1991 beslutade riksdagen i stor enighet att annonser i den
reklamfinansierade markbundna TV-kanalen inte skulle få
syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter
eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. En
föreskrift om detta togs in i radiolagen, 10
§.
Sverige är inte unikt i detta avseende. I ett flertal länder i
Europa gäller särskilda restriktioner för främst politisk TV-
reklam. Så är fallet i exempelvis Danmark, Norge,
Frankrike, Irland, Schweiz, Storbritannien och Österrike.
Speciella krav kan riktas på etermediernas innehåll. De
har stor genomslagskraft. Tillgången på sändningstid och
distributionskanaler är begränsad. Anledningen till
förbudet mot åsiktsreklam var att den offentliga debatten i
ökad utsträckning skulle komma att styras av ekonomiska
intressen och av aktörer med god ekonomi, som hade bättre
möjligheter än andra att köpa sändningstid. Politiska och
religiösa uppfattningar borde på ett allsidigt och opartiskt
sätt speglas i det ordinarie programutbudet. Någon
genmälesrätt i reklamsammanhang skulle knappast vara
tänkbar, i varje fall inte annat än i form av en betald annons.
Det som riksdagen i stor enighet beslutade vad gäller
åsiktsreklam i den markbundna kanalen, gäller inte för
kabeloch satellitsändningar av TV-program. Här har
dessvärre också riksdagsmajoriteten ändrat åsikt. Inga
restriktioner för åsiktsreklam föreslås heller gälla för den
kommersiella radion. Därmed är fältet upprivet och
åsiktsreklam till stor del accepterad. Möjligheter öppnas för
starka grupper och organisationer med god ekonomi att
bedriva opinionsbildning och propaganda i etermedierna --
en utväg som inte står tillbuds för ekonomiskt svagare
grupper. Det samlade resultatet av en sådan ordning blir att
medierna i ökad grad kommer under kontroll av
opinionsbildare, som förfogar över de ekonomiska
resurserna. Den offentliga debatten kommer att styras av
olika aktörers möjlighet att köpa sändningstid.
Marknadsföringslagen innehåller heller inga regler för
åsiktsreklam. En allsidig debatt kommer att försvåras.
Detta är till skada för yttrandefriheten i vårt samhälle och
ytterst till skada för demokratin.
Förbudet mot åsiktsreklam måste gälla för såväl
ljudradio som television, oavsett distributionsmetod av
programmen. Eter-, kabel- eller satellitsända program skall
behandlas lika.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förbudet mot åsiktsreklam
upprätthålls i etermedierna, oavsett distributionsmetod av
programmen.
Stockholm den 25 januari 1993
Thage G Peterson (s)
Catarina Rönnung (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Hans Göran Franck (s)
Torgny Larsson (s)
Odd Engström (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Elvy Söderström (s)