Utvecklingsstörda personer är i högre grad än andra människor beroende av TV och radio som informationskanaler. Detta beror på att i själva handikappet utvecklingsstörning ligger, att de allra flesta har stora svårigheter att lära sig läsa och skriva. En del utvecklingsstörda personer lär sig aldrig att läsa eller skriva. Det är också så att den som är utvecklingsstörd har svårt att förstå abstrakta begrepp.
Trots detta handikapp är vuxna utvecklingsstörda också vuxna människor som lever i samhället. Människor som har förväntningar och förhoppningar på sitt liv, människor som det ställs krav på. Därför behöver vuxna utvecklingsstörda radio och TV i allra högsta grad. Genom ljud och bild kan de få information och underhållning på ett lättillgängligt och fungerande sätt.
Trots det samarbete och det avtal som har funnits beträffande handikappfrågor mellan SR-koncernen och fristående nya TV-kanaler, kan den nya situationen leda till att ingen känner ansvar för frågan. Eftersom staten fortfarande är huvudman för fd SR-koncernen samt tillståndsgivare och köpare av utbudet från andra kanaler, finns möjligheter till påverkan.
Med en handikappolitik, som det i Sverige råder stor enighet om vad gäller integrering i samhället samt synen på allas lika värde, måste programutbudet förbättras. Ett minimikrav är att utvecklingsstörda ska ha tillgång till ett regelbundet och behovsanpassat dagligt nyhetsprogram i såväl radio som TV. Dessutom måste det i övrig verksamhet finnas ett regelbundet utbud av lämpliga program.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för TV- och radioproduktion för utvecklingsstörda.
Stockholm den 25 januari 1993 Ingrid Näslund (kds)