Enligt pressuppgifter har så många som 480.000 hushåll
inte betalat sin TV-avgift. Redan detta ger anledning till att
ifrågasätta det nuvarande systemet att finansiera våra public
service-företag på mediasidan. Sannolikt kommer inte
bilden att förändras till det bättre efter den höjning av TV-
avgiften, som förra året beslutades av riksdagen.
Årsavgiften för TV-innehav uppgår nu till 1.404 kronor.
Orsakerna till att så många inte betalar TV-avgiften kan
självfallet variera. I de kärva ekonomiska tider, som många
nu upplever, uppfattas sannolikt inte TV-avgiften som en
räkning som bör prioriteras för betalning. Andra återigen
anlägger måhända en principiell syn på frågan. De ser inte
på någon av Sveriges Televisions kanaler -- kanske
uppskattar de inte programmen -- utan föredrar att se på
andra av de många kanaler, som står till buds. De kan då
inte heller förstå varför de skall betala för en produkt, som
de inte är intresserade av och inte heller utnyttjar.
Allt eftersom tekniken utvecklas och allt fler får tillgång
till många olika TV-kanaler kommer sannolikt denna
utveckling att intensifieras. Det kan förutspås, att antalet
människor, som inte betalar sin TV-avgift, kommer att öka
kraftigt i framtiden -- avgiften är redan nu så hög, att den
för många känns som en belastning. I den situationen finns
det två alternativ. Det ena är att införa sanktioner mot de
tredskande, som är så kännbara att de föredrar att betala.
Det förutsätter i sin tur en omfattande kontroll- och
administrationsapparat, som blir alltför dyr och ej heller
kommer att accepteras av medborgarna. Många minns
fortfarande det ''kineseri'', som en gång förknippades med
innehav av bilradio, då en sådan krävde en särskild avgift.
Den vägen är alltså inte framkomlig. Det andra alternativet
är helt enkelt att avskaffa den särskilda TV-avgiften.
I det senare fallet uppstår självfallet problem med
finansieringen. Den naturliga lösningen är en finansiering
över statsbudgeten utan de särskilda inkomster som TV-
avgiften ger. Det i sin tur kan leda till krav på att public
service-företagen Sveriges Television och Sveriges Radio
bantas. I stället för två TV-kanaler kan det räcka med en --
utbudet är redan stort ändå. Eller också kan den ena av
kanalerna säljas till privata intressen. Detsamma gäller
radions utbud. Införandet av den privata lokalradion kan
väntas minska intresset för Sveriges Radio. En hel del av
dess verksamhet bör kunna föras över till vanliga
kommersiella bolag. Intet hinder bör finnas för
rikstäckande privata radiobolag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning och
förslag till finansiering i framtiden av public service-
företagen inom radio och television, varvid förutsätts att
den nuvarande TV-avgiften avskaffas.