandlade utredningen med förtur frågan om skuldsanering för fysiska personer. Utredningens förslag i den delen lades fram hösten 1990 i delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Betänkandet innehåller förslag till lagstiftning som skall göra det möjligt för överskuldsatta fysiska personer som inte driver näringsverksamhet att under vissa förutsättningar genom beslut av tingsrätt få till stånd en lättnad i sin skuldbörda.
Skuldsanering innebär att gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som enligt rättens beslut omfattas av skuldsaneringen. Till skillnad från vad som är fallet vid konkurs syftar skuldsanering till att slutligt reglera gäldenärens ekonomiska situation. Fullgör han/hon den av rätten fastställda avbetalningsplanen finns ingen restskuld kvar för honom/henne. Utredningen bedömde att man till en början får räkna med att åtskilliga ansökningar om skuldsanering ges in. Uppskattningsvis torde det röra sig om 8 000--10 000 ansökningar årligen. Av dessa kommer sannolikt endast en mindre del att leda till bifall. De direkta kostnaderna för hanteringen av skuldsaneringsärenden som uppkommer hos tingsrätterna och kronofogdemyndigheterna har Insolvensutredningen uppskattat till drygt 40 miljoner kronor per år.
Vi anser att man på goda grunder kan förmoda att en icke oväsentlig del av dessa pengar på sikt kan komma samhället tillgodo exempelvis i form av uteblivna kostnader för socialhjälp, vårdbehov etc. eller som nya inkomstskatter.
Danmark har sedan år 1984 ett skuldsaneringsinstitut som i huvudsak överensstämmer med Insolvensutredningens förslag. I Norge trädde en särskild lag om skuldsanering -- Lov om frivillig och tvungen gjeldsordning for privatpersoner (Gjeldsordningsloven) -- i kraft den 1 januari 1993, och i Finland övervägs för närvarande lagstiftning i ämnet.
Behovet av möjligheter till skuldsanering för fysiska personer har, som anförts ovan, accentuerats under senare tid. Den ekonomiska situationen för många överskuldsatta privatpersoner har bara under det senaste året försämrats markant.
Det finns olika vägar att gå för att lösa detta -- för privatpersonerna själva -- olösliga dilemma. Omedelbara åtgärder är i vart fall påkallade. Bland de alternativ som kan komma i fråga framstår lagstiftningsalternativet för oss som det enda tänkbara. Ett system med frivilliga lösningar torde nämligen innebära att statens fordringar på skatter och avgifter inte försvinner även om en överenskommelse träffas med övriga borgenärer. Vi anser därför att regeringen snarast bör framlägga förslag till lagstiftning på området.
Ett lagförslag om skuldsanering i någon form behöver inte innebära att den försöksverksamhet som Konsumentverket påbörjat behöver upphöra. Det betyder inte heller att de lokala konsumentvägledarnas arbete med budgetrådgivning ska upphöra. Tvärtom bör den lokala konsumentvägledningen stärkas. En skuldsaneringslag kan aldrig ersätta den rådgivning och det förebyggande arbete som den lokala konsumentvägledningen utför.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag för skuldsanering för fysiska personer i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 22 januari 1993 Elisabeth Persson (v) Berith Eriksson (v) Bengt Hurtig (v) Gudrun Schyman (v) Björn Samuelson (v)