Regeringen föreslår i budgetpropositionen att icke
mindre än 420 miljoner kronor skall anslås till driftstöd till
dagspressen, dvs. vissa tidningar, under kommande
budgetår.
Det innebär en ökning med fyra miljoner kronor i
förhållande till innevarande budgetår.
Behovet av sparande i statsbudgeten avspeglas sålunda
inte i presstödet.
Under 1992 var det 72 tidningar ''av dagspresskaraktär''
som fick s.k. driftsstöd. Tre av dem utgör en klass för sig.
Det är tidningen Arbetet (s) som för båda sina editioner
(Skåne respektive Väst) under år 1992 fått nära 82 miljoner
kronor. Vidare är det Svenska Dagbladet (oberoende
moderat) som fått 49,5 miljoner samt Skånska Dagbladet
(c) drygt 47 miljoner.
Dyra tidningsexemplar
För Skånska Dagbladet innebär det att varje
årsprenumeration subventioneras av skattebetalarna med
1.568 kronor. Tidningens upplaga är 29.990 dagliga
exemplar, vilket divideras med årsanslaget 47 miljoner
kronor.
De normalstora regionala tidningarna som uppbär
driftsstöd får mestadels 11,6 miljoner kronor om året. Dit
hör Arbetarbladet, Värmlands Folkblad, Sydöstran,
Dagbladet Nya Samhället, Folkbladet, Folket, Örebro-
Kuriren och Östra Småland.
Ett par mindre dagstidningar, Nyheterna (i
Oskarshamn) och Östgöten fick i fjol 8,7 respektive 5,4
miljoner kronor i driftsstöd.
Talet om stöd även åt ''de stora''
Regionala dagstidningar med borgerlig beteckning får i
allmänhet inte driftsstöd. Däremot utgår halvannan miljon
till s.k. veckotidning av dagspresskaraktär.
Som ett argument i presstödsdebatten anförs att även
''stora'' borgerliga dagstidningar får presstöd. Med detta
menas att distributionsbidrag utgår till alla tidningar som är
med i samdistribution.
Argumenteringen är vilseledande. Distributionsstödet
(till samdistribution) innebär ingalunda någon ekonomisk
fördel för de till upplagan större tidningarna som saknar
driftsstöd.
I själva verket innebär samdistributionen att den större
och oftast borgerliga tidningen avhänder sig en
konkurrensfördel.
Så fungerar distributionsstödet
Ett exempel: Tidningen A har en hushållstäckning på 75
procent i X-köping. Tidningen B har där en
hushållstäckning på 25 procent. Tidningen A skulle ha råd
att själv helt bekosta utbärningen av sin tidning. Det skulle
bli tre gånger så dyrt per exemplar för tidningen B.
Förmodligen skulle B inte bäras ut. Med
samdistributionsstödet -- totalt 75 miljoner kronor per år --
får den mindre tidningen hjälp av den större tidningen att
nå prenumeranterna samtidigt.
Det torde tydligt framgå att distributionsstödet, som
föreslås utgå med oförändrat 75 miljoner kronor, ingalunda
kan betraktas som ett presstöd åt första tidningarna på
respektive orter. Det är i stället de tidningar som uppbär
driftsstöd som också har glädjen av distributionsstödet.
Det skulle bli ''hjälp till självhjälp''
Presstödet till dagstidningar inleddes åren 1969--1971
Syftet skulle vara att ''upprätthålla mångfalden'' i den
svenska dagspressen, dvs. förhindra nedläggningar av svaga
tidningar. Det framhölls också att det selektiva (riktade)
stödet skulle utgöra en hjälp till självhjälp.
Sålunda skulle stödtidningarna med statens
(skattebetalarnas) hjälp kunna sanera sin ekonomi.
Efterhand skulle presstödet till envar mottagare minskas för
att så småningom försvinna helt.
Så har dock inte blivit fallet. I stället för att sanera sin
ekonomi har miljonernas mångfald ofta använts till
spektakulärt pappersslöseri, starkt subventionerade
prenumerations- och annonspriser m.m.
Det förefaller också som om presstödet -- ca en halv
miljard kronor om året -- bidragit till att öka
lönekostnaderna inom branschen.
Det är hög tid att regering och riksdag tar fasta på det
viktiga med presstödet, nämligen att det skall utgöra en
hjälp till självhjälp så att varje stödtidning inom några år
skall bli självbärande.
Orimligt med klassuppdelning
Det kan inte vara rimligt att medvetet och för alltid
skapa två klasser av dagstidningar, nämligen de som står på
egna ben respektive de som alltid skall stödjas med
miljoners mångfald av skattebetalarna.
Eftersom stödtidningarna av i dag inte tycks klara den
ekonomiska saneringen själva, är det nödvändigt att staten
hjälper till även med planeringen. Jag föreslår att varje
stödtidning tecknar ett -- förslagsvis -- femårigt kontrakt
med presstödsnämnden där tidningen får hjälp med
planläggningen av den ekonomiska saneringen samtidigt
som driftsstödet successivt trappas ned till noll.
Med andra ord en flerårsplanering till vinstgivning.
Självfallet behöver detta mitt förslag närmare granskas
och således bli föremål för en utredning. En sådan bör
kunna genomföras på relativt kort tid som en
expertutredning inom lämpligt departement, givetvis med
sakkunnig hjälp från dagstidningsbranschen.
Så säger kulturministern
Det kan påpekas att en utvärdering av presstödet f.n.
sker. Här ett citat ur budgetpropositionen, bilaga 12,
kulturdepartementet. Kulturminister Birgit Friggebo
skriver på sidan 198:
Det direkta presstödet bör tills vidare utgå i samma
former och enligt i huvudsak samma regler som för
närvarande. Jag är emellertid inte beredd att formulera en
målsättning för hela perioden 1993/94-1995/96. Skälen för
detta är bl.a. att Statskontoret på uppdrag av
Expertkommittén för studier i offentlig ekonmi (ESO) för
närvarande utreder presstödet och dess effeker.
Utredningen, som förväntas bli klar vid årsskiftet 1992/93,
har inte kunnat ligga till grund för en fördjupad prövning i
årets budgetproposition. Vidare anser jag att den
utvärdering av utvecklingsstödets betydelse för
dagstidningarnas ekonomi, som nämnden aviserar, bör
avvaktas.
Så långt propositionen. Någon utredning syftande till
konkreta förslag om ekonomisk sanering pågår inte.
Processen skulle onekligen påskyndas om en
expertutredning enligt mitt förslag sattes igång under
försommaren. Pågående utredningsoch utvärderingsarbete
(enligt kulturministerns redogörelse) bör samtidigt fortsätta
och slutföras.
Regeringen skulle då till nästa budgetproposition kunna
förelägga riksdagen förslag till en nyordning ifråga om
presstödet och dess mottagare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en expertutredning om sanering
av vissa dagstidningars ekonomi.