Utbudet av radio och television till utvecklingsstörda

Utvecklingsstörda personer är i högre grad än andra
människor beroende av TV och radio som
informationskanaler. Detta beror på att i själva
handikappet, utvecklingsstörningen, ligger att de allra flesta
har stora läs- och skrivsvårigheter. En del utvecklingsstörda
personer lär sig aldrig att läsa och skriva. Det är också så
att den som är utvecklingsstörd har svårt att förstå abstrakta
begrepp.

Trots detta handikapp är vuxna utvecklingsstörda också
vuxna människor som lever i samhället. Människor som har
förväntningar och förhoppningar på sina liv. Människor
som det ställs krav på. Därför behöver vuxna
utvecklingsstörda radio och TV i allra högsta grad. Genom
ljud och bild kan de få information och underhållning på ett
lättillgängligt och fungerande sätt.

Trots samarbete och avtal om handikappfrågor finns det
stora brister i utbudet av program för utvecklingsstörda.
Den nuvarande situationen med upplösning av SR-
koncernen och fristående nya TV-kanaler ger inte några
förhoppningar om förbättringar inom detta område.

Med den handikappolitik som förs i Sverige om
integrering av handikappade i samhället samt allas lika
värde, borde det vara ett minimikrav att utvecklingsstörda
får tillgång till regelbundna och behovsanpassade
nyhetsprogram i såväl radio som TV. Dessutom måste det i
övrig verksamhet finnas ett regelbundet utbud av lämpliga
program.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens ansvar för TV- och
radioproduktion för utvecklingsstörda,

2. att riksdagen hos regeringen begär att regionala och
lokala nyheter för utvecklingsstörda inom radio och TV
skall befrämjas på lämpligt sätt.

Stockholm den 22 januari 1993

Rolf L Nilson (v)

Elisabeth Persson (v)

Eva Zetterberg (v)