Möjligheten för varje röstberättigad svensk medborgare att utöva sin rösträtt vid de allmänna valen är en medborgerlig rättighet, som inte kan ifrågasättas. Detta gäller således oavsett var i världen vederbörande befinner sig.
Med undantag för Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz gäller för de svenskar, som befinner sig utanför vårt lands gränser, att de kan deltaga i röstningen genom att denna anordnas på svenska beskickningar och konsulat samt på fartyg, under förutsättning att de låtit registrera sig inom föreskriven tid. Detta är givetvis i grunden en mycket god ordning. Dock kan den inte utnyttjas av alla utlandssvenskar -- främst på grund av att långa avstånd till röstlokalen lägger hinder i vägen.
Det är givetvis en allvarlig brist, att deltagande i röstningen på angivet sätt försvåras eller helt omöjliggörs för ett antal röstberättigade. Denna olägenhet skulle emellertid kunna elimineras närmast helt genom ett vidgat förfarande med brevröstning.
I konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU6 redovisas gällande regler för brevröstning. Där anförs bl.a. följande:
Förfarandet vid brevröstning är reglerat i lag (1991:189) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz. Röstberättigade svenska medborgare som vistas i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz får rösta genom att från samma land sända sina valsedlar till valnämnden med posten (brevröstning). Enligt 2 § tredje stycket nämnda lag lägger väljaren sedan han gjort sin försändelse i ordning in den tillsammans med sitt röstkort i ett omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran. Enligt 2 § fjärde stycket samma lag får brevröstningsförsändelsen vara iordninggjord tidigast 24 dagar före valdagen och skall avges senast dagen före valdagen. Försändelsen skall anses avgiven den dag då den är poststämplad. I 4 § brevröstningslagen anges att valnämndens kontroll av omslagskuvert med brevröst skall omfatta att:
1. omslagskuvertet inte blivit öppnat efter tillslutandet,
2. omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz,
3. brevröstningsförsändelsen inte har avgetts senare än dagen före valdagen.
Det ovan angivna förfarandet vid brevröstning gäller således enbart i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz, där man ej tillåter att röstmottagning äger rum vid de svenska utlandsmyndigheterna. Det torde dock vara utomordentligt enkelt att låta motsvarande förfarande gälla över i princip hela världen. Några svårigheter, som enbart svenskarna i Tyskland och Schweiz är kompetenta att klara av, kan givetvis ej åberopas. Särskilt komplicerat förefaller ju förfarandet inte att vara.
Mot införandet av en generell åtgärd av här anfört slag anförs ständigt, att redan erfarenheterna från Tyskland och Schweiz visar att felprocenten vid försändelserna är hög. Man tvingas kassera många försändelser som ogiltiga genom att felaktigheter av skilda slag har begåtts av den röstande. Detta leder till, anför man, att en utvidgning av förfarandet ej låter sig göra.
De anförda skälen mot införandet av en generell möjlighet till att brevrösta är enligt vår mening inte hållbara. Även om man tvingas kassera ett antal försändelser, måste det väl ändå vara bättre att ge alla en reell möjlighet att rösta -- med ett antal såväl godkända som inte godkända försändelser som följd -- än att i praktiken helt utesluta en del av de röstberättigade från denna möjlighet. En förbättrad information, vilket är en självklarhet, kan medföra att antalet ej godkända försändelser blir begränsat.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till brevröstning vid allmänna val.
Stockholm den 21 januari 1993 Hans Nyhage (m) Lars Björkman (m)