Malmö symfoniorkester utför genom sin verksamhet, vitt förgrenad, en mycket viktig kulturinsats. Malmö har ett stort omland inom bekvämt pendelavstånd. Därför utgör Malmö och dess symfoniorkester en naturlig musikalisk hjärtpunkt för ett långt större antal människor än vad antalet invånare i själva staden anger, bosatta inom en vidsträckt region. Det är Malmösymfonikernas betydelse för denna omfattande och tätbefolkade omnejd man måste hålla i minnet när man söker ett mått för kraftfältets styrka och utbredning, innefattande städer som Trelleborg i söder, Lund, Landskrona och Eslöv i norr och öster.
Det är uppenbart att de statliga anslagsbeviljande instanserna inte gjort helt klart för sig omfattningen av det område som betjänas av konsertlivet i Malmö. Från Malmös horisont har detta emellertid varit ett påtagligt faktum, förutsatt och underförstått bakom alla framställningar genom åren om behovet av ett ökat antal grundbelopp. Trots att Malmö symfoniorkesters verksamhet vuxit tillsammans med dess anseende, vilket i sin tur ökat efterfrågan och därmed behovet av än ambitiösare insatser, kvalitativt och kvantitativt -- allt i enlighet med den goda cirkelns naturliga lag -- har antalet grundbelopp varit oförändrat sedan de infördes 1974/75.
Genom tillkomsten av det nya konserthuset, som trots sin anspråkslöshet likväl skänkte Malmösymfonikerna ett hem, en profil och numera bidrar till prägeln av ljus och fest i en del av staden som därmed väckts till nytt liv, utökades antalet stråkar i orkestern, utan att motsvarande antal grundbelopp beviljades.
Jämför man anslagen till de större symfoniorkestrarna i vårt land framstår fördelningen i en minst sagt gåtfull dager, särskilt om jämförelse görs mellan tilldelningen till de tre storstäderna, varvid Stockholm och Göteborg utskiljer sig som en särskilt gynnad klass, medan Malmö av obegripliga skäl placerats i strykklass.
Sålunda har antalet grundbelopp för Malmös del från 1974/75 varit oförändrat fram till i år medan Göteborg beskriver en stigande båge. Om man gör en jämförelse med ökningen av anslagen under åren från 1989/90 till 1992/93 framstår diskrepansen så anmärkningsvärd att det kräver en förklaring. Göteborgs anslagsökning utgör 28,5 %, Malmös noll.
Också om man jämför relationen mellan antalet musiker i symfoniorkestern med antalet grundbelopp intar Malmö en oförtjänt jumboplats (83/85), medan de andra två storstäderna uppvisar betydande relationskvoter (Stockholm 100/170, Göteborg 100/135). Att Stockholm dessutom fått Berwaldhallen med dess rika utbud som en skänk från ovan, d.v.s. från Sveriges Radio, gör inte snedfördelningen mindre.
Det är på tiden att Malmösymfonikerna tillmäts det erkännande, uttryckt också i ekonomiska termer i ett ökat antal grundbelopp, som MSO sedan länge uppnått uttryckt i konstnärliga. Nu måste den anslagsbeviljande myndigheten upphöra med att i dubbel mening slå dövörat till. En symfoniorkester kan leva för fina recensioner, men inte leva av dem.
MSO behövs i Malmö med omnejd också i framtiden. Det är Malmö som är porten till Europa, en roll som kommer att bli än mer accentuerad i en nära framtid. Då måste staden äga ett musikliv som svarar upp till denna roll. Skåne öppnar sig dessutom med sina tre kuster mot nya väderstreck, resmål, orter som öppnats genom nutidshistoriens skickelser med förnyade kontaktytor. För att dessa nya förbindelser med det nya Europa, främst runt södra Östersjön, ska kunna bli ömsesidigt, impulsgivande och befruktande krävs att vi har något att ge. Åter framstår Malmö, metropolen i Skåne, som den självklara utgångspunkten. MSO måste alltså få ekonomiska möjligheter att motta och erbjuda gästspelsevenemang, inspirerande för musikerna i en orkester, befrämjande för svensk kultur och god grannsämja, förmedlad på det enda egentliga internationella språk som finns, musikens.
För Malmö stads interna kulturstrategi spelar det nya konserthusets placering en viktig roll. Placeringen, som tidigare nämnts, innebär att ett avgörande steg mot öster, mot stadens underförsörjda delar, tagits. Såväl stadsteater som stadsbibliotek ligger åt väster.
Konserthusets läge i korsningen av stora gatustråk gör det lätt att nå också från förorterna. Till det kommer att Malmö är en stor stad med korta avstånd. Det gör att konserthuset är långt mer lättillgängligt för fler än vad fallet är med motsvarande hus i Stockholm och Göteborg.
Dessa omständigheter är kanske förklaringen till att den barn- och ungdomsverksamhet som bedrivs rönt stor uppskattning och att det trycket på fortsatt musikverksamhet för barn och ungdom är oerhört stort. MSO kommer också att i allt större utsträckning satsa på denna verksamhet. Det går nog inte att finna åskådningsexempel på ett mer direkt samband mellan insatsen av kulturkronor och avsättningen i god påverkan och prägling i unga mottagliga sinnen. Här gäller lagen om sådd och skörd. Jungfrulig mark får inte tillåtas ligga för fäfot. MSO:s entusiastiska och pedagogiskt förnäma studiebesök under flera av veckans dagar för förskolan, gruppbesök helt gratis, barnserier med barnabonnemang, skolkonserter för samtliga stadier, familjekonserter under lördagarna för att bara nämna några av de många och rika nya möjligheterna i en stad där stora grupper inte kunnat nås utan fått leva på musikaliskt ensidig kost för att inte säga svältkost.
Den entusiasm som kännetecknar MSO:s verksamhet, både när det gäller strävan att söka uppnå högsta professionella nivå vid de offentliga konserterna och i ambitionen att nå ut till nya grupper, präglas av medvetandet om att man är ute i angeläget ärende. Musiken representerar ett värde som ett samhälle inte borde ha råd att undvara. Vägen för den enskilda människan till upptäckten av musiken som livskvalitet går via kontakten, helst i unga år, med ett levande musikliv. Därför är det viktigt att MSO får ökade möjligheter att också i fortsättningen vara förmedlare och vägledare. I samband med att verksamheten utökas stiger behovet av ökade resurser för att täcka produktionskostnaderna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Malmö symfoniorkester.
Stockholm den 19 januari 1993 Ulla Tillander (c)