Inledning
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det är svårt att idag avgöra hur stort intresse det kommer att finnas för att förvärva tillstånd att sända privat lokalradio och hur den privata lokalradion kommer att utformas. Detta bör dock inte hindra att riksdag och regering tar ansvar för att utforma en lag om privat lokalradio som både, så långt det är möjligt, tillgodoser yttrandefriheten i vid mening (och inte reservera den för de för tillfället kapitalstarkaste personerna eller företagen) och tillgodoser mottagarnas, dvs. konsumenternas, önskemål och behov av bredd, saklighet och variation i programutbudet.
I debatten om privat lokalradio har det ofta gjorts jämförelser med dagstidningar; ofta i syfte att hävda en absolut fri etableringsrätt för privatradio. Vi menar att det är en haltande jämförelse. Skillnaderna mellan dagstidningarna och radiomediet framgår om inte annat av att riksdagen stiftat en särskild yttrandefrihetsgrundlag för bl.a. radio eftersom riksdagen varit enig om att tryckfrihetsgrundlagen inte går att applicera på radiomediet.
Också i andra avseenden än de rent yttrandefrihetsmässiga finns det stora skillnader mellan tidningar och radio, inte minst vad beträffar mottagningen och bruket av mediet. En tidning betalar mottagaren vanligtvis för, och läsaren kan också själv välja ut vad han eller hon vill läsa i tidningen. Ett radioprogram styr lyssnaren på ett annat sätt; man kan t.ex. svårligen bläddra tillbaka i ett sänt program. Den begränsade tillgången på lämpliga frekvenser för privata sändningar kommer, med nu använd teknik för störningsfri sändning och mottagning, även framgent att göra jämförelsen med utgivning av tidningar omöjlig.
Sammanfattningsvis menar vi att särskilda regler för fördelningen av sändningstillstånden för privat lokalradio är befogade.
Urval bland sökande av sändningstillstånd
Det av regeringen föreslagna auktionsförfarandet för att fördela sändningstillstånden mellan flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde gynnar varken den lokala anknytningen, mångfalden, bredden eller yttrandefriheten. I stället gynnas enbart den som har de kapitalstarkaste intressenterna bakom sig. Vi hade hoppats att den tiden var förbi då staten lagfäste att yttrandefrihet ska säljas till den som har mest pengar.
Vi anser att det föreliggande förslaget måste förkastas. I stället bör regeringen snarast återkomma med ett förslag till fördelning av sändningsrätterna där det görs en bedömning av de sökandes avsikter med verksamheten och där det tas hänsyn till de olika intressenternas planerade programkoncept och profilering. Först då skapas de möjligheter till mångfald som det så ofta hänvisas till i propositionen.
I propositionen hävdas att ett sådant urvalsförfarande, som fokuserar kvaliteten framför ekonomisk styrka, skulle medföra ett oacceptabelt inslag av godtycke i tillståndsgivningen.
Vi menar att en opartisk instans, exempelvis länsstyrelsen, mycket väl skulle klara att fördela sändningstillstånden i de olika kommunerna i sitt län. Att utgå från att länsmyndigheten skulle handla godtyckligt om den fick detta uppdrag är mycket anmärkningsvärt.
Enligt yttrandefrihetsgrundlagen skall det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna (i det här fallet sändningstillstånden) tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. En auktion på sändningsrätterna kan inte leda till detta. Utländska erfarenheter visar också att så inte blir fallet.
Tillståndstid
Vi har inget att invända mot tidsbegränsade tillstånd men menar att möjligheter till långsiktig planering är viktig, såväl för den privata lokalradion som för andra massmediaföretag.
När avtalstiden för Sveriges Radio debatterades, argumenterade regeringsföreträdare med emfas för att en avtalstid på fyra år var tillräcklig. Ändringar i avtalet skulle kunna behöva göras, menade regeringen. Vänsterpartiet föreslog sex år men fick inte majoritet för sitt förslag. Vi anser att det framtida behovet av avtalsändringar (eller som när det gäller lokalradions regeländringar) förmodligen är större för den privata lokalradion än för Sveriges Radio, eftersom lokalradion är en ny produktionsform som inte tidigare varit tillåten i Sverige. Sveriges Radio har, som jämförelse, snart haft sändningar i tre kvarts sekel.
För att snabbare kunna ta tillvara erfarenheter och inte låsa marknaden föreslår vi att tillstånd att sända lokalradio ska gälla i högst fem år.
Överlåtelse av sändningstillstånd
För närradion föreslås åtgärder mot rasism. Närradion ska inte kunna användas för propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlighet. Om så ändå sker ska sändningstillståndet kunna återkallas i upp till fem år. Som påpekas har närradion, i likhet med andra massmedier, stor genomslagskraft. Därför krävs att de som svarar för innehållet i sändningarna visar ansvar och handlar utifrån etiska grundsatser.
Uppenbarligen anser regeringen att de inskränkningar som finns i yttrandefrihetsgrundlagen inte är tillfyllest för att effektivt kunna motverka rasistisk propaganda i närradion. Vi kan i och för sig instämma i det resonemanget. Men att regeringen gissar ''att lokalradion torde komma att få en helt annan karaktär än närradion'' och att detta är skäl nog för att motsvarande regel om möjlighet till återkallande av sändningstillståndet vid organiserad rasism inte är behövlig, är inte skäl nog för att inte införa bestämmelse om möjlighet till återkallande av sändningstillstånd för lokalradio.
Vi delar uppfattningen att massmedier har stor genomslagskraft, men anser inte att man bör göra skillnad mellan när- och lokalradion vad gäller kraven i detta avseende. Den privata lokalradion ska inte heller den kunna användas för organiserad rasism och annan främlingsfientlig aktivitet. Möjlighet att återkalla sändningstillståndet för närradion bör därför också gälla för den privata lokalradion.
Ägande av sändningstillstånd
Mångfald, konkurrens och fri opinionsbildning inom ljudradion har utgjort nyckelorden i argumenteringen för privat lokalradio. Ska orden få innebörd måste dock ägarkoncentration och massmediahegemoni motverkas. Regeringens förslag att den som ger ut en dagstidning, eller den som har ett bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning, inte ska kunna få sändningstillstånd, är inte tillfyllest för att garantera sig mot detta. Med regeringens förslag kommer svåra gränsdragningsproblem att uppstå och/eller regeln kunna kringgås.
Vi förordar därför en skärpning av restriktionerna eftersom regeln inte räcker för att garantera de privata lokalradiostationerna en självständig ställning.
Lokalradions innehåll
Det finns skäl att förmoda att det huvudsakliga programinnehållet i lokalradion kommer att bestå av musik. Med ett auktionsförfarande som urvalskriterium kommer kostnaderna för produktionen att trissas upp, framför allt i de attraktiva storstadsregionerna, och de kommersiella kraven på höga lyssnarsiffror och ''folklig'' karaktär att bli styrande. Om de stora lokalradiostationerna kommer att se annonsintäkterna som mål eller medel är än så länge en öppen fråga. Risken finns dock att krasst kommersiella intressen från annonsörer kommer att styra etableringen i högre grad än viljan att göra bra/intressant/underhållande radio.
För att undvika likriktning och monopolisering av programinnehållet är det därför berättigat att ställa krav på radiostationerna att en betydande del av innehållet ska vara lokalt producerat och allmänt överensstämma med de intentioner som legat till grund för tillståndsgivningen. Med ett urvalsförfarande som tar hänsyn till kvalitetsaspekter, profilering etc. kan de kommersiella kraven bli mer moderata och även mindre radiostationer med mer begränsade lyssnargrupper få en chans att etablera sig.
Vi anser att minst 50 % av programproduktionen ska vara lokalt producerad. Överträdelse mot denna regel bör dock ej beläggas med vite utan i stället leda till indragning av framtida sändningstillstånd.
Regler för reklam och sponsring
Propositionen saknar förbud för reklam som vänder sig till barn.
Vi anser det helt uteslutet att tillåta reklam, i såväl lokalradio som närradio, som specifikt vänder sig till barn och yrkar därför att en paragraf som förbjuder sådan reklam införs under rubriken Reklam och sponsring.
Åsiktsreklam
Vänsterpartiet anser, i motsats till regeringen, att åsiktsreklam inte bör tillåtas i reklamfinansierad lokal- och närradio.
Det finns ingen principiell anledning att tillåta åsiktsreklam i reklamradion då den f.n. är förbjuden i marksänd TV. Vi anser också att åsiktsreklamen är tveksam ur ideologisk synvinkel eftersom den gynnar ekonomiskt starka opinionsbildare, organisationer och partier på de mindre starkas bekostnad. Det förytligande av åsiktsdebatten som kombinationen av politiska och kommersiella intressen leder till är inte heller av värde för den svenska politiska debatten.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar om förbud för åsiktsreklam i reklamradio.
Sändningarnas innehåll
Privat lokalradio har inte tidigare förekommit i Sverige. Många andra länder har däremot lång erfarenhet av motsvarande ljudradiosändningar och program. Exempelvis har erfarenheter från bl.a. Storbritannien visat att ett auktionsförfarande där den högstbjudande ges sändningsrätten inte givit avsett resultat. Man har i stället fått en likriktning av programinnehållet och låg lokal förankring av produktionen. Därför har man också övergett auktionsförfarandet som metod för att fördela sändningsrättigheter.
Inom EG görs numera markeringar att det är angeläget att utveckla det lokala kulturarvet och motverka en dominans av framför allt amerikansk musik i radio och TV. När nu regler för privat lokalradio ska skapas, i vilka just den lokala anknytningen och förankringen betonas, bemödar sig regeringen inte ens om en antydan om behovet av balans mellan nationell och internationell musik. Och detta trots att populärmusik med all sannolikhet kommer att utgöra det huvudsakliga innehållet i den privata lokalradion. Vi anser att erfarenheterna från EG-länderna borde tagits tillvara vad gäller denna fråga.
Vi anser att de ansökandes intentioner vad gäller musikinnehållet i lokalradion skall tas med i bedömningen vid fördelning av sändningstillstånd. Det bör åläggas urvalsmyndigheten att eftersträva ett generellt sett brett musikutbud inom och mellan olika lokalradiostationer. Det bör åläggas regeringen att utforma de närmare detaljerna i detta avseende.
Regeringen ställer inte heller några krav på lokalradion om saklighet. Av olika skäl kan kraven på opartiskhet och saklighet som åvilar Sveriges Radio inte ställas på den privata lokalradion i samma utsträckning.
Däremot tror vi inte att den privata lokalradion skulle hämmas av ett krav på saklighet. Tvärtom är det väsentligt att lokala radiostationer i ''monopolställning'' inte blir språkrör för en enda åsiktsriktning eller samhällsuppfattning. Ett krav på saklighet bör därför ingå i reglerna för lokalradions innehåll i allmänhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1992/93:70 om auktionsförfarande för att fördela sändningsrätter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om urvalsregler för fördelning av sändningstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en opartisk instans bör fördela sändningstillstånden,
4. att riksdagen beslutar att tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst fem år,
5. att riksdagen beslutar att åtgärderna mot rasism i närradion även skall gälla den privata lokalradion,
6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om vem som kan få sändningstillstånd för privat lokalradio i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om förbud i lokalradion och närradion för reklam som riktar sig till barn under tolv år,
8. att riksdagen beslutar om förbud för åsiktsreklam i reklamradio,
9. att riksdagen hos regeringen begär förnyat förslag om sändningarnas innehåll i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 17 november 1992 Elisabeth Persson (v) John Andersson (v) Bengt Hurtig (v) Björn Samuelson (v) Gudrun Schyman (v)