I större svenska företag, i likhet med stora
internationella företag, framgår det klart att styrelserna och
i första hand styrelseordförandena spelar en central roll när
det gäller respektive företags utåtriktade kontaktnät. Inom
de statliga verken märks praktiskt taget nästan aldrig att
styrelseordförandena för verkets talan vid representationer
eller i kontakten med massmedia. Allt detta sköts av
generaldirektörer eller högre tjänstemän inom verken.
Detta är ett förhållande som måste betecknas som
mycket otillfredsställande. Kommer verken att bli bolag är
det än mer angeläget att styrelseordföranden får en mer
central ställning för att engagera sig mera i verksamheten.
I första hand bör ordföranden avlasta en stor del av
verkschefens representationsplikter, som torde ta alltför
mycket tid från verkscheferna, en tid som i stället borde
ägnas den dagliga verksamheten inom verket (bolaget).
De tre stora affärsverken Posten, Statens järnvägar och
Televerket bör enligt vår uppfattning vara de verk som till
att börja med bör få arbetande ordföranden. En arbetande
ordförande på heltid eller deltid bör tillsammans med
styrelse och verksledning (bolagsledning) på ett aktivt sätt
påverka verksamheten och inte minst utåt företräda verket
(bolaget).
Dagens ordförande inom verken har till stor del endast
funktionen att leda styrelsesammanträden. Regeringen bör
även i fortsättningen tillsätta styrelseledamöter samt som nu
utse ordföranden. Till detta kommer att även vice
ordförande bör utses av regeringen och inte som nu sker
inom vissa verk, att styrelsen inom sig utser vice
ordförande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om styrelserepresentation i statliga
verk och bolag.
Stockholm den 26 januari 1993
Jarl Lander (s)
Sven-Gösta Signell (s)
Anita Jönsson (s)
Håkan Strömberg (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bo Nilsson (s)
Ines Uusmann (s)