Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid nämndens sammanträden och delta i överläggningarna men inte i besluten. Beslutet får även innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att få sin mening antecknad i protokollet (4 kap 24 § kommunallagen).
Frågan om de små partiernas rätt till närvaro i kommunala organ eller rätt till observatörs- eller insynsplats diskuterades vid tillkomsten av kommunallagen. Regeringsförslaget, som vann riksdagens gillande, kritiserades, å ena sidan för att det gick för långt, å andra sidan att det inte gick tillräckligt långt.
Problemet gällde avvägningen mellan principen om valutslagets betydelse för ett partis ställning och inflytande samt det från demokratisk synpunkt angelägna i att de mindre partierna ges rimliga möjligheter att agera och att de får både en god information om verksamheten och insyn i den beredningsprocess som föregår fullmäktiges handläggning av ärenden. Konstitutionsutskottet drog samma slutsats som regeringen, nämligen att den förstnämnda principen måste ges företräde framför minoritetsintresset. I detta vägdes också in vissa praktiska intressen. Utskottet ville dock i likhet med regeringen starkt understryka vikten av att de mindre partiernas intressen av information och insyn tillgodosågs.
Utskottet hänvisade i övrigt till propositionen (prop 1990/91:117 s 76). Information och insyn kan enligt propositionen ske på många sätt, varav ett är att fullmäktige utnyttjar möjligheten att medge närvarorätt m m enligt närvarorättsbestämmelsen i kommunallagen. I anslutning härtill anfördes vidare:
Förtroendevalda och tjänstemän kan lämna särskild information till de mindre partiernas representanter i stora ärenden och allmän information med viss regelbundenhet. Viktigt är också att förtroendevalda från de mindre partierna får del av handlingar som sänds ut till sammanträden med nämnderna och de protokoll som upprättas. Det finns också olika former av stöd som kommunerna och landstingen kan ge, allt från partistöd enligt de särskilda bestämmelserna om detta till arbetsrum och skrivhjälp. Det är en angelägen uppgift för kommunerna och landstingen att ytterligare uppmärksamma de mindre partiernas arbetsförutsättningar och behov av insyn och information. Vi utgår ifrån att det finns en vilja att efter de förutsättningar som gäller för varje kommun eller landsting tillgodose de mindre partiernas intressen.
I en del kommuner har frågan om vem som har rätt att inneha observatörspost i kommunstyrelsen och övriga nämnder aktualiserats under senare tid. Diskussionen har gällt om observatörspost endast får ges till förtroendevald eller om även annan person kan få förtroendet. Det finns kommuner där personer som inte är förtroendevalda har observatörspost i styrelser och nämnder. Ett annat problem är att vissa kommuner inte spontant velat medverka till att skapa insynsplatser eller att medge fullständiga rättigheter enligt närvarorättsbestämmelsen. Den av lagstiftaren förutsatta frivilligheten fungerar på sina håll dåligt.
I 6 kap 19 § kommunallagen sägs att en nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en annan nämnd eller beredning, en anställd hos kommunen eller landstingen eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar. Bestämmelsen har ansetts ge visst stöd för att en nämnd kan tillåta att även utomstående är närvarande vid ett sammanträde om alla ledamöter och tjänstgörande ersättare är ense om det. Stödet får anses bräckligt eftersom det innebär att kommunstyrelsen eller annan nämnd måste fatta beslut vid just det sammanträdet som avses och att yttranderätt inte automatiskt föreligger. På sådana förutsättningar går det inte att bygga ett fungerande observatörsskap.
Ny Demokrati anser att det nu kan finnas anledning att komplettera kommunallagen med kommunallagskommitténs förslag om observatörsplats i styrelse. Vidare bör personkretsen vidgas i fråga om vilka som kan få närvarorätt i nämnder och styrelser. Rekryteringen bör sålunda kunna omfatta en inte förtroendevald person som föreslagits av det ifrågavarande partiet. Syftet med de föreslagna ändringarna är att stärka demokratin och de små partiernas möjligheter att fullgöra väljarnas uppdrag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar komplettera kommunallagen med en bestämmelse som går ut på att ett parti, som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden och delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet,
2. att riksdagen beslutar komplettera kommunallagen med en bestämmelse som går ut på att om det föreligger särskilda skäl får fullmäktige på förslag av parti som erhållit mandat i fullmäktige utse person som inte är förtroendevald att ha närvarorätt i nämnd eller styrelse i kommun och landsting,
3. att riksdagen, om yrkande 1 eller 2 inte omedelbart kan bifallas, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna måste ändras i syfte att stärka närvarorätten för partirepresentanter i nämnder och styrelser i kommuner och landsting.
Stockholm den 25 januari 1993 Harriet Colliander (nyd) Arne Jansson (nyd) Karl Gustaf Sjödin (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Richard Ulfvengren (nyd) John Bouvin (nyd)