I samband med arkeologiska grävningar händer det att
mängden omhändertagna artefakter blir mycket stor. Det
kan röra sig om flintavslag från en ''stenyxeverkstad'' eller,
som i samband med utgrävningen av tomten där
Landstingsförbundets hus skulle byggas, många tusen
kritpipor. Vid utgrävningen av den sjunkna ostindiefararen
Götheborg vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp
hittades över sju miljoner skärvor tillsammans vägande 8
975 kilo.
Denna typ av massfynd skapar efter dokumenterandet
och undersökningen problem med förvaring, konservering
o.s.v. Det är för de allra flesta människor helt obegripligt
att man då både kan tänka sig destruktion eller, som har
föreslagits av berörda myndigheter när det gäller
porslinsfynden, att hela fyndmängden åter skall dumpas på
utgrävningsplatsen, men att man inte kan tillåta försäljning
av skärvor.
Det rör sig alltså om ofantliga mängder av föremål som
inte är unika men som ändå vid utgrävningarna har
undersökts och dokumenterats. Arkeologi- och
historieintresset är stort hos breda folklager. Om
möjligheter funnes skulle många vilja köpa sig ett eget
arkeologiskt ''fynd'' och samtidigt därmed ekonomiskt
bidra till den aktuella eller framtida undersökningen och
forskningen samtidigt som man hjälper till att -- om än
marginellt -- minska magasinerings- och
konserveringsproblemen. Möjligheten att få äga ett eget
litet stycke svensk historia skulle säkert också bidra till ett
vidgat intresse för vårt förflutna.
Just i samband med utgrävningen av Götheborg har
förfrågan från allmänheten om möjligheten att få köpa en
liten skärva varit mycket omfattande. Utgrävningen har i
princip helt bekostats genom bidrag från enskilda och
företag och med stora uppoffringar från de deltagandes
sida. Varje ekonomisk förstärkning t.ex. i form av
inkomster från skärvförsäljning skulle ge projektet än högre
kvalitet.
Den minnesgode besökaren kan erinra sig hur man på
det gamla Vasamuseet under 1960-talet hade tillverkat ett
exklusivt brevpapper av rester av trossvirket från fartyget.
Försäljningen hjälpte säkert till att på olika sätt finansiera
verksamheten. Det är obegripligt att en försäljning av ett
antal av de miljontals skärvor som lyfts upp ur havet inte
skulle kunna medges.
Vid tidigare behandling av frågan har den slutligen för
ställningstagande hamnat hos regeringen, och sista gången
utmynnade det hela i ett oklart och ringa förpliktande
uttalande. Det behövs ett klart och positivt
ställningstagande, vilket härmed efterlyses.
Det är en självklarhet att försäljning enligt nu framfört
förslag endast kan företagas efter vederbörlig
dokumentation, att det skall röra sig om massfynd utan
unicitet hos föremålen och att tillstånd skall inhämtas av
antikvarisk myndighet efter fastställda regler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya regler för avyttrande av
föremål från arkeologiska massfynd.
Stockholm den 20 januari 1993
Lennart Fridén (m)
Erling Bager (fp)