Bakgrund
Många människor befinner sig i dag i en mycket besvärlig ekonomisk situation på grund av överskuldsättning. Det gäller här personer som är så skuldsatta att deras oförmåga att betala sina skulder antingen är permanent eller åtminstone kan bedömas bestå under överskådlig tid framöver.
Det gäller bland andra de s.k. kreditkonsumenterna. Under senare hälften av 1980-talet och början av 1990-talet gavs t.ex. kontokortkrediter generöst och kreditprövningen var i många fall mycket förenklad. Stora skulder med åtföljande stora ränteutgifter har gjort dessa hushålls ekonomi helt omöjlig och hopplös att på egen hand komma till rätta med. Dessa kreditinsolvenser är inget unikt svenskt fenomen, det kan också iakttas i andra länder.
En annan grupp som särskilt uppmärksammats är f.d. näringsidkare, dvs. sådana enskilda personer som startat egen rörelse, men av olika omständigheter som inte kan läggas dem till last blivit tvungna att upphöra med verksamheten och därvid dragit på sig så stora personliga skulder att de saknar reell möjlighet att betala dessa skulder.
De negativa konsekvenserna av att dessa personer hamnar i praktiskt taget livslång skuldsättning är betydande, både för den skuldsatte själv och hans familj, liksom för kreditgivarna och för samhället. En hopplös situation leder till att såväl socialvården, sjukvården och kanske också kriminalvården belastas. I stället för att delta i produktionen och därmed genom bl.a. skatter bidra till välfärdskostnaderna blir den överskuldsatte enbart en kostnad för samhället. För den enskilde är naturligtvis situationen mänskligt och socialt katastrofal.
Dessa hushåll behöver hjälp. Här måste banker, kreditinstitut, samhällets olika institutioner m.fl. gå in och försöka finna rimliga lösningar så att enskilda människors ekonomi på lite sikt kan saneras.
De svenska konkurs- och ackordsreglerna är i grunden företagsinriktade och inte lämpade för privatpersoner. Men utöver dessa reglerade former för ''skuldsanering'' finns det en del andra oreglerade former. Här kan nämnas den s.k. kontonämndens verksamhet, kriminalvården ger viss hjälp åt skuldsatta klienter, vissa skuldsaneringsprojekt finns hos en del kronofogdar. Socialtjänsten går i många fall in och försöker hjälpa till att ordna upp situationen för hårt skuldsatta personer. Det finns också särskilda regler om eftergift av vissa skulder, såsom skatteskulder och studiemedel.
Konsumentverket har i två kommuner -- Skellefteå och Stockholm -- startat försöksverksamheter för att finna lösningar på skuldsatta enskilda personers ekonomiska situation. Vi socialdemokrater anser att denna verksamhet är bra och bör fullföljas. Men för många människor är det omöjligt att vänta i ytterligare 2--3 år på en utvärdering av denna försöksverksamhet. De behöver hjälp snabbt!
Regler om skuldsanering för överskuldsatta finns i flera länder, t.ex. USA, Tyskland, England, Frankrike och Danmark.
Insolvensutredningens förslag
I oktober 1990 presenterade insolvensutredningen ett förslag till en skuldsaneringslag. Genom detta nya institut i svensk rätt skulle överskuldsatta personer, som inte driver näringsverksamhet, under vissa förutsättningar kunna få sina skulder nedskrivna helt eller delvis, genom beslut av domstol. Förslaget knyter an till motsvarande lagstiftning i Danmark, som har inspirerats av de anglo-amerikanska motsvarigheterna.
Det föreslagna skuldsaneringsinstitutet liknas i betänkandet vid en av ekonomiska och sociala hänsyn betingad och av myndighet (domstol) beslutad tvångseftergift. Det understryks i betänkandet att skuldsanering måste bygga på ett ekonomiskt betraktelsesätt. Det ska inte gå att ''tjäna på'' att begära skuldsanering i stället för att lämna in en konkursansökan. Skuldsanering är i första hand tänkt för skuldsatta personer som saknar utmätningsbara tillgångar.
I den allmänna debatten har framförts att en skuldsaneringslag skulle utgöra ett hot mot den allmänna betalningsmoralen. Vi menar för vår del att dessa risker är starkt överdrivna. Avsikten med det nya institutet är ju inte att göra skuldsanering till en rättighet. En begäran om skuldsanering utgör en möjlighet -- i princip endast en gång -- att under stränga förutsättningar, efter beslut av domstol, få hela eller del av skulden eftergiven. Det är också viktigt att den skuldsatte åläggs att under de närmaste åren betala så mycket han förmår av skulden. Om en skuldsatt lämnar oriktiga uppgifter om sina ekonomiska och personliga förhållanden ska sanktioner kunna tillgripas.
Det kan också noteras att någon negativ inverkan på den allmänna betalningsmoralen inte har förmärkts under den tid Danmark tillämpat sitt skuldsaneringsinstitut. Erfarenheterna är tvärtom mycket goda i Danmark.
Kostnader m.m.
Det är inte helt lätt att uppskatta vilken omfattning ett system med skuldsanering kan få. Vissa uppgifter talar om att det kan bli ca 8 000--10 000 anmälningar per år och ca 2 000--3 000 inledda utredningar om skuldsanering. Det ligger i sakens natur att dessa uppgifter rymmer stora osäkerhetsmarginaler.
Insolvensutredningen har beräknat kostnaderna för förfarandet till ca 40 miljoner kronor per år. Det gäller kostnader för medhjälpare (god man), domstolarnas och kronofogdemyndigheternas befattning med dessa ärenden m.m.
Ett skuldsaneringsinstitut innebär också ekonomiska vinster för samhället. Minskade utbetalningar av socialbidrag innebär minskade utgifter för kommunerna. Statens intäkter påverkas positivt av att överskuldsatta personer efter skuldsanering återigen kan ingå bland de reguljära skattebetalarna. En skuldsaneringsreform kan på så sätt få samhällsekonomiskt gynnsamma verkningar.
Mot denna bakgrund kan ett skuldsaneringsinstitut beräknas innebära en lägre nettokostnad för samhället än ovan redovisade beräkning. Vi har beräknat kostnaden för budgetåret 1993/94 till högst 25 miljoner kronor.
Regeringen bör snarast utarbeta ett förslag till skuldsaneringslag. Vi menar att insolvensutredningens förslag utgör ett bra underlag. Riksdagen bör ges möjlighet att ta ställning till ett regeringsförslag i så god tid att skuldsaneringsinstitutet kan träda i kraft senast den 1 januari 1994.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till skuldsaneringslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1993 Maj-Lis Lööw (s) Owe Andréasson (s) Inger Hestvik (s) Bengt Kronblad (s) Gunnar Thollander (s) Lena Boström (s) Carin Lundberg (s) Hans Stenberg (s)