Kommuner och landsting är inne i ett omfattande
förändringsarbete. Genom att etablera beställar- och
utförarenheter skapas konkurrens mellan olika
resultatenheter inom den kommunala förvaltningen.
Beställarna kan i många fall välja att låta verksamheten
utföras av kommunens egna resultatenheter (intraprenörer)
eller externa entreprenörer. Syftet är att öka effektiviteten
i den kommunala sektorn och därigenom få ut mera service
och omvårdnad ur tillgängliga resurser.
Alltmera av den kommunala service- och
tjänsteproduktionen kommer därför att utsättas för
konkurrenstryck. Det pressar kostnader och skapar nya
marknader för privata företag. Det är en i huvudsak positiv
utveckling, som bl.a. ökar upphandlings- och
kalkylkompetensen hos kommunerna, samtidigt som
beställarna tvingas att klart precisera vilka tjänster som
måste utföras, likaväl som vilka som kan upphöra eller
minskas, för en väl fungerande kommunal verksamhet.
Genom i proposition 1992/93:135 föreslagna
lagändringar kommer entreprenad att vara tillåten i sådan
kommunal verksamhet som inte innefattar
myndighetsutövning. Det innebär ytterligare möjligheter
för externa konkurrenter att bryta sig in på ''marknader''
som hittills varit förbehållna kommunala
tjänsteproducenter.
När kommunal och landstingskommunal verksamhet
övergår till att utsättas för konkurrens är det rimligt att
kommunerna och landstingen själva skall ha möjlighet att
konkurrera på lika villkor. Gällande lagstiftning medger
inte det. Lokaldemokratikommittén föreslår en treårig
försöksverksamhet i ett begränsat antal kommuner och
landsting. Dessa skall få utföra uppdrag i andra kommuner
och landsting i konkurrens med olika tjänsteproducenter.
Kommitténs förslag ger inte kommuner och landsting
tillräckliga möjligheter att konkurrera på lika villkor med
andra entreprenörer.
Flera skäl talar för att konkurrens på lika villkor bör
möjliggöras. För att kommunala tjänste- och
serviceproducenter skall kunna överleva måste de
konkurrera med marknaden. Då bör de också kunna
utnyttja marknaden för att t.ex. sänka sina styckekostnader
och därmed bli konkurrenskraftiga. Med den nuvarande
ordningen kan protektionistiska kostnadsineffektiva inslag
i den kommunala produktionen inte uteslutas för att bevara
viss egen verksamhet och därmed bibehålla tillräcklig
upphandlingskompetens och kännedom om marknaden.
Ett annat viktigt argument för konkurrens på lika villkor är
att det skulle ge tydliga signaler om när offentligt drivna
produktionsenheter är lika effektiva som andra alternativ.
Det bidrar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för
den offentliga sektorn.
Försöksverksamhet med kommunal
uppdragsverksamhet utanför det egna området bör
genomföras. Verksamheten skall bedrivas på affärsmässiga
grunder och således inte omfattas av den kommunala
självkostnadsprincipen. Underprissättning som innebär
skattesubventionering får inte ske. Det innebär, att
kommuner och landsting för uppdragsverksamheten måste
utforma särredovisning som medger kalkylering,
uppföljning och kontroll av produktionskostnaderna och
prissättning.
Enligt gällande kommunallag är det inte möjligt att
bedriva denna typ av uppdragsverksamhet. Det är
emellertid möjligt att sälja tillfällig ''överskottskapacitet''
utanför det egna området om det ligger i
kommuninvånarnas intresse. Försöksverksamheten kan
bygga på denna möjlighet.
Försöksverksamheten skulle förslagsvis kunna pågå i tre
år och ledas av regeringen och vara öppen för alla
kommuner och landsting som uppfyller kraven på att
särredovisning skall ske. Efter försöksperiodens utgång
kunde uppföljning ske för att bl.a. klarlägga på vilket sätt
erforderlig särredovisning skall utformas för att garantera
affärsmässighet och konkurrens på lika villkor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försök med kommunal
uppdragsverksamhet.
Stockholm den 19 januari 1993
Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Leo Persson (s)
Odd Engström (s)