Motion till riksdagen
1992/93:L310
av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

En skuldsaneringslag


Bakgrund
Många människor befinner sig i dag i en mycket
besvärlig ekonomisk situation på grund av
överskuldsättning. Det gäller här personer som är så
skuldsatta att deras oförmåga att betala sina skulder
antingen är permanent eller åtminstone kan bedömas bestå
under överskådlig tid framöver.
Det gäller bland andra de s.k. kreditkonsumenterna.
Under senare hälften av 1980-talet och början av 1990-talet
gavs t.ex. kontokortkrediter generöst och kreditprövningen
var i många fall mycket förenklad. Stora skulder med
åtföljande stora ränteutgifter har gjort dessa hushålls
ekonomi helt omöjlig och hopplös att på egen hand komma
till rätta med. Dessa kreditinsolvenser är inget unikt svenskt
fenomen, det kan också iakttas i andra länder.
En annan grupp som särskilt uppmärksammats är f.d.
näringsidkare, dvs. sådana enskilda personer som startat
egen rörelse, men av olika omständigheter som inte kan
läggas dem till last blivit tvungna att upphöra med
verksamheten och därvid dragit på sig så stora personliga
skulder att de saknar reell möjlighet att betala dessa
skulder.
De negativa konsekvenserna av att dessa personer
hamnar i praktiskt taget livslång skuldsättning är
betydande, både för den skuldsatte själv och hans familj,
liksom för kreditgivarna och för samhället. En hopplös
situation leder till att såväl socialvården, sjukvården och
kanske också kriminalvården belastas. I stället för att delta
i produktionen och därmed genom bl.a. skatter bidra till
välfärdskostnaderna blir den överskuldsatte enbart en
kostnad för samhället. För den enskilde är naturligtvis
situationen mänskligt och socialt katastrofal.
Dessa hushåll behöver hjälp. Här måste banker,
kreditinstitut, samhällets olika institutioner m.fl. gå in och
försöka finna rimliga lösningar så att enskilda människors
ekonomi på lite sikt kan saneras.
De svenska konkurs- och ackordsreglerna är i grunden
företagsinriktade och inte lämpade för privatpersoner. Men
utöver dessa reglerade former för ''skuldsanering'' finns det
en del andra oreglerade former. Här kan nämnas den s.k.
kontonämndens verksamhet, kriminalvården ger viss hjälp
åt skuldsatta klienter, vissa skuldsaneringsprojekt finns hos
en del kronofogdar. Socialtjänsten går i många fall in och
försöker hjälpa till att ordna upp situationen för hårt
skuldsatta personer. Det finns också särskilda regler om
eftergift av vissa skulder, såsom skatteskulder och
studiemedel.
Konsumentverket har i två kommuner -- Skellefteå och
Stockholm -- startat försöksverksamheter för att finna
lösningar på skuldsatta enskilda personers ekonomiska
situation. Vi socialdemokrater anser att denna verksamhet
är bra och bör fullföljas. Men för många människor är det
omöjligt att vänta i ytterligare 2--3 år på en utvärdering av
denna försöksverksamhet. De behöver hjälp snabbt!
Regler om skuldsanering för överskuldsatta finns i flera
länder, t.ex. USA, Tyskland, England, Frankrike och
Danmark.
Insolvensutredningens förslag
I oktober 1990 presenterade insolvensutredningen ett
förslag till en skuldsaneringslag. Genom detta nya institut i
svensk rätt skulle överskuldsatta personer, som inte driver
näringsverksamhet, under vissa förutsättningar kunna få
sina skulder nedskrivna helt eller delvis, genom beslut av
domstol. Förslaget knyter an till motsvarande lagstiftning i
Danmark, som har inspirerats av de anglo-amerikanska
motsvarigheterna.
Det föreslagna skuldsaneringsinstitutet liknas i
betänkandet vid en av ekonomiska och sociala hänsyn
betingad och av myndighet (domstol) beslutad
tvångseftergift. Det understryks i betänkandet att
skuldsanering måste bygga på ett ekonomiskt
betraktelsesätt. Det ska inte gå att ''tjäna på'' att begära
skuldsanering i stället för att lämna in en konkursansökan.
Skuldsanering är i första hand tänkt för skuldsatta personer
som saknar utmätningsbara tillgångar.
I den allmänna debatten har framförts att en
skuldsaneringslag skulle utgöra ett hot mot den allmänna
betalningsmoralen. Vi menar för vår del att dessa risker är
starkt överdrivna. Avsikten med det nya institutet är ju inte
att göra skuldsanering till en rättighet. En begäran om
skuldsanering utgör en möjlighet -- i princip endast en
gång -- att under stränga förutsättningar, efter beslut av
domstol, få hela eller del av skulden eftergiven. Det är
också viktigt att den skuldsatte åläggs att under de närmaste
åren betala så mycket han förmår av skulden. Om en
skuldsatt lämnar oriktiga uppgifter om sina ekonomiska och
personliga förhållanden ska sanktioner kunna tillgripas.
Det kan också noteras att någon negativ inverkan på den
allmänna betalningsmoralen inte har förmärkts under den
tid Danmark tillämpat sitt skuldsaneringsinstitut.
Erfarenheterna är tvärtom mycket goda i Danmark.
Kostnader m.m.
Det är inte helt lätt att uppskatta vilken omfattning ett
system med skuldsanering kan få. Vissa uppgifter talar om
att det kan bli ca 8 000--10 000 
anmälningar per år och ca 2 000--3 000 
inledda utredningar om skuldsanering. Det ligger i
sakens natur att dessa uppgifter rymmer stora
osäkerhetsmarginaler.
Insolvensutredningen har beräknat kostnaderna för
förfarandet till ca 40 miljoner kronor per år. Det gäller
kostnader för medhjälpare (god man), domstolarnas och
kronofogdemyndigheternas befattning med dessa ärenden
m.m.
Ett skuldsaneringsinstitut innebär också ekonomiska
vinster för samhället. Minskade utbetalningar av
socialbidrag innebär minskade utgifter för kommunerna.
Statens intäkter påverkas positivt av att överskuldsatta
personer efter skuldsanering återigen kan ingå bland de
reguljära skattebetalarna. En skuldsaneringsreform kan på
så sätt få samhällsekonomiskt gynnsamma verkningar.
Mot denna bakgrund kan ett skuldsaneringsinstitut
beräknas innebära en lägre nettokostnad för samhället än
ovan redovisade beräkning. Vi har beräknat kostnaden för
budgetåret 1993/94 till högst 25 miljoner kronor.
Regeringen bör snarast utarbeta ett förslag till
skuldsaneringslag. Vi menar att insolvensutredningens
förslag utgör ett bra underlag. Riksdagen bör ges möjlighet
att ta ställning till ett regeringsförslag i så god tid att
skuldsaneringsinstitutet kan träda i kraft senast den 1
januari 1994.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
skuldsaneringslag i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 22 januari 1993

Maj-Lis Lööw (s)

Owe Andréasson (s)

Inger Hestvik (s)

Bengt Kronblad (s)

Gunnar Thollander (s)

Lena Boström (s)

Carin Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)