Ingen plats i Sverige ger en så förtätad upplevelse av
medeltida stad som Visby. Med bevarad ringmur,
kyrkoruiner, stenhus och stadsplan från 1200-talet, intar
staden en särställning i Norden. Den är också av
internationellt intresse som hansestad. Men ringmuren och
ruinerna vittrar sönder, stenar faller ned och vissa ruiner
utgör sådan säkerhetsrisk att de måste stängas för
allmänheten. De medeltida bostadshusen har på 1960- och
70-talen putsats med cement och avfärgats med KC-puts
eller plastfärg. Materialen har varit för täta och husens
stomme har fått allvarliga skador som nu måste åtgärdas.
Senare års angrepp från luftföroreningar har också kraftigt
påskyndat behovet av underhåll.
Ringmuren underhålls sedan några år med hjälp av
sponsormedel. För ruinerna och medeltidshusen har inga
allmänna medel avsatts. Tidigare år har i
Utbildningsdepartementets (Kulturdepartementets) anslag
Kulturmiljövård medel till RAÄ:s fastigheter, till vilka
ringmuren och ruinerna räknas, tagits ur anslaget Vård av
kulturhistorisk bebyggelse och anslaget Vård av
kulturlandskap och fornlämningar. Detta anslag har för
innevarande år minskats med l0 634 000 kr till förmån för
RAÄ:s förvaltning. Ur RAÄ:s ramanslag skall även medel
till vården av Visbys ringmur och ruiner kunna tas.
För Visby ringmur bör avsättas ett årligt anslag för den
kontinuerliga vården.
För innevarande år har RAÄ för ruinerna budgeterat
140 000 kr. Behovet har dock av RAÄ beräknats till 58
miljoner.
Jag anser att medeltidsstaden Visby med ringmur, ruiner
och medeltida packhus har en sådan särställning bland
landets minnesmärken att särskilda medel måtte avsättas
för den kontinuerliga vården.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett engångsbelopp för att säkra
Visbyruinernas skick,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett årligt anslag för den
kontinuerliga vården av Visby ringmur och medeltida
packhus.
Stockholm den 26 januari 1993
Gunhild Bolander (c)