Maximibeloppet för statlig lönegaranti är idag 100 000 kr. Detta innebär att många löntagare går miste om den uppsägningslön man har rätt till enligt lagen om anställningsskydd. Detta tak innebär även att vissa yrkesgrupper, äldre arbetskraft samt anställda hos oseriösa arbetsgivare drabbas hårdare än andra.
Vid en konkurs har de anställda oftast fordringar på innestående lön och semesterersättning. Dessutom är de berättigade till lön under uppsägningstiden upp till sex månader. Många löntagare får ej full kompensation. De äldre drabbas hårdast då de har längst uppsägningstider.
I normalfallet har en löntagare vid en konkurs minst en månadslön innestående samt semesterersättning. De anställda som är äldre än 45 år har rätt till sex månaders uppsägningslön. En genomsnittlig LO-lön är idag ca 15 500 kr. per månad inkl. semesterersättning. När konkursen inträffar har således den anställde en innestående lönefordran på mellan 15 000 och 38 000 kr. beroende på när under året konkursen inträffar. Därtill kommer lön under uppsägningstiden med 6 x 15 500 kr. = 93 000 kr. En normalinkomsttagare enligt LO passerar således lönegarantitaket.
En byggnadsarbetare kan vid konkurstillfället ha innestående ackordsöverskott och semesterersättning och två veckors lön på tillsammans 45 000 kr. Detta vid en timförtjänst av 100 kr. per timme inkl. semesterersättning. De återstående 55 000 kr. upp till lönegarantitaket räcker till drygt tre månaders lön.
Tjänstemän som vid en konkurs oftast har två månadslöner samt semesterersättning innestående når på ännu kortare tid lönebidragstaket.
Oftast är det dessutom förenat med stora svårigheter att få en arbetsgivare försatt i konkurs. Konkurslagens regler gör att det oftast är förenat med stora svårigheter för arbetstagare med innestående löner att inom rimlig tid få en arbetsgivare försatt i konkurs. Under detta förfarande ökar hela tiden lönefordringarna. Lönegarantitaket innebär, för de som är anställda hos dessa arbetsgivare, att de kommer att drabbas hårdast. Även om dessa arbetstagare är en minoritet av de som får ersättning från den statliga lönegarantin, är det ändå otillständigt att en redan utsatt grupp inte skall få den trygghet en lagstadgad uppsägningslön innebär.
Den gällande gränsen för statlig lönegaranti måste därför höjas till en nivå där ovan nämnda exempel inryms. Vi föreslår därför att maximigränsen höjs till 200 000 kr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att höja maximibeloppet för statlig lönegaranti.
Stockholm den 14 januari 1993 Rune Evensson (s) Ingvar Johnsson (s) Britt Bohlin (s)