Vänsterpartiet föreslår att hovstaten utgår ur
statsbudgeten så att kungahusets åtagande kan finansieras
på annat sätt. För statens del kan detta ske så att
kungligheter arvoderas för de tjänster de utför i rikets
tjänst. Samtidigt föreslår vi att Riksantikvarieämbetet
övertar ansvaret för vissa byggnader och egendom som nu
förvaltas av hovet och som det kan vara av riksintresse att
bevara. För detta bör verket tilldelas särskilda medel. Detta
behandlas i en speciell motion med anledning av årets
budgetproposition.
Det anses att kungahusets medlemmar är populära och
efterfrågade för studiebesök och för att officiera vid olika
ceremoniel. Vi tror därför att denna institution nu kan
avföras från statsbudgeten och ges en friare och mer
oberoende ställning.
När det gäller representation så kan staten, läs
finansdepartementet, årligen begära in offert från hovet på
vad olika tjänster kostar och med utgångspunkt i sin
ekonomi/hushållning beställa de tjänster som anses vara
behövliga för statens del. Prissättningen är givetvis hovets
sak men en prislista där utrikes representation kostade mest
och exempelvis ceremonierna i samband med agremang har
en lägre kostnadsnivå är fullt tänkbar.
Länsstyrelserna kan på liknande sätt göra bedömningar
över vilka arrangemang som behöver kunglig närvaro och i
vilka de kan använda gemena personer. Landstingen torde
kunna fungera på liknande sätt men där behövs givetvis ett
demokratiskt beslut för att fastställa kungabehovet.
Det är många kommuner som vill ha kungliga personer
på besök för att visa hur människorna i deras kommuner
lever och verkar. De vill ge kungen, drottningen,
prinsessorna och prinsen möjligheter att vandra i nya
bostadsområden och kanske inviga en ny avloppstunnel. De
vill även ge de kungliga möjligheten att titta in i herr och fru
Svenssons lägenhet på Mölnarbacken för att insupa
atmosfären i ett svenskt hem. Kommunens fäder vill visa
arbetsplatserna, exempelvis den lilla kakfabriken och
ortens slakteri. Detta ger, som de säger, kommunen en plats
på Sverigekartan. Då ökar kakförsäljningen och
arbetstillfällena tryggas. Det är mycket troligt att alla
kommuner med självaktning kommer att satsa en slant i
budgeten för ett sådant ändamål.
Invigningar kommer antagligen att bli det mest
lönsamma för hovet. Här kan nu det privata näringslivet få
ökade möjligheter att få en representant från kungahuset
att medverka. De kan i fri konkurrens lämna bud där den
bäste kan vinna övervarandet av sin invigning, sin
festmiddag eller sin älgjakt. Här får vi också in
konkurrensaspekten visavi den statliga upphandlingen av
hovtjänster.
En nästan outnyttjad källa för inkomster är i detta
sammanhang Organisationssverige. Det måste finnas
många föreningar som vill få en representant från
kungahuset till sin kongress, sitt landsmöte eller liknande.
För att inte tala om vad det kan få kosta att få en
hedersordförande som kommer från de kungliga.
Nu är det så att trots kungahusets stora popularitet finns
det många människor som av demokratiska skäl inte vill
belasta sin statsskatt med att bidra till hovet. I samband med
den av oss föreslagna omläggningen vill vi därför ge
svenskarna valfrihet att stå utanför stödet till kungahuset.
Det görs lätt i dataåldern. I en ruta på
deklarationsblanketten kan den som vill bidra med pengar
till monarkin sätta ett kryss. På så sätt blir dessa deklaranter
monarkistiska stödmedlemmar och de som inte bidrar kan
känna etisk, moralisk eller ideologisk lättnad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
grundlagen så att hovstaten kan avföras ur statsbudgeten,
enligt vad i motionen anförts om privatisering av
kungahuset.
Stockholm den 26 januari 1993
Johan Lönnroth (v)
Bengt Hurtig (v)