Statens stora satsningar på regionteatrar i landet är
unika. Dessa har vuxit fram under ett antal år i samarbete
mellan staten, landstingen och vissa kommuner.
De senaste åren har vissa regioner fått tillåtelse att
bedriva mindre ensembler (som innehåller färre än 35
årsverken, vilket tidigare var en målsättning för
regionteatern) med statligt stöd: Halland, Kalmar och
Gotland.
Detta blev möjligt som en direkt följd av en
enmansutredning inom Statens kulturråd, ''Utredningen
om länsteaterlösa län'' 1989.
I Jämtlands län är intresset för teater inte mindre än i
andra län, men möjligheterna till stora ekonomiska insatser
på teaterområdet är små. I länet finns ingen stationär
professionell teatergrupp och det har aldrig funnits någon
regionteater.
Tack vare en idogt arbetande länsteaterförening har
länet ändå försetts med teater i turnéform. Verksamheten
med barnoch ungdomsteater har prioriterats och länets
skolelever har under de senaste åren fått ta del av mycket
kvalitativ teater som en del av undervisningen.
Sedan ett tiotal år tillbaka har verksamheten med barn-
och ungdomsteater i länet fått stöd genom Statens
kulturråd, när den s.k. ''Jämtlandsmodellen'' utvecklats.
Denna innefattar, förutom föreställningar och
teaterfrämjande verksamhet, även teaterpedagogisk
fortbildning av länets lärare. En verksamhet som under
åren fått efterföljare på flera håll i vårt land och som
sannolikt är skälet till att teater i skolan är populärt i
Jämtlands län.
Det statliga stödet har varit ca 250 000
kr under de senaste åren. En summa, som i
förhållande till vad landstinget och kommunerna satsar,
varit alldeles för låg. Från 1990 tog Statens kulturråd helt
bort möjligheten för Jämtlands läns teaterförening att få
statligt stöd till ''Jämtlandsmodellen'', med motiveringen att
den ekonomiska satsningen på teater från landsting och
kommuner var för låg för att generera statliga bidrag.
Detta besked kom efter utredningen om hur man inför
framtiden skall lösa situationen i s.k. länsteaterlösa län. De
län som av olika anledningar inte kunde presentera en fast
produktion inom länet skulle bli lottlösa.
Det idoga arbete som lagts ner av Länsteaterföreningen
(LTF) för att skapa möjligheter för länets unga generation
att se kvalitativ teater kom på grund av denna utredning att
äventyras betänkligt. Vi motionärer tror inte att detta var
dåvarande kulturministerns mening, då han skrev
direktiven till utredningen i fråga.
År 1991 sökte LTF och fick Utbildningsdepartementets
stöd till det första året av fem i en utveckling av ''Nya
Jämtlandsmodellen''. Detta är en utbyggnad av
''Jämtlandsmodellen'', som även omfattar
amatörteaterverksamheten i länet. Medlen var s.k.
lotterimedel.
Efter detta beslut fick LTF stränga order från
Kulturrådet att se till att medlen skulle räcka i 2
år, eftersom det inte fanns utrymme inom Kulturrådets
ram för ytterligare medel till Jämtlands län. Efter
omarbetning i vårt koncept kom medlen att räcka t.o.m.
hösten 1992.
Jämtlands läns teaterförening har arbetat hårt, med små
medel, för att bygga upp den verksamhet som nu finns i
länet.
Under perioden hösten 1981 t.o.m. hösten 1992 har LTF
erhållit sammanlagt 2 504 000 kr
från staten för verksamheten som började i ett
försöksprojekt. Under dessa 11
år har länets barn och ungdomar nåtts av mer än 2 000
föreställningar. Dessa föreställningar har setts av
elever i förskolor, låg-, mellan- och högstadiet samt
gymnasium. Med en genomsnittssiffra på ca 100
barn/föreställning innebär det 200 000
teaterbesök för länets ungdomar. Dessutom har
många av dessa föreställningar varit pedagogiskt för- och
efterbearbetade. Och skolornas lärare har med intresse
deltagit i verksamheten.
Ser man det strikt ekonomiskt torde vårt läns ungdomar
få ut mer teater för varje satsad krona än barn i andra
regioner.
När nu hela denna verksamhet måste upphöra -- på
grund av stelbenta byråkratiska statliga
bidragsbestämmelser -- drabbar detta de minsta i samhället,
nämligen barnen. Och då måste det föreligga något fel.
Jämtlands län vill bygga en teaterorganisation -- olik alla
andra -- som dessutom visat sig fungera bra i verkligheten
och ger geografisk rättvisa till låg kostnad.
Regeringen bör besluta att den regionteaterersättande
verksamheten med barn- och ungdomsteater i Jämtlands
län permanentas.
Riksteatern
Regeringen har tidigare lagt fast att det finns tre
nationalscener: Operan, Dramaten och Riksteatern, varav
den sistnämnda är turnerande. Som en konsekvens av detta
behandlas i år de tre nationalscenerna under samma rubrik
i budgetpropositionen.
Det logiska hade då varit att de tre teatrarna hanterats
lika och att den föreslagna uppräkningen av anslagen
fördelats på de tre teatrarna.
Operan och Dramaten föreslås i budgeten få en
uppräkning på ca 5,5 %,
medan Riksteatern får vidkännas en minskning av
bidraget med närmare 3 miljoner kronor.
I
realiteten kommer detta att fungera så att med
utebliven priskompensation, ca 11 miljoner
kronor, och en nedskärning med 3 miljoner kronor,
blir den reella försämringen för Riksteatern 14 miljoner kronor.
Regeringens
kulturpolitik innebär alltså att man satsar
på teater i Stockholm och skär ner på verksamheten i övriga
landet.
Riksteatern har byggt upp en väl fungerande
organisation för att kunna resa runt även i landets små orter.
Om nu Riksteatern av ekonomiska skäl måste minska sina
produktioner, blir det svårt för småorterna att få någon
teater över huvud taget. Kulturlivet i framför allt
glesbygden utarmas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidrag till teaterverksamhet
enligt ''Jämtlandsmodellen'',
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget till Riksteatern.
Stockholm den 22 januari 1993
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Winberg (s)
Berit Andnor (s)