I samband med beslutet om ny kommunallag tog
riksdagen beslut om principerna för arvoden hos kommuner
och landsting. De förtroendevalda skulle, utöver de
förrättningsarvoden respektive kommun och landsting
beslutar om, också få ersättning för förlorad
arbetsförtjänst.
Mindre handlingskraftig har riksdagen varit när det gällt
beslut om arvoden för statliga uppdrag. Fortfarande har
nämndemän inte rätt till skälig ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. Den ersättning om 350 kronor för förlorad
arbetsförtjänst jämte ett arvode om 300 kronor, som ges till
nämndemännen, betyder att merparten av de
yrkesarbetande nämndemännen förlorar ekonomiskt på
sina betydelsefulla insatser för samhället.
Statens njugghet har betytt att nämndemannakåren inte
längre återspeglar ett genomsnitt av samhället. Särskilt i
längre och särskilt betydelsefulla mål är en mycket hög
andel av nämndemännen pensionärer. De behövs i
domstolsväsendet, men det är mycket olyckligt om de
yrkesverksamma grupperna blir kraftigt
underrepresenterade.
För skattenämnderna finnns ingen lagreglerad rätt till
arvode.
De enskilda landstingen har rätt, men inte skyldighet, att
besluta om arvoden för en verksamhet, som principiellt
måste anses som statens angelägenhet. Inga medel finns
anvisade för skattemyndigheterna att själva ersätta
ledamöterna. I flera landsting har avveckling av arvodena
till skattenämndsledamöter tagits upp i samband med att
landstingen ser över sin verksamhet.
Landstingsledamöterna uppfattar på goda grunder
arvoden till skattenämndsledamöter som en statlig uppgift.
Risken är stor att arvoderingen av ledamöterna i
skattenämnderna hamnar mellan olika stolar. Samtidigt
torde enigheten vara stor om betydelsen av en
förtroendemannamedverkan i de lokala
skattemyndigheternas arbete.
Exemplen ovan visar att det är hög tid för statsmakterna
att se över principerna för arvodering av förtroendevalda,
som medverkar inom den statliga sektorn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
arvoderingen av förtroendevalda engagerade i statlig
verksamhet.
Stockholm den 20 januari 1993
Inger Lundberg (s)
Sture Ericson (s)
Maud Björnemalm (s)
Hans Karlsson (s)
Håkan Strömberg (s)