Motion till riksdagen
1992/93:K601
av Ulla Tillander och Stina Eliasson (c)

Regeringsformen och folkkyrkorna


Ett av de utmärkande dragen hos de trossamfund som
har folkkyrkokaraktär är att medlemskap i samfundet
bygger på familjetillhörighet. Medlemskapet är således inte
grundat på individuell bekännelse till samfundets tro.
Exempel på sådana trossamfund med folkkyrkokaraktär
i vårt land idag är den grekisk-ortodoxa kyrkans
församlingar, den romersk-katolska kyrkan och Svenska
kyrkan.
Det har från olika håll framförts tolkningar av 1974 års
regeringsforms bestämmelser om religionsfrihet och
tillhörighet till trossamfund, som innebär att den nuvarande
regeringsformen inte ger utrymme för folkkyrkligt
organiserade trossamfund. RF skulle enligt denna tolkning
endast kunna godta trossamfund byggda på individuell
bekännelse, där grunden för inträdet i samfundet är en
viljeyttring av något slag. Här kan jämföras med
uttryckssättet i 4 § religionsfrihetslagen angående
trossamfund: ''sammanslutning för religiös verksamhet,
vari ingår att anordna gudstjänst''.
Som bl.a. civildepartementets arbetsgrupp för översyn
av reglerna om statligt stöd till invandrarnas trossamfund
har påpekat (Ds C 1986:12), står invandrare tillhörande
trossamfund av folkkyrkokaraktär ofta frågande inför det
svenska samhällets individuellt inriktade syn på
bestämmelser om religiöst liv och tillhörighet till
trossamfund. När arbetsgruppen använder sig av begreppet
''samfund av folkkyrkokaraktär'', definierar den begreppet
som samfund där ''medlemskap i samfundet bygger på
familjetillhörighet, tillhörighet till etnisk grupp eller
motsvarande och inte på individuell bekännelse till
samfundets tro''.
Vi anser det vara angeläget, att dessa frågeställningar
blir belysta i olika avseenden, inte minst när det gäller RF:s
kortfattade bestämmelser på detta område. Därjämte vill vi
peka på de aktuella problemen för bl.a. den romersk-
katolska kyrkan. Denna kyrka kan uppenbarligen inte
acceptera, att den i den svenska statens ögon och
lagstiftning betraktas som en föreningsrättslig storhet, som
en ''sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att
anordna gudstjänst''. Naturligtvis behövs det lagliga
kategorier som bättre svarar mot den romersk-katolska
kyrkans väsen.
Vi vill vidare peka på de speciella svårigheter som möter
i den kyrkliga utredningen om tillhörighet till Svenska
kyrkan och som sammanhänger med tolkningen av RF:s
bestämmelser om den positiva och den negativa
religionsfriheten. Vad den frågan ytterst gäller i detta
sammanhang är om grundlagen ger utrymme för även
folkkyrkor i vårt land eller om även tillhörigheten till dessa
måste vara grundad på en individuell anslutning, grundad
på en viljeyttring, trots att detta strider mot samfundens
karaktär.
Bl.a. vissa uttalanden av JO under 1989 (se
Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till
1989/90 års riksmöte, KU 1989/90:21) tycks visa att
folkkyrkor måste ändra sin karaktär till att bli
föreningskyrkor för att bli lagliga.
Vi reagerar mot detta. Det har varit möjligt för ett
trossamfund av folkkyrkokaraktär (Svenska kyrkan) att
finnas och fungera i vårt land i enlighet med sin syn, tro och
ordning ända sedan tidig medeltid fram till nu. Det är svårt
att tänka sig, att denna folkkyrkokaraktär skulle ha stridit
mot grundlagen sedan 1977, då de här aktuella delarna av
grundlagen (RF 1--2) trädde i kraft. Det är därjämte högst
besynnerligt, att den samtida, demokratiska svenska
statsmakten anser sig kunna tvinga ett trossamfund att i en
för detta grundläggande fråga ändra sin karaktär.
Vi konstaterar med tillfredsställelse, att ERK-
utredningen (SOU 1992:9) föreslagit en lösning på ett av de
problem som vi i tidigare motioner i denna fråga har pekat
på. Utredningen föreslår nämligen statsmakten att etablera
en ny legal grund för de trossamfund som så önskar
bestående av dels en ramlag, dels en möjlighet att ta upp
sina medlemsavgifter/motsvarande via det statliga
uppbördssystemet.
En sådan ordning gör det möjligt för bl.a. de folkkykligt
organiserade fria trossamfunden (ex. romersk-katolska
kyrkan och de ortodoxa kyrkorna) att lämna den nuvarande
ideella föreningens grund -- som är främmande för dem --
och i stället etablera sig juridiskt på en ramlags grund, vilket
stämmer bättre överens med deras karaktär och
organisatoriska strukturer. Företrädare för dessa kyrkor har
också uttalat sitt intresse för denna möjlighet.
När ERK-utredningen skisserar en motsvarande
ordning för Svenska kyrkan, utredningsmodell 2,
förutsätter den emellertid, att kyrkan även i ett sådant läge
måste ändra sina tillhörighetsbestämmelser. Detta väcker
frågan vad gäller dessa övriga trossamfund med folkkyrklig
struktur, om ett statligt erbjudande om ett
ramlagsförhållande och statlig uppbörd kommer att vara
förenat med krav på statlig granskning och statligt
godkännande av vederbörande samfunds ordningar på
motsvarande sätt som ERK-utredningen och senare även
kyrkoministern förutsätter måste ske för Svenska kyrkans
del i en ramlagsmodell. Tanken förefaller vara ganska
främmande, att den svenska staten skulle granska
exempelvis den kanoniska rätten (den romersk-katolska
kyrkans kyrkolag) och bedöma i vad mån den
överensstämmer med den svenska grundlagen. Över huvud
taget är det orimligt att tänka sig, att statsmakten skulle
tvinga ett trossamfund att ändra sina grundläggande
ordningar -- och detta gäller såväl Svenska kyrkan som
andra trossamfund.
Möjligheterna för trossamfund av folkkyrkokaraktär att
verka i vårt land bör klaras ut. I ett första steg bör därför
regeringen för riksdagen redovisa vilka möjligheter som
finns för dem enligt gällande lagstiftning. I ett andra steg
bör RF:s uppenbarligen oklara stadgande om den positiva
och den negativa religionsfriheten förtydligas, så att det av
grundlagen klart framgår att även trossamfund av
folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i vårt land i
enlighet med sin syn, tro och ordning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning av gällande
lagstiftning för medlemskap i trossamfund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förtydligande av
regeringsformens stadgande om positiv och negativ
religionsfrihet så att därav klart framgår att även
trossamfund av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i
landet i enlighet med sin karaktär.

Stockholm den 13 januari 1993

Ulla Tillander (c)

Stina Eliasson (c)