Statens satsningar på regionteatrar i landet har vuxit fram under ett antal år i samarbete med landstingen och vissa kommuner.
De senaste åren har några regioner fått möjlighet att med statligt stöd bedriva teaterverksamhet med mindre ensembler dvs med färre än 35 årsverken något som tidigare var målsättning för regionteater. Så är fallet med Kalmar, Halland och Gotland.
Detta blev möjligt som en direkt följd av en enmansutredning inom Statens kulturråd:''Utredningen om länsteaterlösa län'' 1989.
I Jämtlands län är intresset för teater inte mindre än i andra län men möjligheterna till egna stora ekonomiska insatser på teaterområdet är små. I länet finns ingen stationär professionell teatergrupp och det har aldrig funnits någon regionteater.
Tack vare en idogt arbetande länsteaterförening har länet ändå försetts med teater i turnéform. Verksamheten med barn- och ungdomsteater har prioriterats och länets skolelever har under de senaste åren fått ta del av god teater som en del av undervisningen.
Nu måste hela denna fina verksamhet upphöra på grund av stelbenta och byråkratiska bidragsbestämmelser och detta drabbar de minsta och ömtåligaste i samhället, nämligen barnen. Detta är naturligtvis i hög grad otillfredsställande.
Jämtlands län vill bygga en teaterorganisation olik alla andras men mycket lämplig för länets lokala förhållanden. Jämtlandsmodellen har visat sig fungera mycket bra i verkligheten och till låg kostnad får man geografisk rättvisa.
Den regionteaterersättande verksamheten med barn- och ungdomsteater i Jämtlands län måste ges möjlighet att fortsätta. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en permanent barn- och ungdomsteaterverksamhet i Jämtlands län.
Stockholm den 26 januari 1993 Stina Eliasson (c)