Färdas man på vägarna i Norduppland kan man
knappast undgå att stöta på något av de gamla vallonbruken
från 1600-talet som i ett flertal förekommer i dessa trakter.
På flera håll finns den typiska bruksmiljön bevarad med
bruket, bruksgatan och herrgården. Alla besökare kan
konstatera att det är närmast unika miljöer man här möter
och som det torde vara ytterst värdefullt att kunna bevara.
Allra värdefullast anses Leufstabruk vara. Bruket
inordnades därför i en stiftelse med olika länsföreträdare.
Det skedde 1986 i samband med att förre ägaren Louis de
Geer överlämnade egendomen som gåva.
I samband med starten gjordes en grundlig utredning om
behovet av insatser och förutsättningarna för en vidgad
verksamhet med dagsaktuell anknytning.
Det är också en omfattande verksamhet som kan
redovisas där turismen har varit det dominerande inslaget.
Vid sidan om restaurangverksamheten och visningarna av
herrgård och bruk, kan nämnas konserter, konsthantverk,
utställningsverksamhet som delvis skett i samarbete med
riksmuseer, m m,
m m.
Hela tiden har de ekonomiska tillgångarna varit
mycket knappa.
Fastighetsbeståndet har underhållits och renoverats för
ca 20 mkr till vilket medel anslagits från
Riksantikvarieämbetet, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Länsarbetsnämnden.
Enligt konsortialavtalet har stiftelsekapital tillskjutits
med en fördelning så att Tierps kommun svarat för 2/3 och
Uppsala läns landsting med 1/3. Värt att nämna är att man
vid starten räknade med betydligt större statligt stöd än vad
som blivit fallet.
De ekonomiska problemen har tilltagit i takt med att
kommunens och landstingets möjligheter att bidra med nya
anslag har minskat. Under senare tid har till och med
propåer förekommit om att det ekonomiska engagemanget
skall brytas.
Redan då stiftelsen startade påtalades vikten av att
Leufstabruk gjordes till riksangelägenhet med tanke på
fastighetsbeståndets speciella karaktär och med tanke på att
det är ett monument över en tidstypisk byggenskap och
industrihantering.
Det råder ingen tvekan om att Leufstabruk är ett
riksintresse av unikt slag. Detta talar för att också statliga
pengar bör komma stiftelsen till del. Enligt vår mening bör
de medel som Statens Kulturråd förfogar över kunna vara
tillgängliga i sammanhanget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att Statens kulturråd
ges i uppdrag att ur sitt anslag fördela medel som ett stöd till
finansieringen av verksamheten vid Leufstabruk.
Stockholm den 26 januari 1993
Rosa Östh (c)
Gunnar Thollander (s)