Grängesbergs gruva -- en angelägenhet för hela Sverige
''Vid Gränie ligger en gruva ganska stor, som heter
Nyberget och är ett sådant malmberg, så att om hela
bergslagen kunde där taga malm så finge de alla nog, så att
där intet är till att säga huru stor den malmen är.''
Beskrivningen av den ofantliga malmfyndigheten i
Grängesberg är daterad år 1624 och kommer från
konstmästaren Nils Jönsson och var riktad till kung Gustav
II Adolf.
Men Grängesbergsmalmen var känd redan sedan
medeltiden. Den var inte bara stor, den var också
högprocentig. Men den innehöll fosfor och var därmed
kallbräckt. Järnet gick fint att smida men sprack när det
svalnat. Bergsmännen försökte lösa problemet genom att
blanda upp malmen med fosforfattig malm.
Det skulle bli engelsmännen som löste problemet. Dels
var det därifrån som den så kallade Thomasprocessen kom,
den tekniska lösning som skulle frigöra fosfor ur malmen,
dels var det genom engelska spekulationer i Bergslagen som
Grängesbergsbolaget bildades. Mycket snabbt blev
Grängesberg ett begrepp som stod för framgång och
framåtanda. På några år växte detta bolag från ingenting till
Sveriges största.
Också samhället Grängesberg växte. På tio år
sjudubblades befolkningen och vid seklets början var här
Dalarnas näst största ort med 6 000 invånare.
Gruvledningen var för sin tid dynamisk. Man satsade på att
utnyttja alla de nya tekniska rön som stod till buds. Här
utvecklades redan år 1893 världens första kommersiella
elkraftöverföring av tvåfas växelström. Här prövades tidigt
bergborrningstekniken med tryckluft. Här byggdes redan
vid seklets början moderna industrianläggningar av det nya
byggnadsmaterialet armerad betong. Men även på den
sociala sidan var man långt framme. Gruvbolaget skapade
drägliga bostäder för arbetare för 100 år sedan och dessa
finns kvar och fungerar än i dag.
Arbetsstyrkan i Grängesberg kännetecknades av stor
yrkesskicklighet och effektivitet. Även inom arbetar- och
fackföreningsrörelsen var man tidigt framme i
Grängesberg. I stället för allvarligare konfrontationer med
gruvledningen kunde många av konflikterna lösas i
förhandling. Här skapades Gruvindustriarbetareförbundet,
här byggdes Sveriges i ordningen andra Folkets Hus.
Även kulturlivet blomstrade i samhället. Här invigdes år
1900 ett av landets första och mest funktionella kulturhus
Cassels, med plats för 700 personer. Här skapades Dalarnas
första orkesterförening. Vid Cassels Park togs år 1901
initiativet till Barnens Dag-rörelsen, i avsikt att hjälpa
gruvarbetarbarnen att komma till koloni på västkusten.
Man skulle kunna säga att folkhemstanken tidigt slog rot
i Grängesberg. I detta sammanhang bör man nämna
samhällets store son riksdagsmannen Bernhard Eriksson,
som blev Sveriges förste socialminister.
Vad som utvecklades i Grängesberg kom att få en
avgörande betydelse för hela Bergslagen liksom för
malmfälten i Norrbotten. Andra företag inom den svenska
exportindustrin byggdes upp med modell från
Grängesbergsbolaget. Likaså kom politiska och sociala idéer
att utvecklas härifrån. Grängesberg blev ett begrepp för
''den svenska modellen''.
Andan av optimism och framåtanda förblev dock inte
obruten. År 1974 skakades samhället av ett ordentligt
jordskalv. Det var en förkastning, som hade förbindelse
med gruvan, som brast. Denna olycksbådande och
dramatiska händelse var dock bara början på samhällets
nedgångsperiod. Samma år fick man stänga kyrkan på
grund av rasrisken. Den revs något år senare. Kort därpå
brann den byggnad som varit det gamla Folkets Hus.
Men det som mest fruktades var gruvans eventuella
nedläggning. Under senare hälften av 70-talet gick
gruvkrisen fram över Bergslagen. Gruva efter gruva fick
läggas ner och det anrika Grängesbergsbolaget upphörde.
Verksamheten i gruvan övertogs av SSAB, som tvingades
göra stora rationaliseringar. Detta till trots kom år 1988
beskedet att gruvan skulle läggas ner.
Men vad gör man när Bergslagens största och viktigaste
gruva upphör? Det är inte bara en lokal katastrof, det är en
epok i hela landet som går i graven. På något sätt kan man
säga att gruvan i Grängesberg tillhörde hela landet. Den
bidrog starkt till att skapa välståndet i landet. Härifrån
byggdes delar av det moderna Sverige.
Gruvan får vi inte tillbaka, men ändå är vi skyldiga att
rädda det kulturarv som finns kvar i Grängesbergs gruva
och samhälle. Lämningar efter gruvdriften finns kvar i tre
gruvlavar, som hotas av rivning om man inte finner
möjligheter att ta vara på dem. Byggnader som maskinhall
och gruvstugor finns kvar och är användbara. Vissa
maskiner har sparats på plats, bl.a. världens största
gruvspel.
I elfte timmen lät kommunen och Dalarnas museum
filma verksamheten under och ovan jord. Men filmen är
obearbetad tills vidare. Det finns i dag inte medel att göra
den klar. Det kan påpekas att gruvan dokumenterats
tidigare på film och bild, ett material av oskattbart
kulturhistoriskt värde. Här finns bl.a. stillbilder av Sveriges
förste industrifotograf, Albin Andersson, samt av moderna
efterföljare som G.W. Gullers och Lennart Nilsson. Här
finns möjligheter att med bilden och filmen och med de
bevarade miljöerna som grund, bygga upp en
museiverksamhet där de tidigare gruvarbetarna kan
medverka. Det har gjorts utkast och planer för en sådan
verksamhet, men det gäller att finna medel för att komma
i gång. Mot denna samlade bakgrund finner vi det vara en
angelägenhet av högsta dignitet för hela nationen att
dokumentera och för framtida generationer visa upp denna
mäktiga epok i vårt lands historia. Detta bör ske genom att
starta ett gruvmuseum i Grängesberg.
Aspekter på museiverksamhet vid Grängesbergs gruva
Historisk aspekt
Till detta räknas Grängesbergsgruvans stora betydelse
för landet, för utvecklingen av ekonomi och teknik. Likaså
räknas hit ansvaret för generationer av gruvarbetare i
Bergslagen, från medeltiden till vår tid.
Grängesbergsgruvan utgjorde den sista länken i en svensk
storhetstid.
Antikvarisk aspekt
Området är unikt. Det har tillkommit under den
begränsade tidsperioden 1930--1947. Här finns flera unika
byggnader från den s.k. funktionalistiska epoken som
centrallaven, Maskinhallen, Mojsen, Gruvstugan,
Jakobinalaven med gruvstuga samt mekaniska verkstaden.
Strax därintill finns lokstallarna från 20-talet och
gruvbangården vid det som numera är Grängesbergs
lokmuseum. En bit norröver finns Risbergsfältet med
anläggningar från 1950-talet. Byggnaderna är av god
kvalitet och representativa för Bergslagen. De bevarade
inslagen av teknikhistorisk art, som delar av maskineriet
och bevarade ånglok vid lokmuseet, är en stor tillgång. De
byggnader som nu står tomma är i behov av renovering.
Identitetsaspekt
Området representerar det mest typiska i Bergslagen.
Gruvlavarna, som syns över hela samhället, utgör tydliga
identifieringsmärken. Utan gruvlavarna är Grängesberg
inte Grängesberg. De bör finnas kvar som en hyllning till de
generationer av gruvarbetare, som byggde upp samhället
för kommande generationer.
Turistisk aspekt
Området har möjligheter att utvecklas till ett
museiområde. Här finns flera unika och intressanta
byggnader. Man ska kunna åka upp i lavarna, se ner i
dagbrottet, åka ångtåg i anslutning till lokmuseet, få ta del
av hur gruvarbetet bedrevs under olika epoker. Med
ordentliga resurser kan området bli en verklig sevärdhet.
Sysselsättningsaspekt
Samhället har sedan nedläggningen av gruvan gått
kräftgång. Många av de forna gruvarbetarna går utan
arbete. Ett museum kanske inte sysselsätter alla, men kan
förgrenas på olika sätt och kopplas till andra antikvariska
verksamheter, till exempel: bygga upp museets
utställningar, restaurera och vårda byggnaderna, hålla
området i stånd, bygga upp ett vårdlag för Bergslagens
industrimiljöer för att rensa från sly, sköta underhåll vid
industrilämningar, hålla museiverksamheten i gång,
dokumentera gruvans minnen och, efter modell från Mo i
Rana i Norge, bygga upp en bild- och filmvårdscentral för
äldre kulturhistoriska bilder och filmer i Sverige. En sådan
saknas i dag.
Utvecklingsaspekt
För framtida etableringar av företag inom gruvområdet
skulle ett välskött historiskt industriområde kunna vara en
stor tillgång. Områdets speciella profil med tre gruvlavar
utgör onekligen spännande nya möjligheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av ett gruvmuseum i Grängesberg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den närmare bör utreda förutsättningarna för ett
gruvmuseum.
Stockholm den 19 januari 1993
Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Leo Persson (s)
Odd Engström (s)