Närradionämnden och Kabelnämnden är centrala
myndigheter för närradion respektive verksamheten med
radio- och TV-sändningar i kabelnät. Dessa myndigheter är
domstolsliknande nämnder, i vilka flertalet ledamöter är
tillsatta på politiska meriter. Nämnderna lämnar
sändningstillstånd, granskar sändningarnas innehåll,
återkallar tillstånd samt beslutar om vitesföreläggande.
När det gäller Sveriges Radio och TV och TV4 lämnar
staten tillstånd, medan Radionämnden har hand om
granskning och beslut om sanktioner. Radionämnden har
en sammansättning som liknar närradionämndens och
kabelnämndens, men anses ha en större integritet.
I den kommande lagen om privat lokalradio har
tillståndsgivning och granskning lagts på olika myndigheter,
på Styrelsen för Lokalradiotillstånd respektive
Radionämnden.
Med hänsyn till rättssäkerheten anser Ny Demokrati att
myndigheternas roller skall renodlas. En
funktionsuppdelning innebär att tillståndsgivning,
sanktioner, återkallande av tillstånd och i förekommande
fall uttalanden eller bedömningar av programinnehåll samt
andra därmed sammanhängande frågor handläggs i en
myndighet (beslutsmyndigheten). Frågor om granskning
och utredning handläggs i en annan myndighet
(utredningsmyndigheten), som också får i uppgift att
anhängiggöra frågor om sanktioner och återkallande av
tillstånd hos tillståndsmyndigheten.
Utredningsmyndigheten bör också vara sakkunnig i radio-
och TV-frågor samt svara för internationella kontakter på
området.
Ny demokratis principiella inställning är att de uppgifter
som nämnderna med domstolsliknande uppgifter har borde
föras över på domstol. Mot detta resonemang kan invändas
att de frågor som för närvarande handläggs av
Radionämnden enligt radiolagen och programföretagens
avtal med staten inte lämpar sig för domstolsprövning med
hänsyn till frågornas natur.
I och för sig bör man dock inte vara främmande för att
inrätta en särskild Radio- och TV-domstol som dels
handlägger frågor om yttrandefrihetsbrott, dels frågor om
tillstånd, sanktioner och återkallande av tillstånd, dels
utfärdar rekommendationer av det slag som Radionämnden
gör idag. En annan möjlighet är att knyta en Radio- och TV-
domstol till viss avdelning inom Stockholms tingsrätt,
eftersom mål enligt radioansvarighetslagen redan handläggs
där. Det kan även finnas andra lämpliga
organisationsformer. Frågan måste utredas.
Oavsett om det går att bilda ett särskilt beslutsorgan, t
ex en domstol, för vissa radio- och TV-frågor är det
nödvändigt att snarast skilja på utrednings- och
beslutsfunktionerna vid Kabelnämnden,
Närradionämnden, Radionämnden och den nya Styrelsen
för Lokalradio. Utredningsmyndigheten skulle kunna
kallas Radio- och TV-ombudsmannen. Möjligen bör en
sådan ombudsmannafunktion kunna utvidgas till att
omfatta hela medieområdet -- ett slags
massmedieombudsman.
En renodling av rollerna medför uppenbara besparingar
för staten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en funktionsuppdelning av radio- och TV-myndigheter
bör utredas med den inriktning som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samla vissa uppgifter på en
särskild radio- och TV-ombudsman,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
en massmedieombudsman.
Stockholm den 25 januari 1993
Harriet Colliander (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)