Centern har under lång tid för kommuner och landsting
hävdat den lokala självstyrelsens principer, inte minst när
det gäller de förtroendevaldas ansvar och villkor. Som ett
resultat av våra förslag arbetar just nu utredningen om lokal
demokrati med uppföljningen av 1991 års kommunallag.
Beställarorganisation
Den övergång till ett köp--sälj-system på det politiska
planet som den nya kommunallagen innebar kom att
medföra krav på genomgripande förändringar av den
kommunala förvaltningsorganisationen. En i reell mening
tydlig beställarstyrning kräver att beställaren och
mottagaren av det beställda tillhör separata organisationer
med tydligt avgränsade uppgifter.
En omedelbar effekt av en sådan nyordning var att
uppgifterna för såväl kommunstyrelse som för de
kommunala centrala förvaltningsfunktionerna reduceras till
att -- förutom målformuleringar av principiell och
övergripande natur -- omfatta endast en fördelning av
resurser till beställarna samt en kontroll av beställarna.
Här finns anledning understryka att det yttersta politiska
ansvaret för en verksamhet eller funktion -- oavsett
nämndorganisation -- aldrig får eller kan delegeras till en
förvaltningsorganisation eller till tjänstemän.
Kommunmedlemmarnas rätt att kunna utkräva ansvar för
hur de verksamheter som kommunerna skall svara för
bedrivs i framtiden måste därför tillgodoses av de
förtroendevalda i minst samma omfattning som idag. Detta
ställer särskilda krav på de kommunala förtroendemännen.
Jag vill understryka att kommunallagen inte är -- och
inte heller skall vara -- ett självändamål för kommunen och
dess förtroendevalda utan ett medel för att tjäna
kommuninvånarna och främja rättvisa och rättssäkerhet.
Utvecklingen i många kommuner visar att beställar-
utförarsystemet inte var den lösning för den lokala
organisationen som förutspåddes. Enligt min uppfattning
bör utvecklingen utvärderas så att serviceansvaret ger den
opartiskhet och rättvisa som kommunallagen förutsätter för
kommunens ansvar gentemot medborgarna.
Alternativ i kommunal verksamhet
Framväxten av alternativ inom den kommunala
verksamheten kräver att medborgarnas berättigade krav på
insyn, sekretess och demokratisk styrning skall tillgodoses.
Därför har Lokaldemokratikommittén fått i uppdrag att
lägga fram förslag som säkerställer detta.
Enligt min mening är detta en för snäv avgränsning av
uppdraget. Den nya kommunallagen har ånyo slagit fast
vissa grundläggande principer för den kommunala
verksamheten som bör få genomslag även när de bedrivs i
alternativa former om det tillhör den kommunala
kompetensen. Exempel härpå är lokaliseringsprincipen,
likställighetsprincipen och beslut om retroaktiv
verksamhet.
I förarbetena till kommunallagen förs också ett
resonemang om att när det enskilda initiativet viker eller
faller bort på ett visst serviceområde som normalt hävdas av
den privata företagsamheten, kan det uppkomma ett
rättsligt utrymme för kommunala åtgärder som annars
skulle betraktas som otillåtna. Denna princip bör gälla även
omvänt, skulle det uppstå grund för privat verksamhet som
kan ta över den verksamhet som normalt hävdas tillhöra
den privata verksamheten, bör den helt avkommunaliseras
för att uppnå enhetliga gränser mellan olika verksamheter.
Det finns heller ingen grund för generella regler eller
uttalande från statens sida när det gäller privatisering,
entreprenader eller obligatorisk upphandling.
Kommunerna är så olika till sin struktur att det som i vissa
större kommuner varit av hävd kommunalt monopol i andra
kommuner alltid legat på entrepenad. Framförallt gäller
detta i kommunernas så kallade affärsverksamhet.
Lokaldemokratikommittén bör därför, enligt min
uppfattning, ges vidgade uppgifter beträffande regelverket
kring alternativa verksamheter i kommunerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning och översyn av
kommunaldemokratiska frågor.