I en demokrati är det fria valet av grundläggande betydelse och därför är valhemligheten omistlig för medborgarna. Skyddet för valhemligheten är också mycket god i Sverige.
I vissa situationer uppkommer dock risker för valhemligheten och det gäller de poströster som avlämnats på valdagen och som räknas i efterhand. I små valdistrikt finns risk att valhemligheten röjs beträffande enstaka, på valdagen, avgivna poströster. När dessa poströster senare räknas, sker detta offentligen med avprickning mot vallängd. Om alla valsedlar tillfallit samma parti avslöjas obevekligen och exakt de poströstandes val. Även om rösterna tillfallit olika, men inte alla i valet deltagande partier, kan de närvarande rösträknarna och ev. åskådare i varje fall avgöra vilka partier som de poströstande väljarna inte röstat på. I båda dessa situationer är valhemligheten och därmed det fria valet i fara.
En motion med liknande lydelse väcktes under förra riksmötet (1991/92:K704). Den behandlades i betänkande 1992/93:KU6, och där anförs att Vallagsutredningen i ett delbetänkande lagt förslag om att poströstning på valdagen skall slopas utom för väljare som befinner sig i annan kommun än hemkommunen. De skall kunna rösta i särskild vallokal. Utskottet anför att detta skulle minska det påtalade problemet. Detta gäller dock under förutsättning att de avgivna rösterna räknas på ett annat sätt än med nuvarande regler. I annat fall skulle problemet faktiskt öka vid en begränsning av röstandet, i det att antalet röster blev ändå färre än i dag. Det är alltså av stor vikt att de röster som avges i annan kommun på valdagen räknas på ett sådant sätt att valhemligheten garanteras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garanterad valhemlighet vid poströstning på valdagen.
Stockholm den 19 januari 1993 Christer Lindblom (fp)