I den nya kommunallagen (antagen under riksdagsåret 1991/92, prop 1990/91:117) finns inget uttryckligt förbud för en kommunal nämnd att sammanträda per telefon. Genom tidigare praxis och utslag i bl a kammarrätten i Stockholm 1975 är detta i praktiken dock förbjudet. JO har också uttalat sig i frågan och ställde sig 1975 negativ till telefonsammanträden.
Riksdagens konstitutionsutskott har vid några tillfällen bl a under riksmötet 1985/86 behandlat denna fråga. Utskottet uttalade att telefonsammanträden inte stod i överensstämmelse med då gällande reglering. Utskottet förordade att man skulle stå kvar vid denna ståndpunkt av praktiska och principiella skäl.
I proposition 1990/91:117 om ny kommunallag behandlades även denna fråga. Där sägs att telefonsammanträden inte bör tillåtas. Brådskande ärenden ska istället avgöras av ordföranden eller speciellt utsedd ledamot.
Denna inställning är som vi ser det märklig. Tekniken har öppnat nya möjligheter till effektiviseringar i det kommunala beslutsfattandet.
Den enda typ av nämndsammanträden, som vi ser det, som inte bör få ordnas telefonledes är när sekretessbelagda ärenden behandlas. Det kan exempelvis gälla personliga fall i en socialnämnd.
Istället för att kalla samtliga nämndledamöter till en speciell plats för att ta ställning till ett enstaka eller fåtal ärenden skulle man med exempelvis telefonens hjälp kunna göra detta snabbt och utan att ledamöterna rent fysiskt måste förflytta sig till en speciell plats. Man spar då både tid och pengar åt skattebetalarna och de valda ledamöterna.
Ur demokratisk synpunkt måste ett telefonsammanträde, med samtliga ledamöter, som alternativ till ett beslut av ordförande eller speciellt utsedd ledamot i ett brådskande ärende, vara att föredra. Samtliga ledamöter ges ju då möjlighet att yttra sig, lägga fram förslag och delta i beslutet.
I kommuner med långa avstånd till nämndens sammanträdesort kan telefonsammanträden verka stimulerande för demokratin. Det blir lättare för samtliga ledamöter att delta i fler av nämndens sammanträden.
Den nya och moderna tekniken medger också andra former för kommunala nämndsammanträden. Den nya bildtelefontekniken är ett exempel på detta.
När nästan samtliga kommuner lever i ett pressat ekonomiskt läge och tvingas se över samtliga sina kostnader finns en risk att även de demokratiska organen drabbas av besparingar i form av minskat antal sammanträden, nämndsammanslagningar, minskat antal ledamöter etc. Om man däremot tar den moderna tekniken till hjälp kan man något minska dessa kostnader utan att det går ut över demokratin.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för kommunal nämnd att ordna telefonsammanträde.
Stockholm den 25 januari 1993 Kent Carlsson (s) Martin Nilsson (s) Ulrica Messing (s)