Motion till riksdagen
1992/93:Kr306
av Ingrid Näslund (kds)

Radio och television för utvecklingsstörda


Utvecklingsstörda personer är i högre grad än andra
människor beroende av TV och radio som
informationskanaler. Detta beror på att i själva
handikappet utvecklingsstörning ligger, att de allra flesta
har stora svårigheter att lära sig läsa och skriva. En del
utvecklingsstörda personer lär sig aldrig att läsa eller skriva.
Det är också så att den som är utvecklingsstörd har svårt att
förstå abstrakta begrepp.
Trots detta handikapp är vuxna utvecklingsstörda också
vuxna människor som lever i samhället. Människor som har
förväntningar och förhoppningar på sitt liv, människor som
det ställs krav på. Därför behöver vuxna utvecklingsstörda
radio och TV i allra högsta grad. Genom ljud och bild kan
de få information och underhållning på ett lättillgängligt och
fungerande sätt.
Trots det samarbete och det avtal som har funnits
beträffande handikappfrågor mellan SR-koncernen och
fristående nya TV-kanaler, kan den nya situationen leda till
att ingen känner ansvar för frågan. Eftersom staten
fortfarande är huvudman för fd SR-koncernen samt
tillståndsgivare och köpare av utbudet från andra kanaler,
finns möjligheter till påverkan.
Med en handikappolitik, som det i Sverige råder stor
enighet om vad gäller integrering i samhället samt synen på
allas lika värde, måste programutbudet förbättras. Ett
minimikrav är att utvecklingsstörda ska ha tillgång till ett
regelbundet och behovsanpassat dagligt nyhetsprogram i
såväl radio som TV. Dessutom måste det i övrig verksamhet
finnas ett regelbundet utbud av lämpliga program.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens ansvar för TV- och
radioproduktion för utvecklingsstörda.

Stockholm den 25 januari 1993

Ingrid Näslund (kds)