I kommittédirektivet dir 1988:43 som rör ''beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamhet'' står bl.a. följande:
Det får vidare förutsättas att regeringen vid utarbetandet av lagförslag beaktar gällande regler i andra länder inklusive länderna i EG. Utskottet utgår från att regeringen i sitt fortsatta harmoniseringsarbete, och där så bedöms vara av betydelse, redovisar huruvida förslag till lagar och regler överensstämmer med lagar och regler inom EG. -- Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet anfört.
Bristande harmonisering med EG-rätten
Det kan konstateras att i proposition 1992/93:70, Privat lokalradio, har det i dir 1988:43 angivna beaktandet av gällande regler inom EG helt utelämnats liksom redovisningen av huruvida lagförslaget överensstämmer med EG-lagstiftningen. Förhållandet är detsamma vad avser lagrådets yttrande. Detta utgör en ur rättssäkerhetssynpunkt allvarlig brist enär lagförslaget på väsentliga punkter synes stå i strid med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, som ligger till grund för EG-rätten.
Regeringsformen
I lagförslaget anges en rad inskränkningar vad gäller bl.a. dagstidningars rätt att få tillstånd, rätten att få mer än ett tillstånd. Dessa inskränkningar av yttrandefriheten anser såväl departementschefen som lagrådet inte överskrider de gränser som ställs upp i regeringsformen 2 kap. 12 §, samt att sådana särskilt viktiga skäl föreligger som avses i 2 kap. 13 §. Enligt regeringsformen får en begränsning av yttrandefriheten göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Europakonventionen artikel 10 (yttrandefrihet)
Enligt Europakonventionen, artikel 10, räcker det emellertid inte att ändamålet med yttrandefrihetsinskränkningen är ''godtagbart'' det måste vara ''nödvändigt'' i ett demokratiskt samhälle. Att lagförslagets inskränkningar inte uppfyller nödvändighetskravet är uppenbart eftersom andra demokratier kan existera utan sådana inskränkningar!
Europakonventionen artikel 14 (diskriminering)
I lagförslaget beaktas endast medborgarens rätt att sända radio. Man har helt bortsett från att medborgarna också har en rätt att mottaga radio oavsett var i landet de bor.
Av förarbetena till lagförslaget framgår att privat lokalradio ''i första hand skall finnas i storstadsområdena samt omfatta övriga större och medelstora städer och deras omland''.
Denna avsiktsförklaring innebär en oacceptabel diskriminering av befolkningen i glesbygd och betydande delar övrig landsbygd. En sådan diskriminering torde stå i strid med Europakonventionen, artikel 14 vari stadgas att ''åtnjutande av de fri- och rättigheter, som angives i denna konvention, skall tryggas utan åtskillnad av något slag, såsom -- -- --''
Det torde vara svårt att hänvisa till frekvensbrist som skäl för utebliven etablering av privat lokalradio på landsbygd, eftersom ''trängseln i etern'' där är minst.
''Två myror mer än en elefant''
Av lagförslagets 5 § framgår att ingen kan ges mer än ett sändningstillstånd. Innebörden härav är att den som erhållit tillstånd för en sändare med 100 W effekt och som når 5 000 lyssnare jämställs med den som erhållit 6 000 W effekt och därmed når över en miljon lyssnare. Att denna diskriminering av små sändare i förhållande till stora utgör ett brott mot Europakonventionen, artikel 14 torde vara uppenbart. Lagförslaget tillämpar principen ''två myror är mer än en elefant'' istället för att utgå från hur många lyssnare respektive sändare når.
Europakonventionen artikel 6 (domstolsprövning)
I lagförslagets 39 § går man bl.a. emot lagrådets uttryckliga uppfattning ''att övervägande skäl talar för att förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå''. Att lagrådets uppmaning ej hörsammats torde innebära ett brott mot Europakonventionen, artikel 6 enligt vilken ''Envar skall när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter -- -- -- vara berättigad till -- -- -- rättegång -- -- -- inför -- -- -- domstol''. Möjligen har lagrådet haft detta i åtanke efter den rad fällande domar Sverige drabbats av vid Europadomstolen i likartade fall.
Privat lokalradio harmoniserad med EG-rätten
Påvisade brister i lagförslaget kan elimineras genom att radiostationernas täckningsområden anges i ''Lyssnarenheter (LE)''. Varje LE motsvarar exempelvis 100 000 lyssnare. En sändare med effekt 100 W i storstadsområden som når 1 (en) LE är således jämställd med en sändare med 1 000 W i glesbygd som också når 1 (en) LE. Någon diskriminering av landsbygd i förhållande till storstad föreligger inte.
En och samma operatör/ägare får täcka högst exempelvis 10 (tio) LE. Dessa kan fördelas på en eller flera sändare. Antingen t.ex. 10 LE i Stockholm eller 3 LE i Kalmar, 2 LE i Östersund, 1/2 LE i Gällivare, 4 1/2 LE i Lund. Båda operatörerna/ägarna når lika många lyssnare och är därmed jämställda.
I ansökan före den x/x -93 anges önskemål om antal LE och sändarort till Telestyrelsen. Kan önskemålen ej tillgodoses p.g.a. ''trängsel i etern'' lottas tilldelningen. De som blir utan erbjuds välja andra alternativ avseende dels LE, dels sändarort, eller återkomma då frekvenser frigjorts. Tilldelning avgörs på uteslutande tekniska grunder.
Tilldelad frekvens som inte utnyttjas inom t.ex. åtta månader återgår.
Avgift för 1 (en) LE står i omvänd relation till sändarkostnad. 1 (en) LE är således billigare i glesbygd än i storstad eftersom teknisk sändarkostnad (sändareffekt, masthöjd) per LE blir högre i glesbygd.
Sammanfattning
En lagstiftning för privat lokalradio som bygger på ovan anförda principer står i överensstämmelse med Europakonventionen, artiklarna 10 och 14. Den möjliggör dessutom gemensam lagstiftning för privat lokalradio och närradio som harmoniserar med Europakonventionen, artikel 6.
Den i proposition 1992/93:70 föreslagna lagen för privat lokalradio är ej harmoniserad med den EG-rätt som blir gällande svensk rätt om drygt en månad och uppfyller därmed ej heller de krav som ställs i dir 1988:43.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om harmonisering med EG-rätten av lag för privat lokalradio.
Stockholm den 6 november 1992 Björn von der Esch (m)