Skåne är ett bra landskap att leva i. Det har en
internationell atmosfär och samtidigt en stark lokal kultur.
Att landskapet en gång tillhörde Danmark kan förklara
mycket av det skånska kynnet. Skåne är nu i behov av
kraftfulla utvecklingsinsatser.
En regional, politisk och folklig mobilisering i
organiserade former skulle skapa en skånsk slagkraft till
fördel för hela Sverige.
Skånes problem kan lösas men det kräver en helhetssyn
och en insikt i vad Skåne betyder för Sverige.
Från liberal utgångspunkt finns anledning att välkomna
idéer om nya regioner i framtidens Europa. De bygger på
två grundläggande liberala principer, internationalism och
närdemokrati. Genom ett utbyggt EG-samarbete minskar
nationsgränsernas betydelse. Människor, företag eller
områden kan samverka med utgångspunkt från
gemensamma intressen utan att nationella gränser hindrar.
Svenska län små
I ett EG-perspektiv är de svenska länen små. Till ytan
kan en del svenska län visserligen hävda sig gentemot
europeiska regioner. Befolkningen är dock i allmänhet
väsentligt större i de nuvarande EG-ländernas regioner.
Det finns starka demokratiska, ekonomiska och
praktiska argument för att en framtida svensk
regionindelning skall bygga på andra områden än dagens
län. Kommunikationer, näringsliv, utbildning,
samarbetsbehov med mera har onekligen förändrats en del
sedan 1600-talet. Statliga myndigheter, större företag med
flera har ofta en egen indelning som ofta inte följer
länsgränserna.
I ett framtida mer ekonomiskt och kulturellt integrerat
Europa blir konkurrensen mellan olika områden skarp. Det
gäller då att mobilisera de egna resurserna för att uppnå
bästa möjliga utveckling. Tillgången på högre utbildning,
bra kommunikationer, god miljö, tillgång till sjukvård, väl
fungerande social service som barnomsorg och kulturell
vitalitet är exempel på faktorer som avgör var människor
vill bo och näringslivet etablera sig i framtiden.
Ett Skåne
Tankarna på ett samlat Skåne med starkare regionalt
inflytande har alltid varit starka. Skåne är ett splittrat
landskap med 3 landsting, 2 länsstyrelser, 33 kommuner, 5
kommunal- och planeringsförbund, 2 kommunförbund och
ett otal mellankommunala lösningar.
Denna regionala röra har genom åren givit grogrund för
ett destruktivt bytänkande. Men nu verkar lyckligtvis en ny
anda ha spritts över hela regionen, och
samverkansformerna börjar nu ta allt fastare konturer.
Bristerna inom infrastrukturen och den kommande
Öresundsbron har frammanat bättre samordning och större
regional samsyn, även om tankarna på en större
självständighet gentemot centralmakten i Stockholm levt
länge i Skåne. Men det som har förlöst debatten är
diskussionen om EG, det gränslösa Europa och de allt
starkare regionerna. Kraven på samverkan inom Skåne och
den södra landsdelen har också varit påtagligt från
näringslivet. Sydsvenska handelskammaren har dessutom
gått i bräschen för regional samverkan över
nationsgränserna, bl.a. i form av det nyuppväckta Hansa-
förbundet.
Utvecklingen mot ett enat och samlat Skåne tog ett
väsentligt steg närmare sin lösning förra året. De båda
landstingen i Kristianstads län och Malmöhus län har
nämligen tillsammans med Malmö stad hos regeringen
begärt att Skåne får bli en friregion och inrätta en form av
skånskt parlament med samordnande ansvar för en rad
verksamhetsområden som i dag ligger under
länsstyrelserna, landstingen, skilda regionala och
mellankommunala organ.
Nuvarande länsstyrelser kan avvecklas, landstingen
upphöra och en mängd regionala och mellankommunala
organ kan sammanföras under det nya Skåne-parlamentet.
Statligt utredande
Under sommaren 1992 presenterades en statlig
utredning om regionala roller. Dess viktigaste
förutsättningar var den allt starkare internationella
integrationen, kravet på en näringspolitik för hållbar
utveckling, behovet av förändringar i den statliga
förvaltningen och möjligheterna till gränsöverskridande
samarbete inom kommuner och landsting.
Utredaren hade att belysa hur de regionala
samarbetsmönstren kan behöva utvecklas. Han valde att
presentera tre olika alternativ för uppbyggnad av den
offentliga verksamhetens regionala nivå.
Det första alternativet innebär att staten har
huvudansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna.
Länsstyrelsens roll som sammanhållande regionalt organ
stärks och länsförvaltningen utvidgas till fler områden.
Länsstyrelsernas lekmannastyrelser avskaffas. Landstingen
berörs inte direkt.
Det andra alternativet betyder att kommunerna i
samverkan får ansvaret för de regionala frågorna.
Landstingen avvecklas. Länsstyrelserna finns kvar med i
princip nuvarande omfattning och inriktning.
Enligt det tredje alternativet bildas ett nytt regionalt
folkvalt organ. Det får sina uppgifter från dagens landsting
och länsstyrelse. Utredaren anser att antalet regioner bör
vara färre än i dag.
Regeringen har därefter utsett en parlamentarisk
regionberedning. Den skall vara klar senast den 1 mars
1994. Beredningen har öppna mandat att lägga fram förslag
om uppgiftsfördelningen mellan huvudmän och nivåer.
Beredningen har dock vissa grundläggande utgångspunkter
för sitt arbete. Det handlar om närhetsprincip,
demokratiska former, långsiktigt hållbar utveckling, den
internationella utvecklingen m.m. Mot bakgrund av det
förslag beredningen slutligen fastnar för bör den
administrativa indelningen på regional nivå övervägas.
Regionberedningen har också att före den 1 april i år ta
ställning till den gemensamma skånska begäran om att få
bedriva försöksverksamhet med förändrad regional
uppgiftshantering inom ett område som omfattar Skåne.
Vi anser att problemen -- och möjligheterna -- i Skåne är
sådana att det är av yttersta vikt att beredningen ställer sig
positiv till den förnyelse av det regionala styret som de båda
landstingen och kommunförbunden samt Malmö stad
föreslagit.
Sverige centralstyrt
Koncentrationen av politisk, ekonomisk och massmedial
makt till Stockholm är ett väsentligt problem i dagens
Sverige. Direktvalda regionparlament vore ett sätt att
minska och decentralisera den offentliga makten.
Härigenom skulle större utrymme ges för starkare regioner
och mer självständiga kommuner. Andra centrala
maktcentra inom närings- och organisationslivet kan
härigenom stimuleras att följa efter.
Låt Skåne gå före
Skåne är geografiskt, kulturellt, historiskt och
näringsmässigt en väl sammanhållen region, som därför
lämpar sig väl som ett försöksområde för ökat regionalt
självstyre.
Skåne bör ges möjlighet till mer samlat och självständigt
styre -- ett Skåne som i ett senare skede kan utvecklas till en
större sydsvensk region.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett administrativt och politiskt
samlat Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
förändrad regional uppgiftshantering i Skåne.
Stockholm den 25 januari 1993
Olle Schmidt (fp)
Margitta Edgren (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
Siw Persson (fp)