Finansieringsvillkoren för TV4 Nordisk Television AB
Riksdagen har beslutat om att på speciella villkor medge
koncession för ett programföretag (TV4) att med ensamrätt
sända TV-reklam i ett rikstäckande marknät för att på så
sätt finansiera sin övriga TV-produktion. De finansiella
villkoren m.m. regleras i särskilt avtal med staten medan i
radiolagen intagits kompletterande bestämmelser för hur
reklaminslagen närmare skall vara beskaffade.
Riksdagens beslut i denna del kan på sitt sätt sägas vara
en milstolpe i svensk etermediehistoria.
Riksdagen har också ganska nyligen antagit en ny, EES-
och EG-anpassad, konkurrenslag som bl.a. inskärper
kravet på konkurrensneutralitet mellan företag inom
samma bransch eller produktområde.
Avtalet med TV4 löper under en sexårsperiod fram till
årsskiftet 1997/98 med möjlighet till avstämning några
gånger under perioden. Koncessionsvillkoren innebär
ekonomiskt betydande åtaganden från programföretagets
sida gentemot staten. Det kan på goda grunder ifrågasättas
om inte staten initialt bundit upp det ''unga''
programföretaget alltför hårt i såväl ekonomiskt som
programpolitiskt hänseende.
Programföretaget har ålagts ett public-service-ansvar,
dock utan att ha någon del av den s.k. mottagaravgiften.
Tvärtom tillfaller huvuddelen av den fasta, årliga
koncessionsavgiften om 50 miljoner kronor Sveriges Radio-
bolagen! Vidare finns en ''rörlig'' koncessionsavgift som är
relaterad till programföretagets årsomsättning.
Nuvarande reklamregler tillåter t.ex. inte avbrott för
reklam i pågående program. Den från England (EG-land)
satellitsändande, svenskspråkiga konkurrentkanalen TV3
omfattas, bland andra, inte av den svenska radiolagens
konkurrensbegränsande reklambestämmelser. På samma
sätt är TV4 förhindrad att sända reklam riktad till barn i
anslutning till barnprogram medan någon motsvarande
inskränkning inte vidlåder t ex TV3.
TV4 är f.n. hänvisad till att sända reklam i, vanligtvis,
längre block mellan programmen. Detta är, enligt
undersökningar, väsentligen ägnat att reducera
tittarintresset och uppmärksamheten. Förlorar kanalen
tittare förlorar den samtidigt annonsörer och reklamköpare
och därigenom sin enda intäktskälla.
Under våren 1993 införs successivt ett nytt
publikmätningssystem som, mera exakt än vad tidigare
metoder medgivit, skall ge olika programföretag ett säkrare
publikunderlag att användas framför allt vid
reklamförsäljningen men även som stöd i
programplaneringen o.d.
Konkurrensen i etern har skärpts betydligt under de
senaste fem åren, inte minst mellan reklamfinansierade
programföretag. Som framgått av det tidigare är dock
konkurrensförutsättningarna inte helt neutrala. TV4:s
ensamrätt att sända reklam i ett marknät kan inte med
självklarhet påstås uppvägas av förekomsten av vissa
ojämlika konkurrensvillkor i övrigt.
Det finns därför anledning att redan nu ompröva delar
av avtalet mellan staten och TV4 men även göra vissa
ändringar i radiolagen. Nedan presenteras vissa förslag till
sådana ändringar i radiolagens §§ 11 och 15:
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 11
§
En annons med reklam som sänds under annonstid i
televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten
hos barn under 12 år.
En annons med reklam som riktas till eller är ägnad
att påverka barn och ungdom får ej innehålla framställning
i ord eller bild som kan medföra fysiska skadeverkningar
eller menligt påverka dem i psykiskt eller moraliskt
avseende.
Annonsering som riktar sig mot barn under 12 år får
därför inte a)
söka utnyttja barns naturliga godtrogenhet eller
bristande erfarenhet,
b) direkt uppmuntra barn att övertala föräldrar eller
andra att köpa annonserade varor eller tjänster,
c) söka utnyttja den särskilda tillit och lojalitetskänsla
som barn har till föräldrar, lärare eller andra personer,
d) utan skälig anledning avbilda barn i farliga
situationer.
I annonser med reklam får det inte uppträda personer
eller figurer som spelar en framträdande roll i
televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn
under 12 år.
I annonser med reklam får det inte framträda personer
eller figurer som spelar en framträdande roll i
televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn
under 12 år.
EG:s TV-direktiv liksom Internationella
Handelskammarens etiska normer för reklam riktad till
barn torde mer än väl tillgodose de skyddsvärda intressen
som här är aktuella. Förslaget i denna del ansluter väl till
dessa normer.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 15
§
Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in
mellan programmen. Annonser med reklam får dock
inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller
efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn
under 12 år.
Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in
mellan programmen.
Utan hinder av första stycket första meningen får
annonser avbryta ett program, om de sätts in 1.
i pauser i sportprogram, där det förekommer längre
pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar
eller evenemang med pauser för publiken,
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade
delar och där varje del som föregås eller följs av annonser
varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte
förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter
en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till
barn under 12 år.
Utan hinder av första stycket får dock annonser
sättas in under programmets sändning om avbrotten görs
med hänsyn till programmets sändning om avbrotten görs
med hänsyn till programmets naturliga avbrott, längd och
karaktär, samt om programmets ideella värde inte förringas
och avbrotten inte kränker rättighetsinnehavarnas rätt.
Vid tillämpning av andra stycket gäller följande
inskränkningar 1.
Avbrott med annonsering i sportprogram, eller i
program som avser föreställningar eller evenemang med
pauser för publiken där det förekommer pauser, får endast
förekomma i pauserna,
2. Avbrott med annonsering under sändning av
audiovisuella verk såsom långfilmer och televisionsfilmer
(med undantag för serier, följetonger, lätta
underhållningsprogram och dokumentärer) får, såvida
sändningstiden är minst 45 minuter, endast ske en gång för
varje full 45-minutersperiod. Ytterligare avbrott får dock
göras om programmets sändningstid är minst 20 minuter
längre än två eller fler 45-minutersperioder;
3. När andra program än de som avses i punkt 1 ovan
avbryts av annonsering måste en tidsperiod om minst 20
minuter passera mellan varje avbrott för annonsering i
programmet,
4. Annonssändning får inte avbryta sändning av
gudstjänst eller motsvarande religiöst evenemang. Nyhets-
eller nyhetsrelaterade program, dokumentärprogram,
religiösa program och barnprogram får inte avbrytas av
annonser om programtiden understiger 30 minuter. Om
programtiden överstiger 30 minuter skall vad som stadgas i
§
15 första och andra stycket samt tredje punkten ovan
gälla.
Även förslaget till ändring av § 15 i radiolagen
tillgodoser en rimlig avvägning mellan ett programetiskt
och kommersiellt intresse.
Slutligen må här erinras om en annan för TV4
konkurrensbegränsande faktor. TV3 och TV4 äger
gemensamt AB Airtime genom vilket reklamtid försäljes i
respektive programkanal. När TV4, via Airtime, säljer
reklamtid till ej momsredovisande företag (t.ex. banker,
försäkringsbolag, Penninglotteriet m.fl.) tvingas man redan
från början hålla ett 25 procent högre pris än konkurrenten
TV3 behöver göra till motsvarande kunder, beroende på att
TV3 kan fakturera utan moms (!) från sitt huvudkontor
(och sändningsort) i London, England.
Bl.a. på grund av de konkurrensbegränsande villkor som
påtalats i motionen går, om ingen ändring görs, TV4 miste
om betydande intäkter. På sikt kan alltså programföretagets
möjligheter att erbjuda ett brett rikstäckande marksänt
alternativ till Sveriges Televisions båda kanaler äventyras,
vilket vore ett allvarligt avsteg från intentionerna bakom
riksdagens beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i vissa delar ompröva avtalet
med TV4 Nordisk Television AB i syfte att stärka
konkurrensneutraliteten,
2. att riksdagen beslutar om ändringar i 11 och 15
§§ radiolagen i enlighet med de lydelser som föreslagits i
motionen, likaså i syfte att stärka konkurrensneutraliteten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mervärdesskattens
konkurrenshämmande effekter i vissa fall.1
Stockholm den 20 januari 1993
Henrik S Järrel (m)
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU