På senare år har det uppstått en diskussion om
redovisningsmetoder som bättre tar hänsyn till
investeringar i det s.k. humankapitalet. Hårda
investeringar -- typ maskiner och skrivbord -- anses ha ett
bestående värde, medan mjuka investeringar -- typ
utbildning och kompetensutveckling, skilda
informationslösningar -- anses sakna ett varaktigt värde,
ungefär som ''förbrukningsmaterial''. Hårda investeringar
tas upp som tillgångar i företagens balansräkningar och kan
skrivas av, vilket ej sker med mjuka investeringar.
Dagens bokföringspraxis är utformad utifrån det
traditionella industrisamhällets begränsade erfarenhet av
att värdera mjuka investeringar. Det tillåts inte att man för
över mjuka investeringar från ett år till ett annat via
balansräkningen.
Måttstocken som ett företag i första hand bör värderas
och styras utifrån är dess potentiella förädlingsförmåga.
Detta innebär att alla tillgångar som påverkar
produktiviteten kommande år skall vara värdemässigt
synliga i balansräkningen, dvs både hårda och mjuka
investeringar.
Det borde kunna finnas metoder att också fastställa
dessa värden. En förnyad praxis borde öppna möjligheter
till en bokföring som:visar nyttan av att utbilda och
kompetensutveckla personal under lågkonjunktur för att
dra nytta av detta i högkonjunktur,kontinuerligt trimmar
(omplacerar, utbildar m m) det mjuka och på så sätt
minskar behovet av drastiska nedskärningar och förlorad
kompetens i lågkonjunktur,ställer nyttan av att vårda
befintliga informationslösningar mot intresset att utveckla
nya.
Bokföringslagen torde inte lägga hinder i vägen för ett
nytänkande i denna riktning. God redovisningssed och
praxis överensstämmer däremot inte med dessa tankar.
Praxis måste således ändras och ett helt nytt synsätt
introduceras.
Vi är medvetna om de svårigheter som kan uppstå i
samband med den nyordning som vi är inne på.
Vi anser däremot att tankarna är så intressanta att
riksdagen bör initiera en utredning som undersöker
konsekvenserna av ovannämnda förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om möjligheterna
att på ett bättre sätt än i dag ta hänsyn till humankapitalet i
balansräkningen.
Stockholm den 25 januari 1993
Olle Schmidt (fp)
Margitta Edgren (fp)
Siw Persson (fp)