Konstbildningen är ett eftersatt område i vårt land.
Konstbildande insatser behöver förstärkas och utvecklas.
En organisation som har en konstbildande verksamhet som
ett av sina huvudmål är den nystartade organisationen
Folkrörelsernas Konstfrämjande.
Konstfrämjandets riksförbund -- som bl.a. på grund av
det rådande samhällsekonomiska läget tvingades att begära
den centrala verksamheten i konkurs -- hade som
övergripande målsättning att verka för ökat konstintresse
och ökad förståelse för god konst. Man har under åren
byggt upp en bred konstbildande verksamhet, som bör tas
till vara och vidareutvecklas. Under de år som
Konstfrämjandet verkat har man utvecklat kontaktytor och
arbetsformer över hela landet. Sedan 70-talet har
Konstfrämjandet arbetat med att decentralisera
verksamheten. Hösten 1992 då riksförbundet begärdes i
konkurs fanns det 20 distriktsorganisationer.
Nedläggningen av riksorganisationen har ställt distrikten
inför omedelbara problem. Genom att statsbidrag inte
längre utgår till verksamheten har man t.ex. förlorat
möjligheten att arbeta med kulturpolitiska utgångspunkter
istället för kommersiella. Ett fortsatt statsbidrag till
konstfrämjandeverksamheten måste därför bedömas
nödvändigt för att ett mångårigt kulturpolitiskt arbete skall
kunna fortsätta. Omvänt riskerar de nu verksamma
distrikten att inte klara av att fortsätta sitt arbete.
Konstfrämjandets konkurs behöver alltså inte betyda att
konstfrämjandeverksamheten i landet upphör. Genom den
tidigare nämnda decentraliseringen kan verksamheten leva
vidare och utvecklas i stora delar av landet. Ca 15 av 20
distrikt arbetar vidare. I distrikten ingår ca 500
regionala folkrörelseorganisationer. Utöver den
utställningsverksamhet och den studieverksamhet som de
kvarvarande distrikten organiserar förmedlar de
uppskattningsvis 7 000--8 000 bilder per år av såväl centralt
som regionalt verksamma konstnärer. Härigenom utgör de
både betydelsefulla alternativ och komplement till de
privata konstgallerierna och viktiga kontaktytor mellan
allmänheten och de yrkesverksamma bildkonstnärerna.
Vi menar att det är av största vikt att Folkrörelsernas
Konstfrämjande, format av distrikten med tanke att svara
för samordning och service till distrikten och att främja och
stödja deras konstbildande verksamhet, behöver allt stöd.
Det är rimligt att Folkrörelsernas Konstfrämjande erhåller
statsbidrag på samma sätt som liknande verksamhet fått
tidigare. Statens Kulturråd bör ges ekonomiskt utrymme
för att stödja en fortsatt konstbildande verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till Folkrörelsernas
Konstfrämjande.
Stockholm den 22 januari 1993
Ingegerd Sahlström (s)
Bo Nilsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Magnus Persson (s)