Sveriges konkurrenskraft hotas av en lågutbildad
arbetskraft. Skrämmande OECD-siffror visar att 1989 hade
en tredjedel av befolkningen i åldern 24--26 år enbart
förgymnasial utbildning, dvs. folkskola eller grundskola.
Man kan säga att var tredje svensk är lågutbildad.
Vidare är andelen nya universitetsexaminerade lägre i
Sverige än i många av våra konkurrentländer. Japan, USA,
Tyskland, Finland, Norge och Storbritannien har fler nya
universitetseximinerade än vi har.
Följden blir att utbildningsnivån bland den svenska
arbetskraften riskerar att ytterligare försämras jämfört med
flera viktiga konkurrentländer.
En lägre utbildningsnivå försämrar också Sveriges
konkurrenskraft när det gäller företagens val av
lokaliseringsort. Vi riskerar att hamna i en situation där
Sverige främst blir leverantör av lågförädlade produkter till
övriga Europa och USA.
Kompetent arbetskraft -- Sveriges framtid
Kompetensen hos svensk arbetskraft stagnerar.
Samtidigt står Sverige på gränsen till depression och det är
stora grupper ungdomar som drabbas. Vi riskerar att hamna
i en situation lik Storbritanniens där det i dag finns tre
generationer inom samma familj som aldrig har haft ett fast
arbete.
Ungdomen är vår framtid. Skall vi åstadkomma en
dynamik och konkurrenskraft i vårt land måste det till en
kraftsamling kring arbetslösheten och ungdomen. Och det
är bråttom.
Köerna är rekordlånga till högskolorna. Vid
antagningarna till vårens utbildningar blev två av tre
avvisade.
Vad kostar en plats på högskolan?
Genomsnittskostnaden för en utbildningsplats är i dag 50
000 kronor per år. Dyrast är läkarutbildningen och billigast
är utbildningen av jurister.
Genomsnittskostnaden för en enstaka 40-poängskurs
uppskattas till 30 000 kronor per år. Det gäller då statens
kostnad för att få utbildningen genomförd.
En arbetslös ungdom kostar ungefär 83 000 kronor per
år. Detta är baserat på den fördelning mellan öppet
arbetslösa och ungdomar i arbetsmarknadsutbildning som
gällde i september 1992.
Det kostar samhället betydligt mer att låta ungdomen gå
i passiv arbetslöshet än att utöka högskoleplatserna.
Studieförbunden har tradition, kompetens och
organisation
Fram till år 1980 bedrev flera studieförbund
högskoleutbildning i stor omfattning. T.ex. deltog åren
1979/80 14 700 elever i högskolestudier inom TBV.
År 1981 ändrades statsbidragsnormen så att
förutsättningarna att driva universitetscirklar rycktes
undan.
Från och med innevarande budgetår har
studieförbunden åter rätt att genomföra kompetensgivande
studier på grund-, gymnasie- och högskolenivå med samma
utformning som det offentliga skolsystemet. Inga speciella
resurser är dock avsatta från statsmakternas sida för detta
ändamål.
Studieförbunden har i dag erfarenhet och kompetens att
genomföra utbildningar på högskolenivå. Studieförbunden
finns dessutom etablerade över hela landet.
Studieförbunden skulle i dag snabbt kunna bli ett bra
komplement till högskolor och universitet, framför allt när
det gäller enstaka kurser och preparandutbildning. De
skulle vidare bidra till att högskolor och universitet i ökad
utsträckning kan utveckla sin verksamhet mot examinering
och forskningsanknuten utbildning.
Ett problem är de ekonomiska förutsättningar som
gäller för studieförbunden i jämförelse med det offentliga
utbildningssystemet. Studieförbundens utbildningar
bekostas av eleverna själva och berättigar inte till
studiemedel.
Studieförbunden har idag kompetens och organisation
för att snabbt bli ett komplement till det offentliga
högskolesystemet. Genom att tillföra resurser till
studieförbunden kan samhället på ett kostnadseffektivt sätt
få nya högskoleutbildningar och därmed höja kompetensen
hos svensk arbetskraft.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att studieförbunden tillförs
medel för att kunna genomföra kurser på högskolenivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att studieförbundens kurser skall
berättiga eleverna till studiemedel. 1
Stockholm den 26 januari 1993
Lisbet Calner (s)
Marianne Carlström (s)
Gunnar Thollander (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Elvy Söderström (s)
1 Yrkande 2 hänvisat till SfU.