Motion till riksdagen
1992/93:K618
av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Folkomröstning i kommun och landsting


Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen
av ett ärende som fullmäktige skall handlägga inhämtas
synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget.
Detta kan ske genom folkomröstning,
opinionsundersökning eller något liknande förfarande.
Därvid får valnämnden i kommunen anlitas (5 kap 34 §
kommunallagen).
Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell
beskaffenhet eller som annars är av större vikt för
kommunen eller landstinget, främst mål och riktlinjer för
verksamheten samt budget, skatt och andra viktiga
ekonomiska frågor (3 kap 9 § kommunallagen).
Fullmäktige beslutar också i andra frågor enligt
kommunallagen och andra författningar.
Reglerna om kommunala folkomröstningar fördes i sak
oförändrade över från den gamla kommunallagen till den
nu gällande. Den dåvarande regeringen förklarade sig inte
vilja gå längre genom att införa någon form av beslutande
folkomröstning eller minoritets- eller medborgarinitiativ,
vilket hade diskuterats. Detta skulle, menade man,
innebära en inte önskvärd urholkning av den representativa
demokratin. Konstitutionsutskottet (1990/91:KU38) anslöt
sig till den uppfattningen. Utskottsmajoriteten menade
också att det skulle innebära en onödig formalisering om
man införde särskilda förfaranderegler för
folkomröstningar i kommuner och landsting.
Ny Demokrati delar inte den uppfattning som den
dåvarande regeringen och utskottsmajoriteten gav uttryck
för. En ökad användning av folkomröstningsinstitutet inom
kommuner och landsting kommer att medverka till en
livskraftigare och för medborgarna mer engagerande form
av demokrati, särskilt som frågorna på kommunal- och
landstingsnivå ligger närmare de berörda människornas
verklighet och vardag och därigenom blir mer gripbara.
Frågan om att vitalisera demokratin i kommuner och
landsting har inte mist sin aktualitet utan har snarare blivit
allt mer angelägen. Ny Demokrati menar sålunda att
bindande beslut skall kunna fattas genom folkomröstning.
Folkomröstning skall kunna hållas på initiativ av en
minoritet i fullmäktige eller efter förslag av en viss andel av
kommunmedlemmarna. Det måste finnas klara och
enhetliga förfaranderegler för anordnande av
folkomröstningar. Det kan emellertid vara lämpligt med en
begränsning av vilka frågor som skall kunna bli föremål för
bindande folkomröstning. Frågor om budget kanske inte är
lämpliga men väl, t ex den kommunala skattesatsen, stora
bygg- eller anläggningsprojekt eller andra genomgripande
förändringar som påtagligt ingriper i medborgarnas liv i
kommunen eller del därav.
Frågorna bör utredas.
Denna motion innebär inte att Ny Demokrati har ändrat
sin grundläggande inställning i frågan om att landstingen
bör avskaffas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningar för
beslutande folkomröstning i kommun och landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för att
en folkomröstning i kommun eller landsting måste äga rum
om en viss minoritet i fullmäktige begär det,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för att
en folkomröstning i kommun eller landsting måste äga rum
om en viss andel eller visst antal av kommunmedlemmarna
begär det,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det måste skapas klara och
enhetliga förfaranderegler för anordnande av
folkomröstning i kommun eller landsting,
5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att undersöka förutsättningarna för
ett nytt folkomröstningsinstitut i kommun eller landsting
vilket syftar till att vitalisera demokratin.

Stockholm den 25 januari 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Harriet Colliander (nyd)

Arne Jansson (nyd)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

John Bouvin (nyd)