Regeringen vill införa en självrisk på tio procent av basbeloppet, idag 3 370 kronor, när skada har orsakats av okänt fordon (s.k. smitningsolycka). Man hänvisar till att andra länder har självrisk och att man kan skaffa sig en vagnskadeförsäkring för att mildra kostnaden för en smitningsolycka.
Vänsterpartiet avvisar denna försämring av skyddet för de grupper i samhället som redan lever på marginalen, har äldre bilar och inte kan kosta på sig en dyr vagnförsäkring. Vi ser ingen anledning att lägga ytterligare kostnader på deras axlar, speciellt som de inte på något sätt är skyldiga till de skador som uppkommer genom smitningsolyckor. Det fusk som förekommer i sammanhanget får försäkringsbolagen bekväma sig att komma åt genom ökade inspektioner av skadade bilar, inte genom att klämma åt oskyldiga personer genom självrisker.
Vänsterpartiet avvisar också regeringens förslag till att jämkning av skadestånd skall ske om den skadeståndsskyldige inte har en ansvarsförsäkring.
Regeringen skriver själv i propositionen på sidan 28:
Det är allmänt omvittnat att motorfordonsägare vars fordon skadas -- -- -- har svårt att förstå och acceptera att deras rätt till skadestånd skall jämkas när de inte själva på något sätt varit oaktsamma.
Ett par remissinstanser har också föreslagit att jämkning inte skall ske även om den skadeståndsskyldige inte har en ansvarsförsäkring. Regeringen skriver dock att det blir för komplicerat att genomföra detta. Det tycker inte vi och föreslår att skadestånd skall utgå ojämkat oavsett den skadeståndsskyldige har ansvarsförsäkring eller inte.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om självrisk i samband med smitningsolyckor enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att ingen jämkning skall ske av skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon eller därmed befordrad egendom.
Stockholm den 20 oktober 1992 John Andersson (v) Bengt Hurtig (v) Elisabeth Persson (v) Björn Samuelson (v) Gudrun Schyman (v)