Kulturen engagerar ett stort antal människor och
uppvisar en spännande och vital bredd. Kulturen är en källa
till upplevelser och glädje, den ger oss nya dimensioner och
berikar våra liv. Dess form och innehåll varieras i det
oändliga: Att ensam läsa en bok på sin kammare eller att
sitta på en rockkonsert bland tusentals andra kan vara stora
upplevelser. De kan aldrig jämföras -- den enskilda
människan avgör själv vad som är av värde. För var och en
av oss finns kulturen som en naturlig och omistlig del i
tillvaron.
Kulturpolitikens huvuduppgift är att ge förutsättningar
för detta kulturliv, att underlätta kreativiteten, att skola och
utbilda -- i första hand barn och ungdomar -- och att genom
ett allmänt positivt kulturklimat skapa möjlighet till
upplevelser och samtidigt en marknad för kulturskaparna.
Ett fritt, kreativt och flexibelt kulturliv förutsätter en
betydande självständighet i den konstnärliga friheten och i
de ekonomiska och administrativa förutsättningarna.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt att det stöd
samhället ger kulturlivet kommer kulturen till del och att
det inte försvinner i, eller begränsas av, administration.
Den aviserade parlamentariska översynen av
kulturpolitiken får rimligen denna fråga som en del av sina
direktiv och det finns anledning att beklaga att utredningen
inte redan kommit igång, detta så mycket mer som ett
uttryckligt löfte om utredningens igångsättning gavs i förra
årets proposition.
I avvaktan på denna utredning och främst på effekterna
av densamma finns skäl att redan nu inleda den nödvändiga
omstruktureringen av kulturbidragen från
kulturadministration till kulturliv. En betydande del av
kulturanslagen äts upp av central och regional
administration. Som exempel kan anföras:I den av
statsmakterna stödda regionala musikverksamheten finns
703 anställda varav 499 musiker (prop 1992/93:100 Bilaga
12). Övriga 204 anställda -- nära 30 procent -- sysslar
uppenbarligen med annat!Myndigheten Statens konstråd
drar cirka 5 miljoner kronor medan inköpen av konst till
statens byggnader föreslås få bidrag med 28 miljoner
kronor!Statens kulturråd föreslås få dryga 25 miljoner
kronor för att klara sin myndighetsutövning vilket i allt
väsentligt är kulturadministration.Myndigheter som
Närradionämnden och Kabelnämnden drar dryga 4
miljoner kronor vardera.Ofta innehåller
anslagsframställningarna från dem som verkar inom
kultursektorn en begäran om att undantas från
rationaliseringskrav.På flera områden som gäller
kulturverksamhet finns en omfattande statistik, med
besöksuppgifter, antalet producerade föreställningar,
utgivna böcker och boklån, kommunernas kostnader för
kultur per invånare och fördelad efter kommunstorlek etc.
Vad kulturens byråkrati faktiskt kostar är svårt att utläsa.
Det är enligt vår mening angeläget att byta ut en del
byråkrater, konsulenter och sammanträden mot artister,
författare och konserter.
Som vi ser det vore det för det samlade kulturlivet av
stort värde att överföra medel från administration till kultur
i verklig mening och samtidigt ge mottagare av statligt
kulturstöd ökat inflytande på fördelningens inriktning och
struktur. Samtidigt skulle en möjlighet öppnas att fullfölja
en ökad inriktning av stödet på lokal och regional kultur.
Vi anser att en förändring av kulturstödet bör inledas så
att mer av pengarna används till kultur. Vi anser vidare att
den aviserade kulturpolitiska utredningen bör få i uppgift
att skyndsamt klarlägga vilka administrativa kostnader som
är förenade med kulturverksamheten. I denna del bör
utredningen enligt vår mening arbeta så att resultatet kan
påverka budgeten för 1994/95.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av kulturstödet.
Stockholm den 25 januari 1993
Göran Åstrand (m)
Hugo Hegeland (m)