Det torde inte råda någon tvekan om att det finns en
stark parlamentarisk förankring för att fullfölja 1980-talets
reformer på det kyrkliga området och besluta om fria
relationer mellan stat och kyrka. Så långt möjligt bör beslut
av detta slag fattas i bred politisk enighet och i god
samverkan med Svenska kyrkan. Under lång tid har
företrädare för statsmakterna hävdat att initiativ till
förändringar bör komma från Svenska kyrkan själv. En
sådan hållning har många goda skäl för sig.
Samtidigt har större förändringsförslag som lagts fram
under årens lopp hittills mötts av negativa reaktioner från
församlingsopinionen i Svenska kyrkan. Frågan om
Svenska kyrkan skall ha en offentligrättslig ställning -- som
gör att den kan karaktäriseras som en statskyrka -- är en
demokratifråga för vilken riksdagen har det yttersta
beslutsansvaret. Riksdagen företräder hela svenska folket.
Kyrkomötet och övriga kyrkliga organ har ett mer
begränsat mandat, vilket ur demokratisk synvinkel
försvagats genom det låga deltagandet i de kyrkliga valen.
Utredningen om ekonomi och rätt i Svenska kyrkan
(ERK-utredningen) har under det gångna året presenterat
sina förslag. Särskilt stort intresse har det förslag mött som
innebär en begränsad ramlagstiftning som reglerar några få
grundläggande principer för Svenska kyrkan, men i övrigt
en frihet för kyrkan själv att besluta om sin verksamhet.
ERK-utredningens förslag ger också möjligheter att
åstadkomma tryggad ekonomi. Utredningens betänkande
har remissbehandlats och är nu föremål för en särskild
parlamentarisk beredning, kyrkoberedningen.
De upprepade och långvariga diskussioner som stat--
kyrka-frågan varit föremål för har inte varit till fördel för
vare sig stat eller kyrka. Kyrkoberedningen bör nu
skyndsamt utreda frågan. Därefter bör regeringen förelägga
riksdagen ett förslag om fria relationer mellan stat och
kyrka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fria relationer mellan staten och
Svenska kyrkan.
Stockholm den 25 januari 1993
Bo Holmberg (s)
Bo Forslund (s)
Britta Sundin (s)
Hans Stenberg (s)