Idrotten spelar en mycket stor roll för hundratusentals
unga och äldre i vår region. Den engagerar såväl aktiva
utövare på elitnivå som motionärer och även dem som bara
är åskådare. Det torde inte råda någon tvekan om att
idrotten spelar stor roll som fostrare av unga människor.
Det finns mycket i idrottens egna regelverk som är till stor
glädje i samhället i övrigt. Rent spel, laganda, sunda, friska
vanor och vetskapen om att framgångar kräver egna
insatser i form av träning och disciplin är några sådana
insikter som är viktiga för allt samhällsliv, och som idrotten
förstärker. Det är goda motiv för ett samhälleligt stöd till
idrottsrörelsen.
Stödet till idrotten
Den viktigaste resursen för idrottsrörelsen är utan
tvekan alla oavlönade idrottsledares och tränares arbete,
entusiasm och ansvarstagande. Utan dessa insatser skulle
inte idrottsrörelsen vara den stora folkrörelse den är och
skulle inte kunna erbjuda miljontals unga och vuxna en bra
fritidsaktivitet.
Vetskapen om detta minskar inte behovet av
ekonomiska resurser. Tvärtom bör det vara anledning till att
samhället ger långsiktigt stöd som tryggar den ekonomiska
basen för idrottsrörelsens verksamhet.
När det gäller det rena kontantstödet till
Riksidrottsförbundet 1993/94 delar vi regeringens
uppfattning att det inte nu går att tillföra ytterligare medel.
Vi vill dock betona att det oförändrade anslaget innebär
resursminskningar med hänsyn till kostnadsökningarna.
Därför måste arbetet riktas in på att i framtiden åtminstone
kunna ge kompensation för sådana fördyringar.
Idrottens anläggningar
Under många år, när konjunkturen var överhettad i
Stockholmsregionen, fick många byggnadsprojekt skjutas
på framtiden för att bereda plats för i första hand
bostadsbyggandet. Det innebar att många
idrottsanläggningar inte kommit till, fått eftersatt underhåll
och inte kunnat byggas om för att bättre svara mot behoven.
Det börjar nu märkas i bristen på bra lokaler. Att
kommunerna dessutom i allt fler fall höjer hyrorna för bl.a.
idrottsföreningarna gör det inte lättare att bedriva idrott
med bred bas. Oroande tendenser, med minskad
idrottsaktivitet, har börjat märkas. Bristen på anläggningar
kan vara en anledning till att det är i just storstadsområdena
minskningen är störst.
Vi menar att sådana uppskjutna satsningar i bl.a.
idrottsanläggningar nu bör sättas igång för att både skapa
arbete och förse Stockholmsregionens innevånare med
likvärdiga möjligheter som i andra delar av landet. Inom
snart sagt varje idrottsgren kan vi konstatera att det i
Stockholmsregionen är betydligt glesare med hallar, planer
och andra anläggningar för idrott, än i landet i övrigt. Det
betyder stor trängsel och att också i många fall ganska unga
idrottare tvingas träna på obekväma, sena kvällstider.
Särskilt svår är situationen för idrotter med få utövare. Inte
minst gäller det flickor i mansdominerade idrotter. De får
ofta otillräckliga träningstider och sådana tider när ingen
annan vill träna.
Stockholms Idrottsförbund och de olika
specialidrottsförbunden i regionen har arbetat fram en lång
lista över projekt som skulle förbättra idrottens villkor. Där
finns både stora anläggningar för hela regionens behov, och
mindre anläggningar som har stor lokal betydelse eller är
viktiga för speciella idrotter. Det handlar om allt från t.ex.
en stor motorstadion för nationella och internationella
evenemang, och en ny stor friidrottsanläggning, till
förbättringar av ishallar för att de skall fungera också för
konståkningens behov eller nedslagsgropar i inomhushallar
för friidrotten. Det finns också projekt där man vill bygga
om lokaler för att kunna använda dem för flera olika
ändamål.
Vi anser att likaväl som idrotten i Stockholms län,
tillsammans med många andra verksamheter, fick stå
tillbaka under högkonjunkturen, bör nu
arbetsmarknadsmedel skjutas till för att utjämna
förhållanden i landet när det gäller tillgången till och
kvaliteten på idrottsanläggningar.
Vi stödjer också Riksidrottsförbundets äskande om 100
miljoner kronor för investeringar i Bosön. Bosön är ett
centrum för den svenska idrottsrörelsens utbildning av
ledare och tränare och har därmed stor betydelse för
framtiden. Anläggningen behöver moderniseras och
kompletteras för att motsvara de krav på bättre kunskaper
som modern idrottsutövning kräver. Vi anser att detta bör
kunna ske inom ramen för arbetsmarknadsanslaget.
Idrottsungdomars studier
Under de senaste åren har alltfler idrottsgymnasier
startats. Det tycker vi är bra. I Stockholmsregionen har
dessutom allt fler unga idrottsutövare valt att kombinera
studier och idrott genom s.k. hemortsalternativ. Det har
många fördelar. Ungdomarna kan bo kvar hemma, träna i
sin egen klubb och stanna kvar i sin vanliga kamratkrets. Vi
anser det viktigt att den möjligheten blir kvar och utvecklas
när gymnasieskolan nu reformeras. Ansvaret åvilar både
idrottsrörelsen och skolan.
Vi anser att riksdagen bör uttala sitt stöd för en fortsatt
utveckling av hemortsalternativet för unga idrottsutövare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av det statliga
stödet till idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkta
arbetsmarknadspolitiska insatser för att bidra till att
återskapa regional balans när det gäller ungdomars
möjligheter till aktivt idrottsutövande,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att investera 100 000 000 kr i
Bosön, idrottens utbildnings- och
utvecklingscentrum,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av
hemortsalternativet för gymnasiestuderande idrottsaktiva
ungdomar. 2
Stockholm den 26 januari 1993
Eva Johansson (s)
Pierre Schori (s)
Sylvia Lindgren (s)
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till AU.
2Yrkande 4 hänvisat till UbU.