Från och med budgetåret 1991/92 infördes ett högsta
stödbelopp för radio- och kassettidningar. Beloppet är på 25
000 kronor per abonnemang för flerdagarstidningar
respektive 100 kronor per tidningsexemplar för
endagstidningar. Detta drabbar flerdagarstidningar med
liten upplaga, ofta andratidningar och utgör därmed ett hot
mot den politiska mångfalden.
Det kostar ungefär 1 000 000 kronor att göra en 6-dagars
landsortstidning tillgänglig för synskadade. Enligt
taltidningsnämndens beräkningar antas antalet abonnenter
på radio- och kassettidningar vara cirka 0,25 % av den
tryckta upplagan. I teorin skulle det innebära att tidningar
med en upplaga mindre än 16 000 exemplar inte skulle ha
underlag för att komma ut som radio- och kassettidning. I
praktiken ser det dock annorlunda ut. Flera dagstidningar
är tveksamma om att starta utgivning för synskadade
eftersom de är rädda att ej nå upp i nödvändigt antal
abonnenter. Detta hämmar utbyggnadstakten.
Konsekvensen har bl.a. blivit att tidningen Östgöten
måste läggas ned som radiotidning för synskadade. För att
undvika att andra dagstidningar med liten upplaga röner
samma öde måste reglerna ändras.
Särskild hänsyn måste tas till tidningar med små
upplagor, så att inte synskadades valfrihet begränsas. För
tidningar med en upplaga under 10 000 exemplar måste ett
högsta stödbelopp om 40 000 kronor/abonnemang kunna
godtas. En motsvarande höjning måste också göras för
endagstidningar med liten upplaga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett högre stödbelopp för
taltidningar.
Stockholm den 22 januari 1993
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Bengt Hurtig (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)