Utvecklingsstörda personer är i högre grad än andra människor beroende av TV och radio som informationskanaler. Detta beror på att i själva handikappet utvecklingsstörning ligger att de allra flesta har stora svårigheter med att lära sig läsa och skriva. En del utvecklingsstörda personer lär sig aldrig att läsa och skriva. Den som är utvecklingsstörd har också svårt att förstå abstrakta begrepp.
Trots detta handikapp är vuxna utvecklingsstörda också vuxna människor som lever i samhället. Människor som har förväntningar och förhoppningar på sitt liv. Människor som det ställs krav på. Därför behöver vuxna utvecklingsstörda radio och TV i allra högsta grad. Genom ljud och bild kan de få information och underhållning på ett lättillgängligt och väl fungerande sätt.
Trots det samarbete och avtal om handikappfrågor som har funnits mellan SR-koncernen och staten finns det brister i utbudet av program som är anpassade för utvecklingsstörda. Staten är fortfarande huvudman för fd SR-koncernen samt tillståndsgivare och köpare av utbudet från andra kanaler. Därför bör möjlighet till påverkan finnas.
Med en handikappolitik som det i Sverige råder stor enighet om, vad gäller integrering i samhället samt allas lika värde, måste programutbudet förbättras. Ett rimligt krav är att utvecklingsstörda ska ha tillgång till ett regelbundet och språkanpassat nyhetsprogram i såväl radio som TV. Dessutom måste det i övrig verksamhet finnas ett regelbundet utbud av lämpliga program.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regelbundna program i radio och television för utvecklingsstörda.
Stockholm den 21 januari 1993 Kenth Skårvik (fp) Christer Lindblom (fp)