Motion till riksdagen
1992/93:Kr220
av Ulla Tillander Ingen partibet.

Malmö symfoniorkester


Malmö symfoniorkester utför genom sin verksamhet,
vitt förgrenad, en mycket viktig kulturinsats. Malmö har ett
stort omland inom bekvämt pendelavstånd. Därför utgör
Malmö och dess symfoniorkester en naturlig musikalisk
hjärtpunkt för ett långt större antal människor än vad
antalet invånare i själva staden anger, bosatta inom en
vidsträckt region. Det är Malmösymfonikernas betydelse
för denna omfattande och tätbefolkade omnejd man måste
hålla i minnet när man söker ett mått för kraftfältets styrka
och utbredning, innefattande städer som Trelleborg i söder,
Lund, Landskrona och Eslöv i norr och öster.
Det är uppenbart att de statliga anslagsbeviljande
instanserna inte gjort helt klart för sig omfattningen av det
område som betjänas av konsertlivet i Malmö. Från
Malmös horisont har detta emellertid varit ett påtagligt
faktum, förutsatt och underförstått bakom alla
framställningar genom åren om behovet av ett ökat antal
grundbelopp. Trots att Malmö symfoniorkesters
verksamhet vuxit tillsammans med dess anseende, vilket i
sin tur ökat efterfrågan och därmed behovet av än
ambitiösare insatser, kvalitativt och kvantitativt -- allt i
enlighet med den goda cirkelns naturliga lag -- har antalet
grundbelopp varit oförändrat sedan de infördes 1974/75.
Genom tillkomsten av det nya konserthuset, som trots
sin anspråkslöshet likväl skänkte Malmösymfonikerna ett
hem, en profil och numera bidrar till prägeln av ljus och fest
i en del av staden som därmed väckts till nytt liv, utökades
antalet stråkar i orkestern, utan att motsvarande antal
grundbelopp beviljades.
Jämför man anslagen till de större symfoniorkestrarna i
vårt land framstår fördelningen i en minst sagt gåtfull dager,
särskilt om jämförelse görs mellan tilldelningen till de tre
storstäderna, varvid Stockholm och Göteborg utskiljer sig
som en särskilt gynnad klass, medan Malmö av obegripliga
skäl placerats i strykklass.
Sålunda har antalet grundbelopp för Malmös del från
1974/75 varit oförändrat fram till i år medan Göteborg
beskriver en stigande båge. Om man gör en jämförelse med
ökningen av anslagen under åren från 1989/90 till 1992/93
framstår diskrepansen så anmärkningsvärd att det kräver en
förklaring. Göteborgs anslagsökning utgör 28,5 %, Malmös
noll.
Också om man jämför relationen mellan antalet musiker
i symfoniorkestern med antalet grundbelopp intar Malmö
en oförtjänt jumboplats (83/85), medan de andra två
storstäderna uppvisar betydande relationskvoter
(Stockholm 100/170, Göteborg 100/135). Att Stockholm
dessutom fått Berwaldhallen med dess rika utbud som en
skänk från ovan, d.v.s. från Sveriges Radio, gör inte
snedfördelningen mindre.
Det är på tiden att Malmösymfonikerna tillmäts det
erkännande, uttryckt också i ekonomiska termer i ett ökat
antal grundbelopp, som MSO sedan länge uppnått uttryckt i
konstnärliga. Nu måste den anslagsbeviljande myndigheten
upphöra med att i dubbel mening slå dövörat till. En
symfoniorkester kan leva för fina recensioner, men inte leva
av dem.
MSO behövs i Malmö med omnejd också i framtiden.
Det är Malmö som är porten till Europa, en roll som
kommer att bli än mer accentuerad i en nära framtid. Då
måste staden äga ett musikliv som svarar upp till denna roll.
Skåne öppnar sig dessutom med sina tre kuster mot nya
väderstreck, resmål, orter som öppnats genom
nutidshistoriens skickelser med förnyade kontaktytor. För
att dessa nya förbindelser med det nya Europa, främst runt
södra Östersjön, ska kunna bli ömsesidigt, impulsgivande
och befruktande krävs att vi har något att ge. Åter framstår
Malmö, metropolen i Skåne, som den självklara
utgångspunkten. MSO måste alltså få ekonomiska
möjligheter att motta och erbjuda gästspelsevenemang,
inspirerande för musikerna i en orkester, befrämjande för
svensk kultur och god grannsämja, förmedlad på det enda
egentliga internationella språk som finns, musikens.
För Malmö stads interna kulturstrategi spelar det nya
konserthusets placering en viktig roll. Placeringen, som
tidigare nämnts, innebär att ett avgörande steg mot öster,
mot stadens underförsörjda delar, tagits. Såväl stadsteater
som stadsbibliotek ligger åt väster.
Konserthusets läge i korsningen av stora gatustråk gör
det lätt att nå också från förorterna. Till det kommer att
Malmö är en stor stad med korta avstånd. Det gör att
konserthuset är långt mer lättillgängligt för fler än vad fallet
är med motsvarande hus i Stockholm och Göteborg.
Dessa omständigheter är kanske förklaringen till att den
barn- och ungdomsverksamhet som bedrivs rönt stor
uppskattning och att det trycket på fortsatt
musikverksamhet för barn och ungdom är oerhört stort.
MSO kommer också att i allt större utsträckning satsa på
denna verksamhet. Det går nog inte att finna
åskådningsexempel på ett mer direkt samband mellan
insatsen av kulturkronor och avsättningen i god påverkan
och prägling i unga mottagliga sinnen. Här gäller lagen om
sådd och skörd. Jungfrulig mark får inte tillåtas ligga för
fäfot. MSO:s entusiastiska och pedagogiskt förnäma
studiebesök under flera av veckans dagar för förskolan,
gruppbesök helt gratis, barnserier med barnabonnemang,
skolkonserter för samtliga stadier, familjekonserter under
lördagarna för att bara nämna några av de många och rika
nya möjligheterna i en stad där stora grupper inte kunnat
nås utan fått leva på musikaliskt ensidig kost för att inte säga
svältkost.
Den entusiasm som kännetecknar MSO:s verksamhet,
både när det gäller strävan att söka uppnå högsta
professionella nivå vid de offentliga konserterna och i
ambitionen att nå ut till nya grupper, präglas av
medvetandet om att man är ute i angeläget ärende. Musiken
representerar ett värde som ett samhälle inte borde ha råd
att undvara. Vägen för den enskilda människan till
upptäckten av musiken som livskvalitet går via kontakten,
helst i unga år, med ett levande musikliv. Därför är det
viktigt att MSO får ökade möjligheter att också i
fortsättningen vara förmedlare och vägledare. I samband
med att verksamheten utökas stiger behovet av ökade
resurser för att täcka produktionskostnaderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Malmö symfoniorkester.

Stockholm den 19 januari 1993

Ulla Tillander (c)