Frågor om kommunalt partistöd regleras i
kommunallagen. Kommuner och landsting får lämna
ekonomiskt bidrag till de politiska partier som är
representerade i fullmäktige under den tid som avses i
bidragsbeslutet. Bidraget skall fördelas så, att varje parti får
ett lika stort belopp för varje plats som partiet har i
fullmäktige.
Ny Demokratis grundläggande uppfattning är att
partistödet, såväl det statliga som det kommunala, skall
trappas ned till hälften av nuvarande nivå under en
treårsperiod.
De nuvarande reglerna tillämpas inte rättvist. Här följer
ett exempel på hur partistödet fördelas i en kommun:
Parti erhåller grundstöd som differentieras i förhållande
till antal mandat i kommunfullmäktige: 1--3 mandat ger 50
000 kr, 4--6 mandat ger 100 000 kr, 7--9 mandat ger 150 000
kr samt 10 och fler mandat ger 200 000 kr. Resterande del
av anslaget skall fördelas mellan partierna proportionellt i
förhållande till antalet mandat.
En sådan fördelning innebär att de större partierna
gynnas och de mindre partierna missgynnas. Det kan
ifrågasättas om förfarandet inte innebär ett otillbörligt
missgynnande av ett mindre parti och sålunda ett brott mot
den s k likställighetsprincipen.
En bättre och rättvisare metod är att införa ett system
med fasta belopp för grundstöd lika för alla partier. Den
ifrågavarande reduceringen innebär att ett litet parti kan få
betydande svårigheter att hävda sig i kommunalpolitiken i
konkurrensen med de stora partierna, vilket får anses strida
mot grunderna för den kommunala demokratin. En
snedfördelning av partistödet till förmån för de stora
partierna innebär alltså ytterst en fara för demokratin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det måste skapas
förutsättningar för att trappa ned det kommunala
partistödet till hälften under en treårsperiod med början
1994,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
ett system med fasta belopp för grundstöd som beräknas
lika för alla partier i kommunfullmäktige,
3. att riksdagen, om yrkandena 1 och 2 inte bifalls, som
sin mening ger regeringen till känna att frågor om
kommunalt partistöd måste utredas från rättvise- och
demokratisynpunkt.
Stockholm den 25 januari 1993
Harriet Colliander (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
John Bouvin (nyd)