Skoklosters slott är ett unikt museum som har ca 50 000
föremål av mycket högt konst-
och kulturhistoriskt värde. Flertalet av dessa föremål är
mycket stöldbegärliga och betingar höga priser på den
internationella marknaden. Slottets isolerade läge gör att
säkerhetsproblematiken måste ägnas stor uppmärksamhet,
främst avseende den stora brandrisken men även ur
stöldsynpunkt.
Från och med budgetåret 1989/90 ändrades lokalanslaget
för samtliga centralmuseer att omfatta endast hyra och
driftkostnader. Tidigare hade anslaget också omfattat
bevakningskostnader, dvs. avgifter till bevakningsbolag och
kostnader för extra anställda bevakningsvakter. Som
motivering för förändringen framhölls att det tidigare
systemet, med bevakningskostnader tillhörande
lokalanslagsposten, hade lett till minskat
kostnadsmedvetande hos museerna. Detta har -- vilket
framhållits och redovisats i myndighetens senaste
anslagsframställningar -- ej gällt myndigheten
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska
museet.
Myndigheten hade genom rationaliseringar och byte av
vaktbolag redan nedbringat kostnaderna för bevakningen
till den lägsta nivå som säkerhetsmässigt kan accepteras.
Förutsättningarna för att hindra att en storbrand bryter ut
är små utan den stationära personella bevakningen som
finns och framgent också måste anlitas på grund av det
geografiska läget.
Myndigheten har också uppdragit åt ett konsultföretag
att se över möjligheterna att ytterligare sänka
bevakningskostnaderna vid Skoklosters slott. Förslag om
installation av sprinkler och därmed minskad personell
bevakning redovisades.
Lösningen med sprinklersystem kan inte accepteras.
Den har också med kraft avvisats av myndighetens styrelse.
Det skulle innebära ett oacceptabelt intrång i slottet som i
minsta detalj har bevarad miljö. Endast små förändringar
av byggnaden har gjorts sedan den uppfördes i början av
1600-talet. Risk för vattenskador måste också beaktas.
Bevakning genom vakter är således nödvändig både ur
brandskyddssynpunkt och för att undvika inbrott,
skadegörelse och stöld. Kostnaderna har redan nedbringats
kraftigt genom rationaliseringar och byte av vaktbolag.
Ytterligare indragningar är inte försvarbara ur
säkerhetssynpunkt.
Det är således av största vikt att bevakningsfrågan löses.
Kostnaden är för stor för att hänvisa till en omfördelning
inom myndigheten. Verksamheten skulle då inte kunna
upprätthållas på ett försvarbart sätt och få inverkan såväl på
den museala verksamheten som på intäktssidan.
När nu kulturministern aviserar en översyn av
verksamhetsmål och organisatoriska strukturer på
museiområdet är det enligt min mening nödvändigt att
direktiven innefattar ett uppdrag att med förtur lösa det
budgetproblem som uppstått som följd av att anslaget för
bevakningskostnader för Skoklosters slott ändrats.
För en särbehandling av Skokloster talar inte enbart dess
enaståenden konst- och kulturhistoriska värde utan också
slottets geografiska läge samt det ansvar staten har för att
säkra skyddet för detta -- även ur internationell synpunkt --
enastående kulturminne.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiv att skyndsamt lösa
bevakningsfrågan för Skoklosters slott.
Stockholm den 25 januari 1993
Ingrid Andersson (s)