Från och med budgetåret 1991/92 infördes ett högsta stödbelopp för radio- och kassettidningar. Beloppet är på 25 000 kronor per abonnemang för flerdagarstidningar respektive 100 kronor per tidningsexemplar för endagstidningar. Detta drabbar flerdagarstidningar med liten upplaga, ofta andratidningar och utgör därmed ett hot mot den politiska mångfalden.
Det kostar ungefär 1 000 000 kronor att göra en 6-dagars landsortstidning tillgänglig för synskadade. Enligt taltidningsnämndens beräkningar antas antalet abonnenter på radio- och kassettidningar vara cirka 0,25 % av den tryckta upplagan. I teorin skulle det innebära att tidningar med en upplaga mindre än 16 000 exemplar inte skulle ha underlag för att komma ut som radio- och kassettidning. I praktiken ser det dock annorlunda ut. Flera dagstidningar är tveksamma om att starta utgivning för synskadade eftersom de är rädda att ej nå upp i nödvändigt antal abonnenter. Detta hämmar utbyggnadstakten.
Konsekvensen har bl.a. blivit att tidningen Östgöten måste läggas ned som radiotidning för synskadade. För att undvika att andra dagstidningar med liten upplaga röner samma öde måste reglerna ändras.
Särskild hänsyn måste tas till tidningar med små upplagor, så att inte synskadades valfrihet begränsas. För tidningar med en upplaga under 10 000 exemplar måste ett högsta stödbelopp om 40 000 kronor/abonnemang kunna godtas. En motsvarande höjning måste också göras för endagstidningar med liten upplaga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högre stödbelopp för taltidningar.
Stockholm den 22 januari 1993 Rolf L Nilson (v) Elisabeth Persson (v) Bengt Hurtig (v) Björn Samuelson (v) Gudrun Schyman (v)