Sverige har antagligen västvärldens hårdaste lagar mot alla former av spel, särskilt om de sker i privat regi. I Sverige är det förbjudet att ordna kasinospel enligt internationella regler och det är förbjudet med s.k. ''enarmade banditer''. Uppenbarligen tror sig politiker genom hårda bestämmelser kunna förhindra att människor gör av med pengar.
Det intressanta i sammanhanget är dock att staten anser att vissa former av spel är bättre än andra. En enskild individ kan teoretiskt göra av med hur mycket pengar som helst på lotto, tips, V65 och av staten arrangerade lotterier! Men om samma person vill gå och spela på ett flipperspel anses detta socialt oacceptabelt.
Detta har staten tydligt markerat genom att stifta en särskild lag som skall förhindra människor från att spela på mekaniska eller elektroniska spel. I och för sig är det tillåtet att spela, men staten har genom lagen 1990:104 om anordnande av visst automatspel, på olika sätt satt upp hinder för denna verksamhet.
Lagen är ytterst detaljrik och reglerar bl.a. att spelen inte får locka till spel (!), att miljön skall anses vara acceptabel, att ordningen på platsen där spelen finns skall vara godtagbar och andra ytterst subjektiva kriterier.
Hela lagen är feltänkt och saknar bredare förståelse. Det är bättre att ungdomar samlas under kontrollerade former i stället för att dra omkring på gator och torg. Polisen och andra myndigheter kan kontrollera att verksamheten med spel sköts ordentligt utan att man behöver en särskild lag för ändamålet. Därför bör hela lagen upphävas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar upphäva lagen (1990:104) om anordnande av automatspel.
Stockholm den 21 januari 1993 Sten Andersson i Malmö (m) Liselotte Wågö (m) i Malmö