Under lång tid har Umeå Universitet framfört behovet
av bättre arkivresurser, framförallt av traditionellt
arkivbestånd. De långa resvägarna till regionens landsarkiv
i Härnösand och Östersund, liksom de centrala arkiven i
Stockholm har i stigande grad blivit ekonomiska och
praktiska hinder för utbildningen och forskningen.
Målsättningen för arkivverksamheten kan indelas i två
övergripande arbetsområden, att bevara arkiven för
framtiden och att göra dem tillgängliga. Jag vill särskilt peka
på vikten av tillgängliggörandet. Däri ingår att skapa goda
sökmöjligheter, sprida kunskap och levandegöra deras
innehåll.
De anslag som tilldelas universitetet och olika
forskningsprojekt tar i mycket ringa utsträckning hänsyn till
detta förhållande med de långa avstånden. Risken är
uppenbar att forskning och intressanta skeenden inte alls
fullföljs. Från både ett nationellt och i synnerhet från ett
norrländskt perspektiv är detta beklagligt. På olika sätt har
universitetet sökt övervinna dessa hinder. Ett av dessa
försök har varit att ge forskningen databuren åtkomst till
vissa arkivserier i anslutning till Demografiska databasen i
Haparanda/ Umeå.
Ett annat försök har varit det utvecklingsarbete vid
universitetet som ledde fram till bildandet av SVAR, Svensk
arkivinformation i Ramsele. I egenskap av tidigare
huvudman har rektorsämbetet i Umeå starkt instämt i de
olika arkivutredningarnas återkommande betoning av
SVAR som resurs för att genom mikrofilmning ge
arkivmaterialet ökad tillgänglighet för forskning och
kulturliv. Ett tredje väsentligt försök utgör
forskningsarkivet i Umeå. Sedan l984 då
huvudmannaskapet för SVAR övergick till riksarkivet, har
nämligen Umeå Universitet sökt aktivt praktisera hur
informationsförsörjning från arkiven skulle vidareutvecklas
på moderna medier. Ett större anslag från FRN har skapat
utrustning och resurser för denna ökande praktik från
forskarnas sida. Dessa insatser av Umeå Universitet
överensstämmer väl med arkivdepåkommitténs förslag
(SOU l99l:31) Statens arkivdepå, en utvecklingsplan till år
2000, Ett yttrande. I kommitténs uppdrag ingick ''att pröva
lämpligheten av att utbyggnaden av landsarkivets
depåbehov tillgodoses genom etablering av nya
landsarkiv''. Hänsyn skulle tas till möjligheten att samverka
med andra arkivhuvudmän, vilket grundligt har beaktats av
den lokala arkivplaneringen i Umeå.
Kommittén hade nämligen överläggningar även i Umeå
om lokalisering av arkivverksamheten där. Men de
redovisade planerna på en samordnad arkivmiljö i Umeå
utgör ännu inte tillräcklig grund för något förslag om
lokalisering av ett landsarkiv till Umeå enligt kommitténs
betänkande.
Mot detta uttalande måste en kraftfull huvudinvändning
göras att det framlagda betänkandet inte tillräckligt beaktar
användaraspekten och forskningens faktiska situation, som
blivit allt svårare. Än fler svårigheter har tillkommit både
genom de orimligt stora kostnaderna vid postbefordran av
arkivlån och genom att äldre material dessutom allt oftare
överhuvudtaget inte längre lånas ut från arkiven av
förslitnings- och säkerhetsskäl. Hänvisningar till att
forskarna själva skall bekosta särskild mikrofilmning eller
kopiering i större omfattning är en lika stor orimlighet som
de snabbt växande kostnaderna för resor till och
arbetsdagar vid de statliga arkiven. De redan filmade
materialet som SVAR tillhandahåller är visserligen av
flertalet forskare starkt frekventerat och det mest
oundgängliga, men utgör samtidigt endast några procent av
de samlade handlingarna i våra arkiv. Det får på inga villkor
bli allenarådande och styrande för valet av forskningens
inriktning på olika problemområden. Det filmade
materialet behöver hela tiden kompletteras med övriga
stora arkivbestånd.
De olika arkivintressenterna i Umeå har dock arbetat
vidare med att planera för en samordnad arkivmiljö. Enligt
det förslag som föreligger bör forskningsarkivet bli
huvudman för depåer med statligt, kommunalt och
landstingskommunalt material. Övriga arkiv föreslås bli
etablerade som fristående enheter länkade till
forskningsarkivet via ett arkivråd där gemensamma frågor
behandlas. Förslaget har formen av sambruksprojekt
mellan likartade intressenter och bör därför ges stora
samordningsvinster. Dessa planer bör kunna beaktas av
riksarkivet som ska ha ett långsiktigt planeringsansvar för
utbyggnaden av arkivdepåer, och det ligger också väl i linje
med att det under 90-talet behöver satsas på en betydande
och mera flexibel utbyggnad av arkivdepåer.
För att forskning och undervisning vid Umeå Universitet
ska kunna bedrivas under acceptabla förhållanden krävs en
fast etablerad arkivmiljö där staten tillskjuter medel i
samarbete med övriga arkivintressenter. Verksamheten vid
forskningsarkivet bör få utgöra grunder för denna miljö.
Därför är det synnerligen viktigt att dess resurser kraftigt
förstärks.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av anslag och
förstärkning av forskningsarkivet i Umeå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en samordnad arkivmiljö med
forskningsarkivet som huvudman för depåer av statligt,
kommunalt och landstingskommunalt material kommer till
stånd.