Nordisk jonmikrosond
Grundläggande kunskap om de processer som format och omvandlar jordskorpan blir allt viktigare, inte minst på grund av människans ökande utnyttjande av jordens reurser. Studium av naturliga variationer i isotopsammansättning hos geologiska material är vårt enda sätt att bestämma deras ålder och därmed fastställa tidsdimensionen i jordens och livets utveckling. Isotopsundersökningar är också viktiga för studium av geologiska processer, som t ex hur malmer bildas. De får också allt fler tillämpningar inom miljörelaterad forskning.
Jonmikrosondanalys möjliggör noggrann undersökning av mycket små prover och därmed av de småskaliga variationer som förekommer i geologiska material. Därmed öppnas nya fascinerande möjligheter inom ovanstående forskningsområden. En modern geologisk jonmikrosond är en för den geovetenskapliga forskningen banbrytande investering. Genom sin höga analyskapacitet ger instrumentet också resultat mångdubbelt snabbare än tidigare metoder.
De nordiska länderna är var för sig små i det internationella forskarsamhället, inte minst inom geovetenskaperna. Vi har inom våra länder likartade naturförhållanden och arbetar i stor utsträckning med likartade problem. Med beaktande av de forskningspolitiska fördelarna med en mer samordnad nordisk forskning samt den stora investeringskostnaden och höga analyskapaciteten hos en geologisk jonmikrosond har forskare i Sverige, Norge, Finland och Danmark i sina respektive länder sökt och erhållit medel för inköp av en jonmikrosond för geologisk forskning. Forskningsrådsnämnden och motsvarande organ i Danmark, Finland och Norge samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse har efter internationell utvärdering förklarat sig beredda att tillsammans anvisa 18 mkr för inköp av instrumentet. Detta skall placeras vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och fungera som en gemensam nordisk forskningsresurs, kallad NORDSIM. Investeringsmedlen är beviljade under förutsättning att nödvändiga tekniska tjänster kan inrättas och att parterna kan enas om finansiering av driften.
Detta är en unik satsning både avseende det för geovetenskaplig forskning stora beviljade beloppet och den nordiska samarbetsaspekten. Internationellt sett ligger planeringen mycket långt framme -- det finns för närvarande endast två motsvarande instrument i världen i drift. NORDSIM kommer att ge Norden en geovetenskaplig forskningsresurs i den internationella frontlinjen och det nordiska samarbetet har förutsättningar att bli mycket framgångsrikt.
Ett avtal för laboratoriets organisation och drift finns färdigt för underskrift, den tekniska instrumentutvärderingen är slutförd och förhandlingar med instrumenttillverkare är mycket långt framskridna. Driftkostnaderna skall delas upp så att Sverige svarar för två tekniska tjänster som placeras på riksmuseet medan Norge, Finland och Danmark bidrar med medel till övriga driftkostnader, uppskattat till sammanlagt 500 000 SEK/år. De senare medlen har särkrats genom forskningsrådsmedel från respektive land.
Naturhistoriska riksmuset har i sin anslagsframställning för projektets räkning begärt ett belopp av sammanlagt 770 000 kr för de två tjänster som utgör Sveriges andel av driften. Med hänvisning till den i budgetpropositionen (prop 1992/93:100, bil 12) aviserad museiutredningen har regeringen i forskningspropositionen anmält att någon ändring av museernas anslag för forskning inte bör företas innan resultatet av denna utredning föreligger. Sannolikt har man inte uppmärksammat att därmed hela NORDSIM- projektets genomförande äventyras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att Sverige liksom övriga nordiska länder tar sin del av driften i projektet NORDSIM vid Naturhistoriska riksmuseet så att projektet kan genomföras.
Stockholm den 15 mars 1993 Marianne Andersson (c)