Vid föregående års riksmöte beslöt riksdagen på förslag
av kulturutskottet (betänkande 1991/92:KrU3) att begära
en undersökning av hur många traktnamn som försvunnit
vid sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt det är
med fastighetsbildningar över traktgränser. Regeringen gav
uppdraget till Lantmäteriverket som nu avgivit sitt
yttrande.
Fastighetssammanläggningar
Undersökningen om försvunna traktnamn vid
fastighetssammanläggningar omfattar 17 av de 24 länen och
gäller perioden 1972 till 1990. Traktnamn där
avregistreringsdatum saknas och mark inom
detaljplanelagda områden har uteslutits i undersökningen.
Trots dessa begränsningar har det enligt utredningen
försvunnit uppskattningsvis 3700 traktnamn i landet under
perioden. Detta innebär att det varje år försvunnit 185
traktnamn enbart genom fastighetsbildningsåtgärder.
Fastighetsbildning över traktgräns
Undersökningen av fastighetsbildning över traktgräns
omfattar endast nio län och endast två år, 1981 och 1991.
Trots stark begränsning visar resultatet på att närmare 20
procent av fastighetsbildningarna skett över traktgräns. Då
har man ändå inte tagit med fastighetsbildningar över
traktgräns där hel trakt avregistrerats och som är det mest
förödande eftersom de ofta innebär att en hel by eller gård
med gamla anor utplånas ur kulturlandskapet.
Lantmäteriverket har i sin utredning angett ''att
fastighetsbildning över traktgräns tycks vara en relativt
vanlig företeelse'' och att ''speciell uppmärksamhet bör i det
här sammanhanget riktas på sådana fall där en
namnbärande bebyggelse finns på den mark som överföres
till annan trakt''. Som avslutning säger Lantmäteriverket:
''Totalt sett får de betraktas som sällsynta.''
Vi är av den uppfattningen att utredarna enbart sett
utredningsresultatet ur fastighetsägarnas synpunkt. Inte ett
ord ägnas åt den kulturella aspekten, ortnamnens sociala
och kulturhistoriska värden, värden för identitetskänslor,
värden av att hålla samman t ex en by med anor från
medeltiden. Utredarnas slutsats att det inte behövs något
förbättrat skydd för ortnamnen kan vi inte dela. Vi anser att
utredarnas resultat i stället visar på ett stort behov av skydd
för ortnamnen.
Riksantikvarieämbetet har i en tidigare redovisning till
riksdagens kulturutskott hävdat att ortnamnen är ett
oersättligt om än icke-fysiskt inslag i kulturlandskapet och
menar att hänsynstagandet skulle underlättas om frågan
aktualiseras i förarbetena till kulturminneslagen. Enligt vår
mening bör Riksantikvarieämbetet få i uppdrag att utforma
en sådan bearbetning av kulturminneslagen.
Kulturmiljövårdens möjligheter att påverka andra
myndigheters hantering av ortnamn skulle också
underlättas av en sådan åtgärd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att
kulturminneslagen får en utformning som inrymmer även
ortnamn.
Stockholm den 14 januari 1993
Stina Gustavsson (c)
Sigge Godin (fp)