Med utgångspunkt från långtidsbedömningar av de
regionala museernas verksamhet har statens kulturråd
föreslagit en utökning av statsbidraget till dessa museer.
Kulturrådets resultatanalys visar på en vidgad skillnad vad
gäller museernas verksamhetsnivåer och graden av
utbyggnad inom olika ämnesområden. För de mindre
museerna behövs en konsolidering av verksamheten. Alla
museer behöver ökade möjligheter till metod- och
verksamhetsutveckling.
Statsrådet avvisar kulturrådets framställning med
hänvisning till att effekten av tidigare
grundbeloppshöjningar ännu inte kunnat utvärderas:
I föregående budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil 12
s 105) redovisade jag ett antal riktlinjer som Kulturrådet
antagit för den framtida bidragsfördelningen. Jag
förutsätter att den gjorda satsningen och de kriterier för
statens bidragsgivning som nu tillämpas kommer att få
avsedda effekter på de regionala museernas verksamhet,
men att tydliga resultat kanske kan redovisas först när den
högre bidragsnivån fått verka en tid. Jag vill dock betona att
avsikten med det grundbeloppsbaserade statsbidraget till de
regionala museerna är att ett ökat antal tjänster skall
inrättas vid museerna. Det ankommer på Kulturrådet att
för regeringen redovisa i vad mån nya grundbelopp faktiskt
har lett till att nya tjänster inrättats och vilka
verksamhetsgrenar som härigenom kunnat förstärkas.
Jag anser således att tillräckligt underlag ännu inte
föreligger för en bedömning av vilka effekter som erhållits
av den nyligen gjorda insatsen för de regionala museerna.
Mot den bakgrunden och med hänvisning till den planerade
museiöversynen beräknar jag ett oförändrat antal
grundbelopp för nästa budgetår.
Det är självklart angeläget att effekterna av statens
bidragsgivning till länsmuseerna utvärderas. Så sker också
kontinuerligt i samarbete mellan kulturrådet och
länsmuseernas samarbetsråd. Formuleringarna i
propositionen innebär emellertid ett avsteg från tidigare
regler och uttalanden från riksdagen att stödet till de
regionala museerna skall vara villkorslöst. Så formuleras
också kulturrådets ursprungliga skrivning till statsbidraget
till regeringen 1976-10-26. I propositionen 1976/77:100
bilaga 12 s 170
framhåller dåvarande departementschefen:
Enligt min mening bör de som har kostnadsansvaret även
ha beslutskompetensen. Mottagarna av bidragen bör därför
ha full frihet att avgöra hur bidragen skall användas för att
främja de ändamål jag tidigare angivit. Någon direkt
koppling i bidragskonstruktionen till antalet tjänster på
museerna anser jag inte vara lämplig. Med en sådan
modifiering av arbetsgruppens förslag till bidragssystem
understryks ytterligare de regionala museernas rätt att som
fria kulturinstitutioner självständigt besluta om
verksamhetens inriktning och innehåll. Museernas
huvudmän får möjlighet att i ett regionalt perspektiv
bedöma hur statsbidraget skall disponeras för att bäst
komma regionen till godo.
Dessa riktlinjer bör enligt min mening fortfarande gälla.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vid 1989/90 års riksdag fördes en omfattande diskussion
med anledning av ett förslag att länsmuseerna skulle
utarbeta verksamhetsprogram som grund för
bidragsgivningen. I riksdagen diskuterades om dessa
behövde ses som en inskränkning i museernas frihet att
själva planera sin verksamhet. Riksdagen framhöll att
museerna ''bör självfallet'' -- liksom hittills -- ha frihet att
utforma verksamheten utifrån skiftande förutsättningar och
behov. Vidare diskuterades kravet att ökade bidrag från
statens sida skulle förutsätta en motsvarande satsning från
huvudmännen. Enligt riksdagen borde även tidigare gjorda
satsningar beaktas. Detta senare uttalande har från
museernas sida tillmätts stor betydelse eftersom
bidragssystemet annars skulle få mycket olika betydelse i
olika län.
Det är viktigt att konstatera att ett ökat antal tjänster
inte i sig är någon lämplig mätare på museiverksamhetens
utveckling. Flertalet länsmuseer har hittills haft huvuddelen
av sina resurser låsta i löner och andra fasta kostnader.
Rörliga medel för själva verksamheten har saknats. Om
man vill öka verksamheten blir effekten vid många eller
flertalet länsmuseer större om man ökar expensmedlen än
om man anställer ytterligare personal. Man bör härvid
beakta att de flesta museerna genom tidigare gjorda
satsningar från huvudmännens sida har ett avsevärt större
antal anställda än antalet tilldelade grundbelopp.
Statsbidraget utgår med 55 %
av grundbeloppet som f n
är 197 700 kronor. Ursprungligen beräknades
grundbeloppet utgöra genomsnittet av en lön vid ett
länsmuseum. Idag motsvarar det grundbeloppsbaserade
statsbidraget, som alltså uppgår till 108 735
kronor, endast 1/3 av kostnaderna för en tjänst (lön,
sociala avgifter, lokal- och resekostnader etc).
Grundbeloppet garanterar därför inte tillsättningen av en
tjänst, om inte museets huvudmän svarar för tillsammans
2/3 av kostnaderna.
Ett viktigt mål för statens bidragsgivning bör vara att
stimulera till upprätthållande av huvudmännens insatser på
nuvarande nivå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkoren för grundbeloppen till
de regionala museerna.
Stockholm den 25 januari 1993
Gunhild Bolander (c)