Jämfört med innevarande budgetår kommer
folkbildningen i realiteten få minskade anslag med c:a 130
miljoner kr om regeringens förslag bifalles av riksdagen.
Jämfört med budgetåret 91/92 blir minskningen 225
miljoner. Det betyder fortsatt nedskärning av antalet
platser. Det slår hårt mot korttidsutbildade, arbetslösa,
handikappade och invandrare, grupper som redan före
lågkonjunkturen är missgynnade och utsatta.
I förra årets budgetproposition föreslogs nedskärningar
med 306 miljoner kronor. En majoritet av
riksdagsledamöterna gick emot detta och 100 miljoner
kronor räddades tillbaka till folkbildningen. Nettot,
besparingar på 206 miljoner kronor, innebar dock att
folkhögskolorna och studieförbunden för hösten 1992 fick
planera för färre kurser, lärare, elever och cirkeldeltagare.
Samtidigt ökade arbetslösheten lavinartat. I samband
med det första krispaketet i september 92 konstaterade
regeringen yrvaket folkhögskolornas betydelse för att
minska den öppna arbetslösheten och anslog 106 miljoner
kr för särskilda kurser för arbetslösa. Visserligen har bristen
på studiemedel kraftigt försvårat möjligheterna att
rekrytera elever till dessa extra kurser, men det måste i vart
fall ändå slås fast att regeringen åtminstone i teorin nu
betraktar folkbildningen som en oumbärlig
vuxenutbildningsanordnare, särskilt i tider med hög
arbetslöshet.
Svängningarna i regeringens anslag till folkbildningen
försvårar eller rent av omöjliggör en långsiktig planering
och ett konstruktivt utvecklingsarbete.
Effektivitet och maximalt resursutnyttjande blir
eftersatt om man hela tiden måste göra om
tjänstefördelning och kursplanering och hela året arbeta
med elevrekrytering för att i sista stund kanske få inställa
kurser p.g.a. brist på vuxenstudiestöd. Folkhögskolorna
och studieförbunden måste nu -- för deras egen, elevernas
och samhällsnyttans skull -- beredas möjligheter till
långsiktig planering och utveckling och till konstruktiv
arbetsro.
Folkbildningen utbildar och bildar vuxna som av olika
skäl saknar grundutbildning eller står utan arbete;
medverkar till invandrarundervisning; ger handikappade
utbildning; är motorn för kulturaktiviteter och cirkelstudier
som bibringar eleverna ett demokratiskt sätt att tänka och
studera och skapar hela tiden nya vägar för att höja
folkbildningen och vidga deltagandet i kulturlivet. Inget av
detta främjas av kraftiga nedskärningar i de statliga
anslagen och den extrema ryckigheten vad beträffar
medelstilldelning.
Vänsterpartiet motsätter sig därför nedskärningarna för
folkbildningen och föreslår att 100 miljoner kronor anslås
utöver regeringens förslag.
Riksdagen har tidigare tagit beslut om treårsbudget även
för folkbildningen. Vänsterpartiet hävdar att detta beslut
bör gälla. Som framgår ovan menar vi att de stora summor
som folkbildningen omsätter skulle ge bättre avkastning och
effekt och komma till än större samhällsnytta med treåriga
budgetanslag.
Tomma platser på skolor och utbildningar är ingen
betjänt av. Arbetslösa som erbjuds utbildning måste ha
möjlighet till studiestöd. Av 23 000 platser i olika
skolformer för arbetslösa fanns det förra året endast särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa (s.k. SVUXA) för 5 000
elever. Vänsterpartiet har i en särskild motion behandlat
vuxenstudiestödet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen till Bidrag till folkbildningen för budgetåret
1993/94 anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit.
Stockholm den 19 januari 1993
Elisabeth Persson (v)
Hans Andersson (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)