Den 1 januari 1992 trädde den nya
Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, i kraft. Dess tillkomst
innebär på sitt sätt en förstärkning av skyddet för yttrande-
och informationsfriheten i elektroniska bild- och
ljudmedier, medan den betydligt äldre
Tryckfrihetsförordningen, TF, reglerar motsvarande
rättigheter i tryckta medier.
YGL:s 1 kap. 12 § 2:a stycket öppnar en möjlighet för
lagstiftaren att genom vanlig lag utfärda generella förbud
mot reklam i bild- och/eller ljudmedium. En sådan
möjlighet utgör en orimlig inskränkning av informations-
och yttrandefriheten, främmande för ett öppet,
demokratiskt rättssamhälle. Reklam som huvudsaklig eller
kompletterande inkomstkälla för t.ex. radio- eller TV-
stationer får anses vara en lika naturlig som stundom
nödvändig finansieringsform på samma sätt som annonser
och reklam är en förutsättning för den fria pressens
existens. Tryckfrihetsförordningen saknar mycket riktigt
också en motsvarande bestämmelse. Bestämmelsen i 1 kap.
12 § 2:a stycket i YGL borde därför avskaffas. Därmed
skulle i denna del svensk lagstiftning bättre harmoniera med
den av Sverige ratificerade Europakonventionen till skydd
för mänskliga fri- och rättigheter.
Såväl Europeiska Gemenskapens, alltså EG:s, TV-
direktiv som Internationella Handelskammarens etiska
normer rörande reklam torde båda erbjuda ett fullgott
skydd mot otillbörliga och oetiska former av reklam och
marknadsföring. Även om Sverige ännu inte är medlem av
EG sker en betydande anpassning i EG:s anda redan genom
EES-avtalet, varför en friare syn även på reklam via eter-
eller kabeldistribuerade elektroniska bild- och ljudmedier
vore en logisk anpassning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa bestämmelsen i 1 kap. 12 §
andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.