I de kulturpolitiska målen som beslöts av riksdagen 1974
framhölls speciellt behovet av stöd till den regionala
utvecklingen på kulturområdet. Detta decentraliseringsmål
har sedan dess varit föremål för debatt och undersökningar.
Det gäller bl.a. fördelningen av de statliga kulturanslagen.
Vi har sedan 1986 i motioner tagit upp frågan om statligt
stöd till regionala kulturcentra och då speciellt Göteborg.
Vi har gjort jämförelser mellan Göteborg och Stockholm.
Självklart ska staten ha ett särskilt ansvar för att det finns
kulturinstitutioner av riksintresse i vår huvudstad. Men
staten måste också ha ett ansvar för att det finns regionala
kulturcentra ute i landet.
Vi anser inte att det är en rimlig fördelning mellan
Stockholm och övriga landet. Stockholm får mer än hälften
av de statliga anslagen och klyftan tycks öka.
Riksdagen beslöt 1987 att göra en översyn av
fördelningen eftersom många motioner, bland annat vår
egen, krävt att en omfördelning borde göras. Det dröjde två
år innan den socialdemokratiska regeringen tillsatte
utredningen. Resultaten presenterades under rubriken
''Kultur i hela landet''.
Våra krav på omfördelning har dock inte infriats. Förra
året beslöt riksdagen att det skulle tillsättas en
kulturpolitisk utredning som särskilt skall behandla frågan
om hur decentraliseringsmålet uppfyllts och vilka åtgärder
som skall vidtas med anledning av utvärderingen. Det
kommer att ta ytterligare ett par år innan vi får resultaten
från den utredningen. Under tiden ökar andelen statliga
kulturanslag till Stockholm.
Staten belastas av ökade kostnader för Kungl.
myntkabinettet genom att detta planeras få nya lokaler på
Slottsbacken i Stockholm. Fr.o.m. den 1 januari i år tar
staten över merparten av det ekonomiska ansvaret för
Dansens hus.
Förra året fick Operan och Dramaten kraftigt ökade
anslag, delvis i form av engångsbidrag. I årets
budgetproposition föreslår regeringen återigen ökning av
anslagen, denna gång med mer än 5,5 %, vilket är mer än
vad merparten av kulturinstitutioner får.
Dessa exempel visar på hur de nationella scenerna får
kompensationer och engångsbelopp i en utsträckning som
inte alls kommer de regionala institutionerna till del.
Dessutom får det höjda löneläget i Stockholm effekt på
andra orters möjligheter att behålla och rekrytera personal.
Det talas ofta om de nationella scenernas betydelse för
utvecklingen och stimulansen inom kulturområdet. Men de
regionala institutionerna har även stor betydelse för de
nationella. I propositionen talas om att nationalscenens
främsta uppgift är att vårda det nationella kulturarvet. I
kulturarvet ingår även regional kultur som inte får glömmas
bort.
I Göteborg finns t.ex. Etnografiska museet vars
samlingar har såväl nationellt som internationellt intresse.
Därför borde detta museum tillsammans med sin
motsvarighet i Stockhom ha gemensamt samordningsansvar
inom sitt område. Röhsska museet är ett annat exempel på
museum som har riksintresse. I realiteten är det det enda
specialmuseet för konsthantverk och design i Sverige.
Frågan om att ge Röhsska museet visst samordningsansvar
på dessa områden behandlas i en särskild motion av oss.
Göteborgs symfoniorkester är en annan institution som
får lägre anslag än symfonikerna i Stockholm. Det finns
ingen anledning till denna diskrepans.
För Göteborgsoperan finns ett målprogram som
kulturrådet tillstyrkt. Det innebär att operan, som invigs
1994, skulle få en ökad tilldelning av grundbelopp på 209,
som fördelar sig på 100 för 1993/94 och resterande året
därpå. I propositionens kulturbilaga (s.31--32) anför
kulturministern att det nu torde ankomma på de regionala
intressenterna att på grundval av det statliga stöd, som
redan utgår till Göteborgs Musikteater med för närvarande
286 grundbelopp och de resurser som regionen avsätter,
skapa förutsättningar för en kreativ och vital verksamhet i
det nya operahuset.
Det kan enligt vår mening inte vara rimligt att den nya
Göteborgsoperan inte skall få något som helst ökat
driftbidrag trots de ytterligare krav som den nya operan
ställer. Vi vill framföra denna synpunkt inte minst ur
perspektivet att staten föreslås betala Operan i Stockholm
255,3 miljoner kronor för nästa budgetår. De ökade
resurserna till Operan i Stockholm och Dramten bör i stället
tillföras Göteborgs Musikteater.
En något annan typ av kulturinstitutioner utgör
botaniska trädgårdarna. I Göteborg finns norra Europas
förnämligaste botaniska trädgård men trots det får den
endast statliga anslag som motsvarar en fjärdedel av
driftbudgeten. Alla andra universitetsträdgårdar i Sverige
bekostas helt av staten. Detta är en uppenbar orättvisa.
Orättvisan har dock varit ännu större men fortfarande är
förhållandena oacceptabla. Staten bör ta på sig ett större
ansvar. Ett förslag som framförts är att bilda en stiftelse där
kommun och stat delar på ansvaret. Detta förslag bör
utredas.
Alla dess exempel visar på behovet av en omfördelning
av det statliga kulturanslaget. De höjningar som nu föreslås
till Operan och Dramaten bör i stället användas för att
minska klyftan mellan Stockholm och Göteborg. Det kan
inte vara så att göteborgarna ska betala för ett kulturutbud
som avser hela Västsverige, medan stockholmarna inte ens
behöver betala fullt ut för sin egen kultur.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Etnografiska museet i Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Göteborgs symfoniorkester,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Göteborgsoperan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Botaniska trädgården i
Göteborg.1
Stockholm den 26 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)
Erling Bager (fp)
1 Yrkande 4 hänvisat till UbU